Direktlänk till inlägg 6 april 2009

Läser jag nån mer som utan analys "visionerar" om att all konst ska utföras på amatörbasis på Internet så primalskriker jag.

Av Anders - 6 april 2009 23:41


Jag behövde bara få det ur mig. Nån dag ska jag skriva nåt ordentligt på temat.


(Nä, jag är verkligen ingen älskare av IPRED. Men kom inte dragande med att den bästa konsten skapas för sin egen skull av folk som skiter i om dom får nån cred för det. För det är djupt och innerligt trams.)




 
 
Ingen bild

Johan

7 april 2009 02:57

Nääää, men det blir billigt!

 
Ingen bild

Fetkatt

7 april 2009 14:37

Nä, det finns ingen som utför "konst" för sin egen skull OM de skickar ut den på nätet. Möjligen om de sitter ensamma hemma och spelar harpa på sin kammare för egen njutning.

GP recenserar ibland "osajnade" hemmaknåpare (musik alltså), som de hittat på Youtube. Vissa får fyra fyrar, men vissa blir bara överkryssade. Tihi!

Förra numret av Filter handlar bland annat om "konstnärer" som på allt annat än amatörbasis (de flesta är nog genuint välutbildade) och säkert ENBART för att få uppmärksamhet, har genomfört vissa hm... "konstprojekt" som, milt uttryckt, irriterat en del folk.

Ibland blir jag trött bara folk andas "konstnär". Jag säger som kineserna sa om en av de där "konstnärerna" som nämns i Filter - det är fan inte konst, det är sinnessjukt!

 
narnigrin

narnigrin

7 april 2009 16:56

I framtiden kommer aaall konst utföras på amatörbasis på internet!

Jag retas förstås, för visst luktar dylika "profetior" både trams och wannabe-kontroversialitet. Vad som är tråkigt i sammanhanget är dock att du (implicit om än inte uttryckligen) ställer det här tramset som enda motpol till Ipred-paranoian. För det är bara inte sant.

(Nu begriper jag förstås att det här inlägget var mer irriterat utrop än politik, så jag är inte sådär jättearg egentligen. :) )

@Fetkatt: Jag skulle vilja påpeka att samma gäller "sajnad" musik (och kultur i allmänhet gissar jag djärvt, fastän jag personligen har bäst koll på musik); det går inte att generalisera och säga att "variant X får genomgående betyg A; alla andra varianter får betyg B eller i varje fall inte betyg A".

Det man kan säga om signad musik är att den i större utsträckning tenderar att ha en hyfsad budget i ryggen och därmed har råd att betala dyra och jävligt duktiga producenter. Effekten blir att lyssnaren luras att tro att även en i grunden riktigt kass låt är skitbra. (Britney Spears' "Toxic" hade knappast slagit lika bra a capella. Jämför med Marie Lindberg, såvitt jag vet *inte* signad när hon deltog i Melodifestivalen, vars låt blev sjukt populär "trots" brist på dyr produktion. Vad jag förstått så hade hon skrivit låtar i många år dessförinnan, utan något särskilt vinstintresse.)

http://blog.erikanilsson.eu

 
Anders

Anders

7 april 2009 22:02

Johan- Det blir billigt. Jättejättebilligt. Och i längden fundamentalt ointressant. Se nedan.

Fetkatt - Jag vill verkligen understryka att jag verkligen inte alls har nånting emot konst som görs utan minsta personligt vinningsintresse. That's not the point. Se nedan. Och Katten, I love you to bits, men när jag hör folk börja prata i svepande generella termer om vad som är och inte är konst, då osäkrar jag min revolver.

Narningrin - Jag vill verkligen att du ska veta att du är en uppskattad, respekterad och mer än välkommen röst i mina kommentatorsrutor, men här ÄR vi faktiskt djupt oense. För det ÄR politik, inte bara ett irriterat utrop.

IPRED-grejen handlade från min sida snarast om att sejfa så att jag skulle slippa få "IPRED-kramare" slängt i ansiktet. Jag är väl medveten om att det finns en rätt lång skala kring hur man ser på upphovsrätt och möjligheterna till professionell utövning av kulturella yrke, och det var inte avsikten att vulgärargumentera. Och ja, jag är skeptisk till IPRED, även om jag troligen uppfattar frågan som mindre än du.

Som jag skrev till Fetkatt så är poängen absolut inte att klanka på kultur som läggs ut på nätet utan vinstsyfte. Jag tycker det är skitbra, och att trösklarna till vem eller vilka som får komma tills tals på den kulturella arenan sänks på så vis är asbra. (Sen är jag enormt trött på att en professionell kulturarbetarklass där dom allra flesta INTE kan leva fullt ut på det dom gör, utan som ständigt pusslar och stretar och lever på marginalerna framställs som nån slags pösig jävla elit, men det är en åtminstone delvis annan fråga). Däremot så glömmer man bort att MÖJLIGHETEN till att arbeta professionellt, DRÖMMEN om att kunna göra det man älskar att göra på heltid är en viktig drivkraft. Fråga vilket hårdsatsande gäng i en replokal som helst. Jag är övertygad om att du får rätt få svar av typen "Nämen vi bara gör det här för sin egen skull". Dessutom så har den som tagit sig fram till en position där hon kan arbeta professionellt med ett kulturellt uttryck också möjligheten att fokusera, utvecklas snabbare och bli bättre. Tvåtusen mellanstadieuppsättningar av "Trubbel i grönsakslandet" ersätter inte en riktigt vass "Jösses flickor" eller "Hamlet", på samma sätt som hundra taskigt korrlästa och redigerade romaner publicerade på nätet inte ersätter en vårutgivning i Panachéserien. Kvalitet är förstås ett subjektivt begrepp, men man måste i alla fall kunna se att det handlar om OLIKA saker? Det är ju inte sina kompisars knackiga mobilkamerafilmer folk laddar ner från Pirate Bay.

För övrigt tycker jag att ett perspektiv som jävligt ofta kommer bort när man pratar om upphovsrätt och som är mycket viktigare än det rent ekonomiska, är just rätten att erkännas som upphovsman till sitt verk. Den måste väl också rimligen ha förverkats i den "first sale"-princip eller femårsvariant som ditt part i förespråkar. Den dag jag inte har nåt som helst att sätta emot när nån tar en av mina pjäser och sätter sitt namn på omslaget, då lägger jag av. Såpass äregirig är jag. Och jag inbillar mig att Marie Lindberg inte heller hade tyckt att det var så skitkul att se Hasse Bengtsson framföra hennes låt som sin egen i Melodifestivalen utan att ha ett skit att sätta emot.

Även Banksy signerar dom flesta av sina verk.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Anders

Anders

7 april 2009 22:53

Har ju delvis formulerat mig som en påse nötter ovan. Retar exempelvis livet ur mig på att jag använder uttrycket "sätta emot" två gånger på tre meningar på slutet.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
narnigrin

narnigrin

8 april 2009 06:04

@Anders: Okej, då missförstod jag dig helt klart litegrand - jag har väl fått som (o)vana att rabbla mantrat "inte övertolka nu" så fort jag läser någonting som överhuvudtaget *kan* övertolkas.

Först och främst så håller jag till 100% med dig om att den som har skapat någonting (en låt, en bok, en tavla, en vad-fan-som-helst) skall ha rätt att få credd som skapare till verket. Annat vore idioti. De där i Piratpartiets principprogram föreslagna fem åren handlar enbart om den kommersiella rätten. Eller, på svenska: PP vill att man *för privat bruk* skall kunna kopiera och sprida bäst man vill, men om man vill sälja eller på annat sätt tjäna pengar på saken, så måste man ha skaparens uttryckliga tillstånd, och i båda fallen skall skaparen anges, om han/hon vill. Tills fem år efter skapandet. (Bör kanske tillägga att jag personligen skulle föredra en något längre upphovsrätt än fem år, men det är en annan femma. No pun intended.)

Vad gäller er som idag arbetar professionellt med att skapa eller marknadsföra kultur, verkar det gängse svaret från PP:s sida vara ett brutalt "om inte marknaden vill betala för tjänst X så ska tjänst X bort", samt referenser till gatlyktetändare och isutkörare (eller valfri bransch som funnits men försvunnit pga att behovet försvann). Det är kanske *lite* att ta i. Dock är det troligen så att de som har mest att förlora på en uppmjukad upphovsrätt är de som idag tjänar hysteriska summor pengar *enbart* (eller nästan) i form av royalties, eller de där härliga killarna på Universal, Sony/BMG, EMI osv som lever på att glatt stämma "fildelare" på tiotusentals dollar för att ha kopierat en DVD.

Det har också föreslagits en uppsjö av lösningar på hur man som kulturskapare skulle kunna tjäna pengar i ett "Piratparti-Sverige", exempelvis mha. konserter, föreläsningar (allt som sker "live" är svårt att kopiera), kringprodukter med mera. Jag satt precis och diskuterade just det där med Christian Engström (vice partiordf.) med flera, växlande på min blogg, hans blogg och partiets forum. Det finns tillräckligt med mer eller mindre professionella kulturutövare i Piratpartiet för att frågorna skall tas på rejält allvar. (Om inte annat vore det korkat att lobba för en förändring och sedan inte förklara hur vi skall göra för att leva med den.)


Förlåt för "kommentarsväggen", som de säger på engelska. Hoppas jag inte skrämde bort någon ...

http://blog.erikanilsson.eu

 
Anders

Anders

8 april 2009 08:37

Narn - Jag tror att vi tryggt kan utgå ifrån att dom som inte är intresserade av sakfrågan är bortskärmda för länge sen.

För att det ska bli tydligt vilken privat position jag skriver ifrån: I min roll som dramatiker tjänar jag mina pengar på upphovsrätt. Jag säljer (via mitt förlag, en hårt arbetande trio som sannerligen inte blir feta på oss dramatiker) uppföranderättigheter till teatrar. Det är inte särskilt bra betalt att skriva dramatik. För att tjäna en medelinkomst behöver jag skriva (och få sålt) ungefär två och en halv pjäs om året. Andrauppsättningar innebär "gratis pengar" i det att jag får betalt igen för ett arbete som redan är utfört. Det är emellertid först då jag börjar få en timpenning som ligger i ens i närheten av, säg, en ingenjör.

Det nyliberala vrålet om att marknadsanpassa kulturen är inte unikt för PP. Och svaret på det är att en kultur som fullt ut burit sina egna kostnader aldrig någonsin förekommit någonstans i mänsklighetens historia. Om inte staten pyntar så måste det till mecenater eller näringsliv, så enkelt är det. Genom alla typer av civilisationer från grottmålare och framåt har man gjort bedömningen att det är tillräckligt viktigt att ett samhälle innehåller kultur och konst för att man på olika sätt GEMENSAMT har tagit sig råd med det. Ska idrottsrörelsen bära sina egna kostnader? Ska utbildning? En kultur helt utlämnad åt marknadens villkor får ingen möjlighet att verka med minsta långsiktighet och måste hänfalla till att tillfredsställa publiken just där dom står i detta ögonblick. På samma fläck i evighet, amen. Att investera i kontinuitet är att investera i utveckling.

Isutköraranalogin har jag sett förut, och jag tycker den är idiotisk. För det är ju inte som att vi har ett samhälle där folk sitter hemma och bygger egna kylskåp. Man har övergått från att KÖPA en tjänst till att KÖPA en produkt. Motsvarigheten till den analogin skulle snarare vara en skatt på bredband som får finansiera kultur, exempelvis. Vilket jag för min del vore HELT okej med (för vi är helt överens om att det finns klumpigheter i systemet som det ser ut nu), men som jag tror att ni väl också är emot?

Överlag har jag fortfarande inte fått ordning på PP:s principargument. VARFÖR ska det det vara okej att fritt sprida någon annans arbete mot dennes medgivande? "Jag tycker att det ska vara gratis för att jag tycker att det ska vara gratis och förresten gör alla andra det" håller inte, och så enkelt kan det väl inte vara? Skapa en alternativ arena för konst skapad på nollbudget på fritiden, sprid och dela den och bevisa att den blir lika bra, så lovar jag att lyssna. Nu hoppar ni in halvvägs, tar grejer som skapats på villkor som aldrig skulle kunna återskapas inom det system ni förespråkar och använder det faktum att dessa fildelas flitigt som ett argument.

Jag fattar fortfarande inte hur du/PP tänker er att den rena upphovsmannarättighten ska värnas om jag inte har några som helst legala möjlighter att hålla koll på mitt verk efter dom fem åren. Utveckla gärna!

Nu måste jag jobba, men jag har också saker att säga om hur jag tror en blott femårig kommersiell upphovsrätt skulle slå hårt mot konstnärligt nyskapande. Samt en undran om hur PP ser på arvsrätt generellt. Men det får vänta.

Jag uppskattar diskussionen och tonläget, Narn.


Vid en förkortad upphovsrätt som den ditt parti förespråkar

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Bror

8 april 2009 14:00

Intressant diskussion. Jag har bara tre saker jag vill säga. Först och främst, vilka är egentligen de principiella argumenten för fildelning (i den betydelse vi här pratar om), annat än att det är en typ av brottslighet som på sikt kan skapa ett bättre samhälle? Jag hittar inga som är riktigt bra. Är kultur för dyr? Ja, fömodligen. Är artister tungt "shafted" av stora företag, som tar merparten av vinsten? Ja, helt säkert. Men det är väl upphovsrättsinnehavarens sak att avgöra om hon vill sälja den ekonomiska upphovsrätten till ett bolag som jagar fildelare och tar duktigt betalt eller sprida den gratis på nätet? Fildening är för mig som fortkörning: extremt vanlig brottslighet, men ändå moraliskt tveksam.

För det andra, intellektuell upphovsrätt försvinner aldrig enligt svensk lag. Jag kan inte ge ut Dante imorn under mitt namn.

För det tredje, broppan, så tror jag arvsrätten är en dålig analogi. Arv bör beskattas ganska tungt, av den enkla anledningen att vi vill skapa rättvisa över generationer. Vill man t.ex eftersträva att alla får en likartat start i livet bör man motverka den slags förmögenhet man helt enkelt föds med. Men det innebär inte att man motsätter sig att folk inom en livstid kan bli rika på verk de producerat. Man kan allså, såvitt jag kan se, vara för urvattnad arvsrätt utan att för den sakens skull vara emot en stark upphovsrätt.

 
Anders

Anders

8 april 2009 23:50

Och nu är jag för trött. Sorry.

Ville bara påpeka att sista raden i min förra kommentar är en slaskrad som råkat hänga med. Ifall man undrar vad i håken jag menar där.

Men fortsättning följer. Garanterat.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
narnigrin

narnigrin

9 april 2009 01:00

Argumentet som framförs för fem års upphovsrätt "punkt slut" (och som Bror Göran nämner är det mycket riktigt ingen som vill göra sig av med den intellektuella upphovsrätten, bortsett eventuellt från några stackars anarkister i någon källare någonstans) lyder "Den mesta kultur drar in försumbara eller obefintliga summor pengar efter den tiden". Här är anledningen till att jag inte helt håller med PP, för fem år är ändå en väldigt kort tid. Om vi idag skulle ha femårig upphovsrätt skulle den musik jag skrev när jag var femton - och som jag förstås inte har tjänat en spänn på hittills - vara ur ekonomisk synvinkel fullkomligt oanvändbar (låt oss för stunden ignorera det faktum att mina hemknåpade låtar kanske inte klassas som finkultur). Som det är idag är systemet dock än mer uppåt väggarna. Varför skall "jag" (läs mina efterlevande) ha rätt att bestämma över vad resten av världen gör med nån jäkla novell som jag skrivit, upp till 70 år efter min död? Det där är något som jag aldrig begripit. Och Ifpi, RIAA och andra intresseorganisationer vill förlänga upphovsrätten till 95 år efter skaparens död. 95 år!

Ett resultat av den här absurda låsningsperioden är att merparten av 1900-talets kultur är fastlåst och inte åtkomlig för exempelvis utbildning. Ett aktuellt exempel är SVT, som uttryckligen bett staten att få öppna sina arkiv, så att alla skall kunna ta del av televisionens historia - men det går inte, för materialet är upphovsrättsskyddat. En liknande situation gäller för kultur som fortfarande är "låst" men inte längre populär nog att ges ut: Som resultat är den nästintill omöjlig att få tag på. Därför är en förkortad ekonomisk upphovsrätt - om än kanske inte ända ned till fem år - faktiskt nödvändig.

Anders, du skriver om hur man i din bransch behöver upphovsrätten för att ha någon som helst chans till en hyfsad lön. Det är just det som är det fina med Piratpartiets förslag: Man vill inte ta bort *all* upphovsrätt, utan man vill istället behålla den ekonomiska/kommersiella under en period. Jag vet inte hur vanligt det är att det sätts upp pjäser på privata tillställningar, men jag gissar att frekvensen är relativt låg. Teater brukar (väl?) spelas inför någorlunda halvstora publiker åtminstone, och ofta tas det betalt för biljetten. Detta faller i allra högsta grad under den del av upphovsrätten som skulle förbli skyddad, så jag ser det inte som att du skulle hotas i någon större grad.

Jag tror att jämförelsen med isutkörare inte handlar så mycket om vad som hände med konsumenterna som med de stackare som blev av med sina jobb. De levde ju ändå vidare, skaffade andra jobb; vissa kanske började tillverka kylskåp, men långtifrån alla. Vad gäller bredbandsavgift så öppnar det förslaget för alla möjliga problem. Hur bestämmer vi vem som får vara med och dela på pengarna? Jan Guillou och Tommy Körberg kommer säkert att finnas med på listan, och kultur som redan får vissa statliga bidrag kommer förmodligen att få del av kakan, men hur är det med "smalare" kultur - osajnade band som är sjukt populära på nätet, PDF-böcker som aldrig getts ut av ett förlag, kort sagt allt det som beslutsfattarna, eller "bredbandsskattstyrelsen" som kanske skulle tillsättas, inte har koll på? Vad vi får är ett samhälle där staten, in effect, bestämmer vilken kultur som är "riktig" kultur, och de där ungjävlarna som leker med oljefärg på helgerna och tror att de är konstnärer kan ta och hålla käften. Det är precis lika sjukt som kassettavgiften, som f.n tas ut även på lagringsmedia som aldrig så mycket som rör vid någonting piratkopierat. Och vart går pengarna? Till de största aktörerna, som sedan får dela upp det sinsemellan; för resten anses inte "riktiga" eller "viktiga" nog.

Det är förresten lite roligt att du kallar vissa av PP:s åsikter nyliberala. Härom veckan diskuterade jag copyright med några vänner här i Skottland, men de tyckte tvärtom att Piratpartiet skulle vara något slagt hobbykommunister, och "även om jag är socialist i grunden så vet jag att systemet aldrig kan fungera i praktiken" (citerat så exakt jag minns det). Piratpartiet hojtar ofta stolt att de varken är höger, vänster eller mittemellan, men det här tycker jag illustrerar det ganska tydligt.

Innan mitt tangentbord ger upp fullständigt så skulle jag bara vilja bestrida ett av Görans argument, nämligen det att det är artistens val om hen vill ansluta sig till bolag som jagar sina kunder. Visst, i förlängningen har man *alltid* ett val, men i det här fallet är det inte jättesvårt, tyvärr. På STIMs hemsida (jag tar återigen exemplet musik eftersom det är vad jag har koll på) kan man läsa vilka regler som gäller för att trycka upp och distribuera sin, eller någon annans, STIM-anslutna musik. Om jag nöjer mig med att trycka upp 1000 ex av en skiva så är det okej att göra hemma på kammaren (även om jag förstås måste betala kassettavgiften på skivorna, det vill säga betala andra artister/bolag för att kunna ge ut mina egna verk). Vill jag dock göra fler kopior än så, måste jag få tillstånd av STIM. Det lustiga i sammanhanget är att det inte hjälper att låta bli att ansluta sig till STIM, för de allra, allra flesta företag som trycker upp skivor väljer att vara "på den säkra sidan", och kräver att skaparen är STIM-ansluten. Det enda alternativet man har kvar är alltså att skaffa sig material och teknik för att privat trycka upp sin egen musik. Och om man inte redan vet att man kommer sälja 100 000 exemplar, är det ganska risky, milt sagt.

Angående "alternativa arenor" så kan jag för övrigt tipsa om en för musik: jamendo.com är ett ställe där all musik är gratis för privat bruk, och där bara en del av musiken ens kostar att använda kommersiellt. Självklart finns det högvis med skit, men också mycket som är riktigt, riktigt bra.

Det får nog bli ett blogginlägg hos mig snart ...

http://blog.erikanilsson.eu

 
narnigrin

narnigrin

9 april 2009 01:04

Shit, mina kommentarer växer inte bara i antal stycken utan styckena själva växer tamejsjutton exponentiellt. Vi kan snart sammanställa den här diskussionen till en bok. :)

http://blog.erikanilsson.eu

 
Anders

Anders

9 april 2009 13:12

Åååkej, nu missade jag ju alltså ett tåg igår kväll här, och nu är ju bara frågan var jag ska börja nånstans. Hmm. Såhär (hoppas det inte blir alltför flaxigt och rörigt nu):

Jag tror vi båda måste inse att teater är ett extremfall, och musik är den andra extremen. Om vi börjar med musik så är jag den första att erkänna att där haltar min utsaga om "ju mera professionalism (i betydelsen "hantverk", i brist på ett bättre ord) desto bättre". Vem som gör intressant musik har, vill jag hävda, väldigt lite att göra med vem som är bäst på sitt instrument eller vem som hållit på längst. Att skapa och producera musik är idag möjligt för i stort sett vem som helst, och som älskare av falsksång och lo-fi-produktion är jag ibland rentav benägen att se amatörism som en kvalitet när det kommer till musik (obs, personlig smak och således inget principiellt uttalande). Musikverk är också, med undantag för symfonier och sånt, såpass små enheter att jag mycket väl kan se hur ett sånt skapande ska kunna fungera rätt väl i kombination med ett dayjob. MEN jag vidhåller fortfarande att ni bortser från att DRÖMMEN om att kunna få lov att göra det man älskar fullt ut är en viktig drivkraft för att du ska lägga dina kvällar på att skapa nåt intressant. Eller att, på grund av STIM-pengar och en aldrig så skral skivförsäljning, i alla fall få uppleva känslan av att pröjsa hyran med sin konst. Och grejen är att där ställer ju redan "fri kopiering för enskilt bruk" till det. När jag förr var tvungen att åtminstne känna nån som hade plattan för att spela av den, räcker det ju nu att EN person i hela världen har köpt den och lagt upp den på nätet.

I fildelandets glada barndom pratade förespråkarna ofta om att det här minsann var nåt som bara skulle öka intresset för musik och därmed gynna artisterna. Det visade sig vara nys och därmed bytte man strategi. Nu är det istället bara rättvist att ladda ner, eftersom merparten av förlusten ändå drabbar en korrupt bransch (och japp, jag håller med, påslaget på en CD-skiva torde endast motsvaras av typ buteljerat vatten). Problemet är att det ju, om än aldrig så lite i rena pengar, också drabbar den inte särskilt säljande artisten, och proportionerligt säkerligen i mycket högre grad. Försörjning eller ej är egentligen beside the point. En tusing är en tusing. Det är där jag fortfarande inte ser ert *principiella* argument. VARFÖR ska det vara gratis ens för personligt bruk - bortsett från att "jamen folk gör det ju ändå"? Alla argument du framför om arkiv och låsta böcker är absolut vettiga och bra, men dom är pragmatiska och skulle lätt kunna avhjälpas inom ramen för det befintliga systemet (öppna SVT:s arkiv fritt för forskning, ställ krav på återutgivning med ett visst intervall för att din förlagsrättighet till ett verk inte ska förverkas). Vad är principen?

Konserter är en möjlighet för många, absolut. Men all musik är inte möjlig eller lämplig att spela live. Alla artister vill heller inte spela live. Det är lite som att kräva av en kirurg att hon ska vara en jävel på att undervisa, i min bok. En bra extramerit, men lite svår att begära.

Jag tror du överdriver problemen med bredbandsskatten. Det är väl bara att dela upp det proportionerligt, ungefär som bibliotek eller spotify fungerar nu. Nu har jag faktiskt aldrig varit inne på Pirate Bay, men jag kan inte föreställa mig annat än att man där har örnkoll på vad som laddas ner och i vilken omfattning. Annars måste det ju vara extremt enkelt att sätta upp nån slags räkneverk för det.

För att övergå till teatern så vill jag börja med att säga att jag faktiskt inte menar att jag automatiskt har rätt till andrauppsättningar och ersättning för dessa. Andrauppsättningar är ingenting en dramatiker någonsin räknar med, tror jag. Att jag tog upp det var dels för att visa på en ekonomisk verklighet som den ser ut nu (återigen för att mota pööösig eliiit-tjafset), dels för att lägga alla kort på bordet kring min situation. Jag befinner mig sedan ett par år i den priviligierade positionen att mina pjäser faktiskt uppförs igen, vilket gör att jag inte är representativ för min bransch.

Teater är mycket riktigt, precis som du beskriver, också rätt tåligt för just kopiering, och därmed säkert bättre rustad än många andra kulturbranscher att hantera en förändrad syn på upphovsrätt. Liveaspekten finns ju inbyggd, och det gör att hela "förstadiet" redan fungerar på det sätt ni förespråkar hos oss. Dramatik är fri för nedladdning på nätet eller kan beställas kostnadsfritt från förlagen - eftersom en pjäs inte betraktas som det färdiga verket. Det är först när du tänker sätta upp nånting för en betalande publik som du måste betala rättigheter.

Problemet är, vill jag hävda, tidsspannet, och det gör att det gläder mig att det inte finns en benhård syn på "ju kortare upphovsrätt desto bättre". För om man tittar på min bransch med dess planeringstider på åtminstone nåt år i förväg i allmänhet, så är fem år ingen lång tid alls. Det är en mycket enkel tankelek att bara vänta med att sätta upp nånting ett par säsonger tills det blir gratis. Vilket gör att skillnaden mellan nåt samtida och nåt nästan (i teaterns tidscykel) samtida blir enormt stor ekonomiskt. Vilket i sin tur gör att många teatrar helt kommer att sluta spela helt nya verk, och gör det möjligt för dom övriga att börja pressa ner priserna radikalt (med argumentet "Varför ska vi betala såhär mycket för dig när vi kan få X senaste pjäs helt gratis?"). Med den troliga följden att dom enda pjäser som kommer att få vettigt betalt är überbreda kassakossor (där teatrarna kan tycka det är "värt" att betala mer och där det av nån anledning inte är möjligt att vänta fem år). Resten kommer att tvingas välja mellan ge bort sitt arbete mer eller mindre gratis eller att inte se det spelat alls. Således: förflackning eller amatröism. Ingendera vägen leder särskilt troligt till att ny mark bryts, och att konsten inta den kommenterande/kritiserande/framåtpekande roll den kan och bör ha i ett samhälle för att ha ett berättigande.

Och här vill jag återgå till isutköraren. För jag vill bestämt hävda att förlusten av en möjlighet att utöva kultur professionellt är jävligt mycket större och att analogin fortsätter att vara idiotisk. För här byter man inte upp sig till en överlägsen förbättring, här byter man med egosimen framför näsan till ett system där kultur riskerar att tappa sin möjlighet att arbeta med risktagande helt och hållet.

Kultur är inte vilken produkt som helst. Kultur är snarast forskning. Det fattar inte PP (du skriver själv att argumentet lyder "Om marknaden inte vill ha produkt X så ska produkt X bort"), och det är därför jag vidhåller att ni, åtminstone i er kärnfråga, visst är ett nyliberalt parti.

Jaha, nu måste jag rusa igen. Hann inte med arvsrätten den här gången heller. Men Bror , min poäng är nog snarast motsatsen mot den du presenterar: Är det möjligt att vara för en urvattnad upphovsrätt och ändå för arvsrätten?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Bror

9 april 2009 13:18

Ok, tack för bra och utförligt svar, narnigrin. Förstår jag det rätt om jag säger att argumentet i princip är att en lång ekonomisk upphovsrätt har dåliga konsekvenser på en rad områden? Den bör därför vara kortare. Men hur kort? Fem år, säger PP, eftersom de flesta tjänar obefintliga summor efter den tiden. Längre än så, säger narnigrin, men definitivt kortare än 75 år.

Det som oroar mig lite med de här resonemangen är att man använder förmåga att tjäna pengar på sitt verk som ett motiv till varför den ekonomiska upphovsrätten skall finnas och när den skall upphöra. För mig är det lite som att spänna kärran framför hästen. Om jag nu tror att jag kan slå oddsen och sälja en bok som jag skrivit om tjugo år, varför skall statistiska uppgifter om när andra författare slutat tjäna pengar tas som motiv för att min upphovsrätt är förverkad? Eller för den delen: även om jag är övertygad om att jag INTE kommer att tjäna pengar efter år X, måste jag vara för att min upphovsrätt ryker då? Om jag vill behålla den av rent jävelskap, eller för att jag inte längre kan stå för mitt verk och vill motverka att det sprids, får jag inte göra det?

Sen finns det ett gränsdragninsproblem, förstås. Gränsdragningsargument är oftast lätt raljanta, och i princip alltid tråkiga, men ibland - när man har ett mindre godtyckligt alternativ - kan de ändå vara bra. So here it goes. Istället för att dra en gräns någonstans mellan 5 och 75 år, en gräns som aldrig kommer att vara utan godtycke, varför inte resonera såhär: en upphovsman har ekonomisk och intellektuell upphovsrätt till sitt verk från den ögonblick det skapas till dess att han eller hon dör. Efterlevande ärver inga rättigheter. Upphovsrättsinnehavaren får göra precis vad han eller hon själv vill med sitt verk - inbegripet försöka sälja det, förstöra det, eller ge bort det gratis. (Att SVT inte kan öppna sina arkiv är därför absurt, det måste ju vara upp till dem huruvida de vill avsäga sig upphovsrättsligt skydd). Upphovsmannen har denna rätt eftersom det är han eller hon som skapat verket och därför har äganderätt över det. Vi andra är redan delägare i upphovsmannen i det att han eller hon betalar skatt. Ibland kommer verket dessutom, ekonomiskt, att vara del av upphovsmannens anställningskontrakt och inte ligga till grund för royalities eller liknande. För egen del tycker jag att det här scenariot är lättare att förstå. Jag respekterar helt att inte alla håller med.

STIM-fallet har du uppenbarligen tusen gånger bättre koll på, så jag tippar på hatten och konstaterar att det verkar som ett illegitimt monopol vuxit fram.

En del som oroar sig över urvattnad upphovsrätt oroar sig för att incitamenten för uppfinning osv skulle försvagas. Det är ett konsekvensargument precis som PP:s. För egen del oroar jag mig eftersom jag tror att folk har rättigheter här som rättvisan kräver att vi respekterar, vare sig de leder till en bättre eller sämre framtid än motsatsen. Men jag är stolt över att befinna mig i en verksamhet - forskning - där de flesta frikostigt delar med sig av sina verk, utan tanke på annat än den intellektuella upphovsrätten (där vi i gengäld är EXTREMT anala).

 
Ingen bild

Bror

9 april 2009 13:22

Errata:
75 år efter upphovsmannens död, förstås...

 
Ingen bild

Bror

9 april 2009 14:58

Vafan! 70 år efter upphovsmannens död, menar jag.

 
Ingen bild

Bror

9 april 2009 15:06

@Anders. Det ar nog mojligt att vara for arvsratten och en urvattnad upphovsratt, aven om det verkar lite markligt. Min poang var snarast att arvsratten ar sa problematisk att den inte bor dras in for att forsvarar upphovsratten. Typ.

 
Ingen bild

Fetkatt

10 april 2009 10:43

Jeeeezuz! Här gick det igång! : )
Orkade inte ens läsa alla långa inlägg, men ser att jag nappade på helt fel bete - bekräftelse snarare än profit...

Egentligen är det lustigt att det här ämnet upprör så många. Det BORDE rimligen vara självklart att man betalar för det man konsumerar, men på nåt sätt verkar det inte längre vara det!

JAG har en helt egen (o)moral - film från amerikanska storbolag skulle inte ge mig ett skit dåligt samvete tror jag. EN gång har jag dock lyssnat på nedladdad svensk ljudbok och DÅ skämdes jag däremot. Gör jag aldrig om igen, världsapromiss!

Och Anders - vad som betraktas som konst ligger nog i "betraktarens öga" (upplevelse, erfarenhet, referenser, humör osv osv) enligt min åsikt, så jag skulle aldrig drömma om en diskussion om vad som faktiskt ÄR konst och inte. Det är min helt personliga uppfattning, var jag drar gränsen mellan konst och rent äckel eller idioti utan poäng.
kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anders - 26 maj 2009 22:25

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Av Anders - 24 maj 2009 23:59

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Av Anders - 23 maj 2009 22:52

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Av Anders - 23 maj 2009 22:40

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

Av Anders - 20 maj 2009 00:39

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3 4 5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18 19
20 21 22 23
24
25
26
27 28 29
30
<<< April 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards