Det går fan undan i 838-sidors-klossen nu. Snart börjar det bli jobbigt att hålla den med en hand igen. Början och slutet på väldigt tjocka romaner ställer ju som bekant till det. Kramp i underarmarna och dumma vinklar. Ack ja.

I och med att vi (högst medvetet) alltid har mycket oläst i hyllorna, så hamnar jag lätt i ett ystert och njutningsfullt planerande. Samtidigt som jag tuggar i mig slukiga och märkliga Darkmans låter jag blicken svepa över hemmabiblioteket, funderar på vad jag ska läsa sen, och efter det, och efter det...Snart sitter jag där med en överambitiös, turordnad lista som räcker en bra bit in på 2011. (Som tack och lov inte håller.)

Däremot så brukar jag nästan alltid ha full koll på vad jag ska läsa härnäst. Loppan kan bli stående framför hyllorna i en halvtimme när hon ska börja på nåt nytt, väljer, bläddrar, läser baksidor, prövar, förkastar. Inte jag. Jag har bestämt mig för flera dagar sen. Tjoff, in med den gamla boken, tjoff, ut med den nya. En ständigt pågående stafett, utan minsta tvekan.

I alla fall så länge jag har flyt i mitt läsande. Tappar jag rytmen av nån anledning, som nu under den månad då jag försökte läsa på kvällarna och bara tvärslocknade - då blir det en helt annan femma. Det bär emot, det blir trögt, det är som att jag glömmer bort hur man gör. Jag börjar på böcker som jag steker efter en halv sida, jag kämpar med börjor, jag läser gamla seriealbum på muggen, jag spelar spel på mobilen i sängen, jag läser jävla Metro på tunnelbanan till jobbet. Känns nästan som om läsning är nåt överspelat, nånting som jag aldrig kommer att hitta tillbaks till. Nåt avigt och obekvämt. Tills jag tar mig tiden att komma in i det igen. Tills det får fäste i mig igen. Tills det återigen framstår som helt obegripligt att jag inte var helt inne i en bok för bara några dagar sen.

Att hålla på med en roman är mitt normaltillstånd. Det har jag gjort i stort sett oavbrutet sedan tioårsåldern. Men dom där perioderna när läsning är nåt motigt och trögt är ändå lätt oroväckande. För att det trots allt går så fort att hamna där. Nån vecka med lite eller ingen lästid räcker, sen är bokrackaren redan lite tyngre att plocka upp. Det känns skört, liksom. Som om läslust är en haj, nåt som måste befinna sig i konstant rörelse för att inte dö.

 

Borzita

23 mars 2009 00:15

Hej! Jag känner så väl igen mig i hur du beskriver läslust. Har också ett enormt "bibliotek" hemma med massor av olästa böcker som väntar i hyllorna. De fylls hela tiden på med nya böcker som jag bara måste få läsa i framtiden.
Jag bara älskar tjocka böcker om de är bra så vill jag aldrig att de ska ta slut.
En bok hänger alltid med mej till jobbet, för att bli läst i under kaffepauser och andra små andhämtningsstunder.
Att somna utan bok går bara inte, då skulle jag vända och vrida oroligt på mig i sängen. Jag har försökt somna på det sättet och gett upp. Boken ska med mej oavsett storlek, ner i sängen och med till jobbet.

Har också försökt att planera mitt läsande och skriva en lista på vad jag ska läsa men det håller inte, jag har alltid en annan bok framför ögonen som jag känner för just då när jag ska ta fram det exemplaret jag skrivit upp på listan. Så det spricker ofta.
Har försökt att trava upp de böcker jag planerat att läsa, vid sängen, men det det slutar med att jag får ställa dem på sina platser i hyllorna igen, för de blir alldeles för många till slut. Och så ser jag något annat som för stunden intresserar mig.
Ibland tar jag fram en bok som jag läst innan, för ett antal år sedan och läser om den och det försenar också läsningen av nya inköp.
Jag är helt tokig i böcker och jag har nog haft en "bok under armen" sedan jag var i 11-ärs åldern och lånade min första bok på biblioteket.

Att läsa en bra, tjock bok är det bästa som finns.
Hälsningar från en bokslukare till.

http://borzita-57

 

Anders

23 mars 2009 22:06

Borzita - Det där med boktraven på nattygsbordet har jag också hållit på med. Det är ju faktiskt bara dumt. Man har ju hyllor av ett skäl, liksom. Gillar det du skriver om att du vill att en bra bok aldrig ska ta slut. För det är ju lite risken med att vara en sån som alltid altid har en bok på gång; man har alltid redan blicken på nästa bok. Det är lätt att man jagar på sig sjävl onödigt mycket. Välkommen hit!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Huskorset

24 mars 2009 08:01

Det här var en riktigt bra trip nedför kom-i-håg-gatan till en som halkade ur för alldeles för länge sedan. Det var ju sååå det var. Det var så man gjorde! Måste upp på hästen igen. Vill vara sådär uppslukad.
Tjusigt! Tack.

http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com

 

Anders

24 mars 2009 23:05

Huskorset - Känns ju som du har en straffspark nu med alla resor och Sundsvallskvällar. Hugg nåt slukigt och få bacillen igen!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...