Det är nästan två månader sen jag körde ett uppsamlingsheat med inlägg som fått extra grymmers eller många kommentarer. Hög tid således att hommagera världens bästa blogg-posse återigen. Man kan, om man vill vara cynisk, också se det som rent fjäsk. Jag har tappat runt trettio läsare om dagen jämfört med för två-tre veckor sen, och kanske är en glödande charmoffensiv precis vad dom som tycker att det här börjar bli väl lömigt och magstarkt jag-starkt i smyg går och önskar sig? Men då får man, som sagt, vara rätt så jävlans cynisk.

Sant är dock att det var längesen jag hörde från ett helt gäng av mina charmantaste kommentatorer. Jag hoppas från tårna att ni trots allt smyger runt här i kulisserna. Då vill jag att ni ska veta att ni är saknade.

Madeleine-kaka revisited leder till allra första kommentaren från Narnigrin, en filosofisk undran om okunskap är vackert. Dessutom minns Fetkatt sin Bengtsforspark och Ullrika och jag har gått och kväljt på samma Segeltorpsluft, visar det sig!

Jag jobbade idag. Det var sådär handlar om ett halvsugigt föredrag hållet av yours truly. Sympatier från alla håll. Artemis drömmer om att vråla Jaha, vad tänker ni nu när det går åt helvete härframme? Bror introducerar den demoniska stilen. Sen övergår alltihop i ett hjärtevärmande Hallå är du där? efter att mitt sugiga bredband kollapsat.

I Kniven goes inredningsblogg (del 1 och 2) infrias ett löfte till Tant Grön. Och föga överraskande dominerar hon kommentarsfältet och är sådär underbart MOAHAHA!-galen som bara Tant Grön kan vara. Dessutom fnular Linus på skillnaden mellan skälmsk och pårökt. Bara en sån sak.

575-blogg är det historiska inlägg där blaikun skapas. Den får sitt namn i Huskorsets kommentar, som också innehåller en ljuvlig blaiku. Brallan ställer spydiga frågor på ett roligt vis, såsom hon plägar. Miss Gilette myntar frasen lingvistisk bondage. Översättarhelena och Det Sociala Frispelet utbildar mig i slagverksinstrument, och Hakke dunkar föga överraskande in sin första blaiku med den äran. Metanivå och grejer.

Hej länsfascist är ett slags svar på en dryg krönika av Bengt Ohlsson. Maria pekar ut stjärnorna, och det räcker liksom. Peter Barlach kallar mig bitter. Fetkatt och Broppan hakar dock på och alltihop blir en intressant diskussion om metronormativitet och nedlåtenhet.

Tacktal är ett enda stort kramkalas. Och lite lite ordmärkar-boxning mellan Narnigrin och mig på skoj.

Under Vardagspremiärer 3:e februari 09 hittar vi en felläsning av Ola som är alldeles fantastisk.

Jag, en lättölsalkis handlar om lättare shopaholism. Tant Grön stöttar - föga överraskande. Frida drar en ohelig parallell till Angelina Jolie och Lotta berättar den ytterligt bisarra historien om lord Palumbo.

1990 var det fortfarande 80-tal handlar helt om ett foto från min konfirmation, vänligt (eller nåja) tillhandhållet av Johan. Monica kallar min frisyr fårpäls, Kommunist-Johanna är rar men dessvärre tio år för ung, Bror och mamma debatterar den infamösa ”bufsningen” av hår och Öhrn avslöjar att det tydligen finns ett beryktat Duus-krus en gång i världen.

OS-guld, VM-guld, Nobelpris, kanonisering och första människan på Mars handlar om Trollets första riktiga dag på dagis. Sofia har sett för många inslag om bränder i Australien, Tripletmama får hjärtsnörp och morsan dunkar in en snygg blaiku i lätt Edda-stil.

Ett litet utsnitt ur dramaturgens glamourösa vardag är min första EFIT-bloggning, inspirerad av Igeln. Folk går igång till höger och vänster. Sofia berättar om sin enda blodgivning och varför dom aldrig ringde tillbaka. Ullrika visar sig vara en jävel på hemelektronik och är lite hemlig kring det.

Bara en sak jag behöver få ur mig behandlar min förvirring över att alla mina vänner pötsligt följer Melodifestivalen. Översättarhelena snabbspolar förbi allt utom sin dotters uppträdande om fläskkarré. Radarminnet-Martin gör en solid framtidsförutsägelse. Och Jakob kommenterar så sent som igår, förfärad över sin gamle hårdrockskumpan Olas lätt positiva ståndpunkt kring spektaklet.

Kärlek i cool-erans tid följs av nåt så ovanligt som en debatt om liggbarhets eventuella oföränderligthet. Bland mycket annat. Väldigt mycket.

Under Klart Kung Melchior ninjasmyger i skogen! finns bland annat Brors undran om när alternativ ordning övergår i att göra fel, Miss Gilettes jakt på balans mellan intention och pragmatism, Hakkes exempel om att kamma sig med en osthyvel och Fetkatts pedantsambo.

Man ska inte måla fan på väggen handlar om Trollets obefintliga viktökning. Vi får massor av råd och tips av alla er fina. Brallans "smörklubba" etsar sig fast i minnet för evigt. (Imorgon ska Trollet för övrigt på 18-månaderskontroll. Vi tror verkligen han har ökat i vikt. Imorgon får vi facit.)

Under Aah, eff it! Tonight I’ll just go with an EFIT visar det sig sjukt nog att Grynnan bott i lägenheten intill för tjugofem år sen. Han bjussar på en fin liten tidsresa till det tidiga åttiotalet. Det pratas dessutom lite om muminmuggar som kulturell medelklass-signal.

Back off mister Sandman, and keep that bag where I can see it handlar om min insikt att jag tycker sömn är töntigt. Johan pekar på prestigefaktorn, Mia har motsatt problem från mig (och är på vippen att kommentera just det klockan fyra på morgonen), Bloggblad är hedonistisk i största allmänhet och Huskorset utfärdar en varning.

Ärlighet är den självgodaste huvudkudden är ett spinoff-inlägg till en debatt hos Elin, och blir minsann en debatt här också. Det är häftigt att ens lilla blogg faktiskt kan bli ett forum för såhär genomtänkta och kloka kommentarer.

Under Sånt som inte ska kunna hända hittar man massor av längtan efter spontanumgänge och en hel del frustration. Lastbilstanten propagerar för det enklaste möjliga, Mia pratar om den korta inbjudan som nästan ett övertramp, Julia slår ett slag för att däcka i soffan hos folk och M vet aldrig hur många hon ska ha vid bordet.

Pust. Det blev ett stort svep, med en kniv. Tack för alla kommentarer! Utan dom hade det inte varit hälften så kul att sitta och kasta facklor ut i cyberrymden. Puss och godnatt!