Direktlänk till inlägg 8 mars 2009

Ärlighet är den självgodaste huvudkudden

Av Anders - 8 mars 2009 13:10

Jag såg det inte själv, men hos Skavlan senast satt visst den amerikanske psykoterapeuten Brad Blanton och pratade om sin Radical Honesty Theory. Den går i korthet ut på att total ärlighet är medicinen för att skapa fungerande relationer. Och då räcker det inte att svara ärligt på frågor ens partner kan tänkas vilja ställa. Nä, för Tystnaden är den värsta sortens lögn enligt Blanton. Man ska således volontera svaren själv. Allt ska upp på bordet. Öhm, älskling, det är en grej, jag har gått och tittat på en tjej på jobbet som jag verkligen är jättetänd på, till exempel.


Elin, med bloggen Saker under huden, (som jag hämtat ovanstående sammanfattning hos, i det här inlägget. Felaktigheter och missuppfattningar får stå för mig) applåderar. "Jag har börjat praktisera ärlighet och rakhet istället för att ligga vaken på nätterna och grubbla över mina relationer. Det har lett till en jävla massa jobbigheter och krashade kärleksrelationer. Men fan vad jag i alla fall har sovit gott." skriver hon.


Jag tycker att hon och Blanton är ute och cyklar, och skrev en lång kommentar på inlägget jag länkar till ovan. Och precis som Huskorset fick jag sen känslan att kommentaren faktiskt var ett inlägg i sig. Så efter denna jävlellånga ingress:


Jag tycker i stort sett precis tvärtom. Jag skulle vilja hävda att ärlighet är världens absolut mest överskattade egenskap, ett ihjälkramat begrepp som helt saknar värde i sig. För mig ligger ärligheten väldigt ofta snubblande nära egoismen och hänsynslösheten. Jag tycker till att börja med att det finns en social relevans i att ljuga i många vardagssituationer. Personen som frågar vad jag tycker om hans tröja kan vilja ha ett ärligt svar av mig, men kan precis lika gärna vara i behov av en enkel bekräftelse. Som vän är det, som jag ser det, min uppgift att förstå den skillnaden. Men vad Elin och Blanton verkar hävda är emellertid inte bara att jag ska tala om för min vän att hans tröja är ful som svar på en fråga – jag ska dessutom kasta fram den åsikten så fort jag ser honom, vare sig han vill eller ej. Och den typen av egoism upphöjd till moral gör mig uppriktigt sagt vansinnig.

 

För det är en egoism det handlar om. Det handlar om min bild av mig själv och vem jag är. I fallet där jag talar om för min vän att hans tröja är ful utan att han bett mig om det så har jag helt enkelt beslutat att min bild av mig själv som en ärlig person är viktigare än vår relation. Jag tycker det är värt att min vän känner sig sårad och ful för att kunna se mig själv i spegeln och vara nöjd med min högstående moral. Jag har bestämt mig för att mitt sätt att se på saken är det allenarådande, utan att upprätta ett socialt kontrakt rörande det med min vän. Eftersom ärlighet ju är något så förbannat vackert.

 

Tröjexemplet är givetvis väldigt oskyldigt, men detsamma gäller vid till exempel otroheten som Elin tar upp. Ponera att jag hoppar över skaklarna i min relation och hamnar i säng med någon. Ponera vidare att det är en engångshändelse som inte har någon betydelse bortom sig själv. (Till skillnad från Huskorset, med vilken jag är överens i stort sett allting annat, tror jag inte att det i sig behöver tyda på att nåt är dåligt i min relation. Om jag däremot upprepade gånger prasslar med personen och otroheten börjar få en betydelse som förhållande för mig, så är det förstås en helt annan sak) Och ponera att jag mår dåligt över det. Om jag då frivilligt och oombett berättar det här för min partner så hamnar hon i ett läge där hon plötsligt mår dåligt över nånting som egentligen inte hade förändrat hennes situation om det hade förblivit en hemlighet. Medan jag självgott kan gömma mig bakom att jag i alla fall har tagit ansvar för det jag har gjort. Let the healing begin – för mig vill säga. För min partner börjar istället ett fullständigt onödigt ältande och en massa onödig smärta, eftersom hon hamnat i en position väldigt mycket deppigare än där hon befann sig från början. För att jag har bedömt att det var viktigt och för att jag mår bättre av det.

 

Jag säger inte att total ärlighet är en oframkomlig väg att gå. Men det är bara ett av alla tänkbara sociala kontrakt som kan upprättas i relationer. Kom för fan inte och hävda att det skulle vara extra bra bara för att det är ärligt. Och kom framför allt inte och påstå att ärlighet är så tjusigt att det automatiskt annullerar alla andra typer av överenskommelser bara därför. Har du inte bett om min ärlighet har jag ingen som helst rätt att hänsynslöst förutsätta att den är efterfrågad. Oavsett hur gott jag sover på nätterna.

 

”Dom vi älskar förtjänar våra vackraste lögner” skrev Djuna Barnes. Jag tror att hon har rätt.


 
ANNONS
 
lastbilstanten

lastbilstanten

8 mars 2009 15:51

Alltid prata sanning gillar jag inte. Bättre då med "inte ljuga". Tröjexemplet... om någon frågar vad man tycker om tröjan, kan man alltid hitta något bra att säga... Passar till byxorna, fin färg, snygg halsringning osv osv. Positiva kommentarer även om tröjan i övrigt ser ut som "skit". Tröj-ägaren blir glad, och jag blir glad som har glatt någon. Delad glädje är dubbel glädje!!!

http://www.lastbilstanten.bloggagratis.se

 
Anders

Anders

8 mars 2009 16:11

Lastbilstanten - En bra tumregel! Och, som sagt, det är ytterligare skillnad mellan att svara på frågan om tröjan och att bara haspla ur sig att man tycker den är ful helt oombedd.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Kommunist-Johanna

8 mars 2009 17:00

Intressant inlägg. Jag har nässelutslag över hela kroppen, har inte tid för barrikaderna idag - den enda dagen på året som är min, så jag hänger väldigt mycket på Internet idag och googlar det mesta... Hur som haver:
tröjan är gjord i tyg, man kanske inte har råd att köpa en ny, men man kan i alla fall ta av sig den...
Men så kommer den konservativa sidan upp hos mig (jag har tydligen en sådan). Jag har alltid haft svårt för otrohet på många olika sätt (kanske också alltid haft svårt för förhållanden då). Jag vill själv inte vara otrogen, vill helst inte bli utsatt för det, men mest för att jag är emot äganderätten. Du får gärna äga din tröja, men människor och människors tankar och handlingar är svårt att äga, dumt likaså. Därför finns ett oskrivet kontrakt i ett förhållande, den främsta regel i detta kontrakt är ju att man inte är med andra- annars vad är skillnaden på en klåfingrig vän och din snubba? Jag skriver på ett sådant kontrakt, och min snubba/snubbe också - mest för att man är kär typ. Men där tycker jag att det är underförstått att om man bryter mot kontraktet så ska man berätta det, trots att inte snubben/snubban frågar om jag har varit otrogen.
Har man gått in i leken får man leken tåla, eller?

 
Ingen bild

Kommunist-Johanna

8 mars 2009 17:26

Dessutom, rubriken i veckans Proletären på kultursidorna: "Charmigt och exakt om tjejer och klass" - gissa vilken pjäs ;) Tänk på att Prollen sågar det mesta! När "Karlsson på taket" kom lät det "Lillebror har ingen känsla för kollektivet" osv...

 
Nina

Nina

8 mars 2009 18:57

Åh, tack för att du formulerade mina tankar åt mig en trött dag som denna. Jag är så less på tonåringar (dvs elever)som använder just "ja, men jag var ju bara ärlig" som förklaring och ursäkt när de gjort någon annan ledsen eller arg. Vafan, det handlar om att läsa av, att ha hyfs. Just den där obehagliga idén om att bara man är ÄRLIG är det okej att tycka och säga precis vad som helst. För ÄRLIGT är rätt.

http://www.igel.bloggagratis.se

 
Julia

Julia

8 mars 2009 19:24

Jag försöker lite leva så att jag SKULLE kunna vara fullständigt ärlig om någon frågar och faktiskt vill ha svar. Sen att jag ibland både skarvar och ljuger för att inte göra folk illa (eller, eh, rädda mitt eget skinn) är en annan sak.

Gillar lastbilstantens inställning.

http://juliaskott.wordpress.com

 
narnigrin

narnigrin

8 mars 2009 19:53

Alltså, det som Blanton verkar ha fått om bakfoten är inte det faktum att han upphöjer ärligheten till något fint (jag anser att ärlighet ÄR något fint, när det fungerar). Missuppfattningen gäller snarare exklusivitetsförhållandet "ärlighet bra relation". De där pilarna kan gå av åt endera eller båda hållen beroende på vilken relation vi snackar om, och mellan vilka människor.

Någon grad av ärlighet måste förstås finnas om en positiv relation skall fungera, men det tar jag som självskrivet. Jag är en sådan där plågsam person som har ganska svårt för situationer där jag måste kontrollera vad jag säger mer än bara litegrand. Allra bäst trivs jag när jag kan säga (nästan) vad som helst, även om det inte är smickrande, och personen jag säger det till tar det för vad det är istället för att automatiskt gå in i personangreppsposition. Ett förhållande där man - lite skamset förstås - kan erkänna för sin partner att man strulat en gång när man var korkad på en fest, och partnern säger "OK, men om det bara var en gång så är det ju ingenting särskilt", ser jag som något fint. Sedan att det inte innebär att en sådan situation fungerar för alla, tja, det bevisar ju bara att Blantons "ärlighet bra relation"-förhållande som sagt inte gäller i alla lägen.

http://blog.erikanilsson.eu

 
narnigrin

narnigrin

8 mars 2009 19:56

Nåt skumt hände när jag postade min kommentar. Den tolkade mina "pilar" (såhär (=) fast med taggtecken istället för parenteser) som HTML-taggar och tog bort dem.

Det skall alltså stå "ärlighet (=) bra relation" på de ställen där det bara står "ärlighet bra relation". För att symbolisera ett ekvivalensförhållande, liksom.

http://blog.erikanilsson.eu

 
Tant Grön

Tant Grön

8 mars 2009 22:11

När jag läser ditt inlägg så upplever jag att du står på den andra ytterligheten jämfört med Blanton och Elin. De kan få representera högern och då är du vänstern, typ? Själv tycker jag nog att livet är en enda stor gråzoon och ingen av ytterligheterna funkar särskilt bra där. Kommunist-Johanna skriver det så bra och jag tänker inte upprepa det. Vad tycker du om min tröja? Svar: snygg! Älskling jag har varit otrogen. Men visst, jag håller med om att berättandet har med den otrognes samvete att göra, att lätta det, men nej. Det är garanterat något som jag tycker bör komma upp i ljuset och granskas, redas ut. Att det inte skulle betyda något? Om man tyckte att det var värt att äventyra sitt förhållande för, så måste det ju betyda något? Inte hoppar man i säng med någon annan bara så där, hoppsan! Nae det köper jag inte. Hmmm... är detta något manligt, eller är det bara du? he, he. Jag menar vi har ju faktiskt en hel del biologiska skillnader och när det kommer till sex, så kanske det faktiskt är så att det för en man kan hända utan att betyda något? Och i förebyggande syfte, visst finns det kvinnor som också tycker det, men jag är inte en av dom. Och självklart tvärtom.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Bror

8 mars 2009 22:56

Håller med om att ärlighetsknarkarna kan bli för mycket. Jobbigast är när de kopplar sin sociala tourettes till något slags generaliserat äkthetspatos: "Vadå? Jag säger bara vad alla tänker", säger de med rynkad panna, utan att veta vad alla tänker, eller om de vill ha det sagt offentligt.

Men inlägget verkar delvis vila på den gamla tanken om att det man inte vet inte kan skada en. Och det håller jag inte med om. Har jag en stark preferens att skriva en bästsäljare är det inte bra för mig om du lyckas lura i mig att jag är en bestseller - även om jag aldrig får veta det.

 
Anders

Anders

8 mars 2009 22:57

Alla - Bara så att det är tydligt: Jag tycker inte att otrohet är okej. Jag och Loppan lever i ett helt monogamt och troget och kärleksfullt förhållande. Ett fritt förhållande är nog finemang för dom som det funkar för, men jag är inte en av dom. Det här med otroheten i inlägget ovan ska alltså ses som ett EXEMPEL, något som är den potentiellt största snyting ett förhållande kan råka ut för. Att jag pratar om otrohet är alltså inte för att jag tar lätt på det, utan för att det gör det tydligt vad jag menar generellt.

Kommunist-Johanna - Här är ju min själva poäng att "ärlighetskontraktet" är ETT av alla tänkbara kontrakt du kan upprätta med din partner. Det viktiga är ömsesidigheten och samsynen. Om jag och Loppan gemensamt har kommit fram till att OM någon av oss skulle vara otrogna som en enstaka händelse (vilket då, återigen, alltså inte är okej) så vill vi inte veta, så är väl inte det sämre än din modell? Det jag vänder mig emot är alltså inte Blantons modell i sig, det är att det av nån anledning är okej att upprätta helt ensidiga sociala kontrakt SÅ LÄNGE MAN ÄR ÄRLIG. För att ärlighet då automatiskt är nåt så jävla fint, typ. Jag köper inte det. Och dessutom står MITT välbefinnande som sanningssägare i fokus, inte den som sanningarna kastade på sig. Om vi backar ett par steg från otrohetspotatisen och istället pratar om att man blivit tänd på nån, tyckt att nån är attraktiv, flirtat oskyldigt med nån? Ska det också dras fram i ljuset i ärlighetens namn? Vem blir hjälpt av det?

Igeln - My point exactly. Jag är för ärlighet i väldigt många situationer, och (det ska verkligen understrykas) föredrar att fok är ärliga mot mig i *nästan* alla lägen. Men att påstå att det är något obejktivt gott att alltid säga precis vad man tycker, det går jag bara inte med på.

Julia - Det låter som en vettig hållning. Svårbalanserad men klok. Den ställer jag upp på.

Narnigrin - Som sagt, jag gillar ju också ärlighet! Jag har svårt att se hur ett förhållande kan fungera om det inte finns en väldigt tydlig grundtillit. Det scenario som du beskriver låter alldeles jättefint. Men eftersom jag har svårt att se mig vara så cool med min partners feststrul som du beskriver, samtidigt som jag faktiskt inte tror att en otrohet per automatik måste vara något som hotar ett förhållande, så är jag alltså för min del gladast om det där samtalet inte äger rum.

Tant Grön - Jag tror inte att jag har samma katastrofsyn på en enstaka otrohet som du, men vill -igen- understryka att det verkligen inte är nåt jag tar lätt på heller. I ett förhållande där man lovat varandra att hålla sig till varann ska man förstås göra precis det. Och viktigt att understryka är också att detta med att inte berätta är nåt jag förespråkar när man *gemensamt* har kommit överens om det som förhållningssätt. Vi vill inte veta, punkt. Om du och din snubbe istället vill dra upp minsta blick i ljuset så är det ett lika giltigt och bra förhållningssätt - om ni är överens om det. Men kom inte och påstå att ärlighet är bättre bara för att det är ärligt. Ditt biologiska spår köper jag inte (som vanligt, he he). Men det som du och Johanna pratar om är ju, precis som du är inne på, en gränsdragningsproblematik. Det här bör man undanhålla, men inte det här. Och vi drar dom gränserna på olika ställen helt enkelt. Vad Blanton pratar om är istället att allt spontant ska dras upp i ljuset, och det tycker jag bara känns så jävla destruktivt. Och tidsödande! Vem lever i ett förhållande där man hinner göra en stor diskussion av varenda ovacker tanke?

http://medenkinv.bloggagratis.se

 
Anders

Anders

8 mars 2009 23:08

Och Bror - Jag fattar inte bästsäljarexemplet. Utveckla! Tror absolut inte att det är en generell sanning att det jag inte vet inte kan skada en. Men jag tror att saker och ting ofta får mycket större och längre konsekvenser om man delar dom med sin omgivning än dom hade fått stanna inom en. Ponera att jag i ett argt ögonblick tänker att det vore bättre om du var död. Jag säger ingenting i affekt utan håller tand för tunga. Sen, när jag har lugnat mig, kan jag antingen tänka för mig själv att "det var dumt tänkt. Det är nog bäst att Bropp inte får veta det, för det är ju inte alls vad jag tycker". Eller så kan jag säga "Det är viktigt för mig att du får veta att jag faktiskt önskade att du var död. Just då var det på allvar." Och den senare utsagan kommer med största sannolikhet genom att den uttalas få mycket större konsekvenser och proportioner än den skulle fått om jag hade vett att hålla käft.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
ullrika

ullrika

8 mars 2009 23:32

min bror är en sån där irriterande ärlig människa. han sårar i onödan hävdar jag och skäller; "man ska alltid tala sanning, men inte tala alla sanningar". fast allra bäst är kanske att tala sannolikt?
:)

http://akirllu.blogg.se

 
Anders

Anders

9 mars 2009 14:19

Ullrika - Eller ibland att blåljuga. Det finns faktiskt lägen när det ÄR det bästa för alla parter.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Bror

9 mars 2009 16:31

Ja, jag håller helt med om att man bör ljuga ibland. Bästsäljarexemplet är bara tänkt att visa att talessättet "det man inte vet har man inte ont av" är fel. Det man inte vet kan skada ens intressen, även om de förblir hemliga. Antag att du bär på en konstant vilja att jag ska dö, men jag fortlever mitt liv i tron om motsatsen. Enligt en teori om välmående har jag ett lika bra liv som vore fallet om du faktiskt ville att jag skulle leva - mina upplevelser är ju desamma i båda fallen. Enligt en annan teori, som jag skriver under på, är mitt liv i själva verket sämre. Jag vill inte bara ha upplevelsen av en kärleksfull bror; jag vill HA en kärleksfull bror. Så det enda jag ville säga var att ibland kan frånvaron av smärtsam sanning skada ens intressen, även om man aldrig får reda på det.

PS. Poängen är en annan än att hemlig arsenik förgiftar lika mycket som all annan arsenik, etc.

 
Tant Grön

Tant Grön

9 mars 2009 23:05

Tänk på alla stackare som ställt upp i IDOL för att mamma sa att de sjöng så vackert!

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Bror

10 mars 2009 12:38

@Tant Grön: Haha, ja, men där måste man också ta in skada på andra i beräkningen.

 
Tant Grön

Tant Grön

10 mars 2009 15:59

Anders bror: Så sant!

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

 
Anders

Anders

11 mars 2009 22:32

Bror - Nej, jag menar att jag faktiskt inte fattar exemplet. Lurar jag i dig att din bok är en bästsäljare fast den inte är det, eller vad?

Sen tror jag att välmåendeteorin om att det är värre att leva i en lögn än i en obehaglig sanning säkert är riktig, när livslögnen är tillräckligt maffig. Det finns nån slags break even-point vill jag tro, när nånting så att säga passerar gränsen för vad som är destruktivt att få undanhållet för sig. Jag vill dock intuitivt hävda att den gränsen går rätt långt fram.

Tant Grön och Bror - Haha!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Bror

12 mars 2009 11:37

Ja, boken säljer horribelt men du lyckas få mig att tro att den säljer enormt bra. Mina synapser sprakar som följd - i skallen dignar det av upplevelser av lycka och njutning. Och enligt "mentala tillstånd"-teorin om välmående är det allt som räknas. Enligt en mer "preferentialistisk" teori bryr vi oss inte om mentala lyckoupplevelser i sig, utan bedömer hur bra en persons liv går genom att kolla hur väl hans eller hennes genuina målsättningar uppfylls. Det tillåter oss bland annat, finurligt nog, att säga att en persons liv kan förbättras genom en smärtsam episod.

Sorry, inte meningen att go bananas här. Kolla Nozick om upplevelsemaskinen för ett fint tankeexperiment som illustrerar poängen.

 
Gitte

Gitte

2 april 2009 08:12

Intressant inlägg. Samtidigt tycker jag personligen att myckte handlar om hur man SJÄLV vill bli bemött? Själv föredrar jag ärlighet, eller en reflekterande tanke framför krystade, diplomatiska eller oärliga svar, men försöker att inte ställa frågor om jag inte vill veta vad omgivningen tänker.

Har jag frågat vad någon tycker om min tröja så vill jag verkligen veta, annars frågar jag inte. Frågar jag min sambo om han kuckelurar i buskarna så är det enbart för att bekräfta min egen känsla att något är fel. Man skulle kunna bli tokig för mindre än ett ärligt svar i det läget?

Jag tror att ärlighet verkligen går att praktisera och jag föredrar som sagt att bli bemött med det själv. Kanske finns det tillfällen där det är bättre att inte vara ärlig men jag tror personligen att de är ganska få. (Väldigt mycket beroende på hur relationen ser ut förstås). Varför innebär det per automatik att ärlighet sårar? Beror inte det mycket på hur det uttrycks?

Samtidigt har jag lite svårt att respektera sanningssägande som bygger på narcissism hos bedömaren, men tror att det även kan handla om en social oförmåga (dvs, ibland ett kriterie för ett funktionshinder eller diagnos) när sanningen blir plump gång på gång.

För att återkoppla till narcissististiska personligheter; så förstår jag verkligen inte hur man orkar att bilda sig uppfattningar om småsaker i tillvaron? (Oj, hon hade det ostädat, den frisyren klädde henne inte, hans bil har mindre hästkrafter än min, etc) och varför det skulle innebära en så avgörande betydelse för någon, att det är värt att uttala det högt?

http://bortbytingen.bloggagratis.se

 
Anders

Anders

4 april 2009 12:47

Hej Gitte. Tack för lång och intressant kommentar och välkommen hit! Jag vänder mig absolut inte emot ärlighet som policy och tror inte att ärlighet måste vara sårande. Det jag har svårt för är att ärligheten tillmäts ett sånt värde I SIG att man folk kan strunta i vem dom sårar med försvaret "Jag är ju bara ärlig". Ömsesidig ärlighet är ett bra "socialt kontrakt" att upprätta med en vän eller partner, och jag förutsätter också att mina relationer bygger på ärlighet i dom allra flesta fall. Annars blir det ju svårt att komma någon nära! Men TOTAL ärlighet är inte det enda sociala kontraktet, och som jag ser det inte bättre än något annat. Om jag och en vän är överens om att vissa saker mår bäst av att inte sägas så måste det väl också vara okej? Destruktivt blir det ju bara när jag döljer något för min vän som han verkligen skulle vilja att jag var ärlig om.

Din kommentar om att du inte förstår hur man orkar bilda sig uppfattningar om en massa skitsaker som man sen har ett behov av att gå omkring och ventilera är mycket välfunnen. Jag känner precis likadant.

Till sist vill jag som älskare av troll och folktro applådera ett så tjusigt bloggar-alias som Bortbytingen. Hoppas du tittar in igen!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Gitte

Gitte

6 april 2009 21:43

Tack så hjärtligt, både för respons på inlägget men också för att du får mig att rodna och skrapa lite med foten. Sagan om Bortbytingen är absolut en av favoriterna framför alla. =)!

Tröjexemplet, som är ett väldigt bra och vanligt förekommande vardagsexempel har jag spånat vidare på (följer du min länk så kommer du dit).

Radical Honesty vill jag BARA praktisera med mina riktigt nära vänner eller intimaste partner. För mig går skiljelinjen där någonstans, vem är en nära vän och vem ligger lite längre ut i periferin? Men självklart måste det vara okej att ha en social plattform som inte innefattar brutal ärlighet också om det känns bäst för bägge parter? Ingen annan kan ju döma vad som är okej eller inte i relationer; det måste de som innefattas av relationen göra. Jag tror tyvärr att jag är en person som mycket väl skulle kunna be någon stänga dörren utifrån om det skulle komma fram att man kände till något som inte förmedlades till mig.
Det slår mig att jag faktiskt har praktiserat det vid ett tillfälle när jag tänker efter. Sett ur backspegeln kan jag se att vi hade olika sätt att tänka på; min väninna ville "skona" mig och jag uppfattade det som att hon gick "bakom ryggen på mig", och jag vidhåller nog även i efterhand många år senare, att jag inte behöver vänner som medverkar till att föra mig bakom ljuset. Jag tror egenligen att jag fungerar som så att om vi är tillräckligt nära vänner så kan ingen sanning bli för brutal för mig, men är vi bekanta så är det nog ingen ide att berätta för jag lyssnar nog bara med ett halvt öra ändå? *hukar lite, så hemsk är jag*. Men mentala övergrepp eller brutala verbala överfall betackar jag mig för, självfallet. Återigen så är det där med hänsyn och formulering och kanske framförallt baktanke/avsikt väldigt viktigt... jag märker att jag snurrar iväg igen i ett långt inlägg.

Tack för ett givande ämne!

http://bortbytingen.bloggagratis.se/2009/04/02/154

 
Gitte

Gitte

6 april 2009 21:45

testar lägga länken igen då den inte verkar fungera, annars heter det "fråga mig inte om din tröja är snygg" eller något liknande.

http://bortbytingen.bloggagratis.se/2009/04/02/154

 
elaina som HÄR försöker hjälpa till...

elaina som HÄR försöker hjälpa till...

6 april 2009 22:28

TACKar för intressant inlägg!
Det blir nå´t att ligga å fundera på i natt när sömnen inte behagar infinna sig...
:o}
hm: verkar som om sista delen av länken inte kommer med? kopiera denna slutkläm( 5971-fraga-mig-inte-om-din-troja-ar-snygg/ ) å klistra in den efter "http://bortbytingen.bloggagratis.se/2009/04/02/154", alltså i slutet på adressfältet.

http://bortbytingen.bloggagratis.se/2009/04/02/154

 
Anders

Anders

7 april 2009 22:51

Gitte - Tack för att du medverkat till att det BLEV givande!

Elaina - Tack för hjälpen!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Gitte

Gitte

8 april 2009 18:22

Tack själv Anders för ett stimulerande inlägg samt för kommentaren inne hos mig!

http://www.bortbytingen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anders - 26 maj 2009 22:25

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Av Anders - 24 maj 2009 23:59

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Av Anders - 23 maj 2009 22:52

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Av Anders - 23 maj 2009 22:40

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

Av Anders - 20 maj 2009 00:39

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5
6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16 17 18 19 20
21
22
23 24 25 26
27
28 29
30 31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Med en kniv! med Blogkeen
Följ Med en kniv! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se