Frida

15 mars 2009 11:47

Av nån aledning kom jag att tänka på blåvalsungar som går upp 50 kg om dagen! Trollet är som den mänskliga motsvarigheten!

Översättarhelena

15 mars 2009 16:24

Grattis! Måtte det nu bara inte bli 800 gram per tre veckor ända fram till puberteten!

Bloggblad

15 mars 2009 17:20

Invägningen är jag också oroad för - varje gång.
Men annars är det rätt skönt att vi inte behöver prestera nya kunskaper i samma takt som de små liven...

Eller? Förresten... är det det vi håller på med hela tiden i våra bloggar? Hm...

Linus för länge sedan

16 mars 2009 08:30

Min systerdotter (nyss fyllda sex månader) har under den gångna veckan lärt sig sitta utan hjälp, vilket man tydligen ska räkna som stor framgång. Dessutom ingår numera vevande med påsförslutare i plast i det allt bredare utbudet.

Hon uppskattar även vaggvisor av morbror.

Vad vill jag säga? Ungar är fan fantastiska. Go Kniven, Loppan och Trollet.

Mia

16 mars 2009 08:56

Hurra för bus med kritor, bra rutiner och ett troll på tillväxt! :)

Elin

16 mars 2009 14:14

Grattis till viktökningen! Bra jobbat, har förstått att det där är en mycket vanlig stressfaktor hos småbarnsföräldrar. När jag arbetade på småbarnsdagis efter gymnasiet förundrades jag över hur olika mycket/lite barnen åt, en del kunde få i sig nästan vuxenportioner medan andra åt högst en sked, ändå lekte alla ungefär lika mycket och samtliga utvecklades. Det är rätt häftigt ändå. Hurra för kroppen! :)

Anders

16 mars 2009 21:25

Frida -låt oss bara i jesse namn hoppas att han slutar innan han kommer upp i den typen av bulk. Annars har vi ju ett helt nytt problem, menar jag...

Översättarhelena - Jag började göra nåt slags överslag på det där, men det blev ganska fort ganska läskigt.

Bloggblad - Jag håller (tack och lov) Trollets sätt att ta världen i besittning som en avsevärt högre bedrift än min ynkans blogg. Fasansfullt vore det väl annars!

Linus - När man betänker den motoriska process som ingår i att kunna sitta utan stöd så ÄR det faktiskt rätt fantastiskt. Ibland kommer jag på mig själv att titta på mina händer när jag knyter skorna och slås av vilka avancerade jävla finmotoriska manövrar man håller på med dagligen utan att tänka på det.

Elin - det ÄR rätt häftigt, ja. Det är inte helt ovanligt att man möter ungar som har tvärvägrat ALL mat utom kanske typ havregrynsgröt i tre månader eller så. Och dom ser lite glåmiga och hålögda ut, men dom kutar runt och leker och utvecklas utan allvarliga bristsjukdomar. Vete fan hur det går till...

Anders

16 mars 2009 21:44

Och Mia missade jag ju! Tack snälla snälla för ditt pepp och din grundpositiva inställning. Du är grym!

ullrika

16 mars 2009 23:04

götta moset!!
vad var det vi sa!

Öhrn

17 mars 2009 09:33

Jag kommer ihåg en gammal svartvit film med Max von Sydow där han är rallare och får kliva in i stugan och dricka vatten. Max ser på frun i stugan och påtalar för henne vilka stora tjocka barn hon har...

Intressant att se vad reaktionen skulle bli om man sa det samma i dag. Men nog ser trollet välväxt och reslig ut må jag säga...De specifika Duus-Otterströmska dragen är dessutom tydliga. ;)

Anders

18 mars 2009 21:27

Ullrika - Tack för pepp! (Mos äter han för övrigt inte heller, pojkjäveln)

Öhrn - Jodå, man får visst säga att SMÅ barn är stora och tjocka. Det anses som något vänligt, eller i sämsta fall något helt neutralt. Är dock inte säker på när gränsen går för att kalla ungar tjocka. Inte så hemskt upp i åldrarna skulle jag spontant gissa. Och jorå, knatten har med största sannolikhet en Duus-kran i vardande. Stackarn.