narnigrin

6 april 2009 00:18

Men herregud alltså Anders, ALL teater är smal vet du väl. Det är ju sånt där kulturellt och djupt grejs som ingen begriper liksom.

Linus från länge sedan

6 april 2009 06:52

Påsk är ju inte någon av Augusts topp-3 i kändhetsindex (Julie, Fadren, Drömspel), så den kan väl räknas som sisådär halvkänd och kanske av pjäslig medelvikt. Men Tre Systrar..? Någon med mig skämta Aprillo.

Men märks det inte redan att allt som inte redan har varit bestsellers är ospelbart? Om det nu inte har en kändis i rollistan? (Jag kan för övrigt hälsa att di därna Speleologerna nog kommer ha grannsängen till dina pjäser på anorexikliniken.)

Kommunist-Johanna

6 april 2009 13:40

Usch! Man får ont i magen, fast det har man väl alltid haft... Anders, vad bör göras?!
Jag drog med Björn på Ulrike Maria Stuart, det var SMALT för en person som i princip aldrig vart på teater :) Ska ta med honom på Apberget nästa vecka, då jäklar ska han förstå hela dramat, typ...
Hej förresten, flåt för dålig kommunikation från min sida, Skendränkningen och annan skola har tagit upp min tid.
Hör av mig snarast! Hoppas allt är fint med daj. Kram

Fetkatt

7 april 2009 11:13

Har det inte samsats med Läckberg på en hylla på ICA, då är det smalt!

Håller med Narngirin (men troligtvis INTE på det sätt han/hon avser): Teater är nog alltid smalt nuförtiden... Tyvärr får man väl tillägga, även om jag personligen tycker att teater är lite obehagligt.

Att vi tror att teater inte var lika smalt på Augusts och Antons tid beror kanske på att vi inbillar oss att "kultur" endast kom i den form vi numera kallar "finkultur"? Kan det vara så?

Folk läste böcker om de kunde och gick på teater om de hade råd med finkläderna. Resten söp och slogs, knullade och skrattade (redan då) åt Krister och Stefan-skämt på revyer och åt komedier (som folk på DEN tiden förstod, men som Stadsteatern kanske tycker är smalt som fan numera). Eller? Jag kan ha helt fel...

Talfilmen, när kom den? 30-talet? Flera år efter käre Antons frånfälle väl? TV:n kom väl inte förrän 1956 eller nåt?

För att bilda mig lite:
NÄR skrevs egentligen det senaste som idag kanske BORDE räknas som "lättillgängligt" för den nutida publiken? Dvs det som Stadsteatern anser smalt, men som NI anser brett som E6:an? Eller har det snarare att göra med vilka som lyckades skriva saker som inte sitter fastnaglade i sin samtid? Men det gör kanske INGET egentligen... med tanke på att det bara finns 20 berättelser. Eller var det så få som SJU, Anders?

Anders

7 april 2009 22:18

Narnigrin - Vi är dock aningen bredare än fotboll och hockey tillsammans, enligt den undersökning som presenteras i samma artikel.

Linus FFLS - Åkej nu gissar jag att jag vet vilken av mina Linusar från länge sen du är. Jag skulle nog vilja hävda att står det Strindberg på affischen så är det fan inte smalt. Även om det är "Kamraterna" som spelas. Jag vill nog för övrigt gärna tro att jag har lite mer kött på benen än fullständigt obegripligt tråkiga Lotta Lotass.

Kommunist-Johanna - Det enda jag kan komma att göra är att prata med sin publik, så du kan vara smal på "rätt" sätt, så du vet var deras utmaningsnivå går och medvetet kan arbeta för att kittla den. Samt att formulera teatrarnas uppdrag så att dom inte bara ska räkna skallar. Jag och Loppan hade ett förslag med i Skuggutredningen om att införa ett viktningssystem för hur man räknar publik, så att en person på en nyskirven föreställning räknades tyngre än en på en klassiker. Jag tycker fortfarande att det är en rätt god idé.

Fetkatt - Här menas förstås brett och smalt i förhållande till den grupp som brukar gå på teater. Det är därför det blir bisarrt när Fristorp gafflar om att publiken på nåt närmast magiskt vis lyckats hitta deras Tjechov-uppsättning. Hade hon sagt "Vi har lyckats få en helt teaterovan publik till såväl lättillgängligare grejer som Dom tre musketörerna som till Tre systrar och Påsk", så hade jag haft lättare att smälta det. Men det gör hon inte, för det är inte det hon menar.

Jag tror att det senaste vi på insidan skulle klassa som "brett som E6:an" (bortsett då från dramatiseringar av samtida bästsäljare till exempel) skrevs på 40-50-talet av amerikanska realister. Linje Lusta, Katt på hett plåttak, Vem är rädd för Virginia Woolf och slikt. I Väntan på Godot skulle jag nog också räkna dit, i kraft av hajpen, även om den är rätt svår.

Försöker du för övrigt insinuera att folk som går på tater inte knullar!?

Linus från länge sedan

8 april 2009 00:03

Har du flera Linusar? Vem av dem är jag?

Angående Lotass så är det klart att de pjäserna är vandrande pinnar i jämförelse med allt. Men du skrev ju själv in hela din produktion på kliniken. ;) Och när vi tittade på Speleologerna i torsdags så var den definitivt smal. Eleverna såg tamigtusan ut som fågelholkar.

Anders

8 april 2009 22:39

Du är Widner. Tror jag. Det andra alternativet är fikakommissionen-Linus, men du känns så insatt i teater just. Am I right?

Jag vet att jag skrev in mig på kliniken! Men Lotass, hon ligger ju som sagt med dropp på enskild sal och dygnet runt-bevakning. Jag kan se att det är kvalitet och allt sånt, men oj vad inte min tekopp det är!

Linus från länge sedan

9 april 2009 07:09

Jo, det stämmer. :)

Och jag tror att Lotass mår bäst av enskild sal på kliniken. Hon verkar inte så sugen på mänsklig interaktion. Åtminstone inte om man går efter hennes pjäser... Kan hon få madrasserade väggar också? Så att det inte tränger in för mycket ljud.

Fetkatt

10 april 2009 10:56

Linje Lusta och dom känner jag ju igen ja! ; )

Teaterfolk knullar säkert MER än alla andra, menade mer att de som INTE gick på teater inte hade nåt annat för sig på den tiden. ; )

Anders

16 april 2009 00:56

Linus - VÄNTA NU! Det här var ju ett inlägg som förfasade sig över populism. Nu har det tvärtom blivit nån slags bashing på smal och svår teater. Låt oss omedelbums lägga av.

Fetkatt - Jag tror dessvärre att vad teaterfolk möjligen gör mera än folk generellt är PRATAR om att knulla.