Den här indiern vi hamnade på igår på Söder var verkligen inget extra. Men stabil, och (svensk-)indisk mat tenderar ju att se ut och smaka ungefär likadant oavsett vad man beställer (det ligger i en rödaktig, tomat- och yoghurtbaserad sås i en liten mässingspanna).

När Loppan och jag satt och såg Trollet skotta i sig nan-bröd för inte första gången i livet precis, slog det oss att det finns otroligt mycket i matväg den där knatten kommer att ta för fullständigt givet, som för oss som växte upp i kött-och-potatis-Sverige var väldigt exotiskt en gång i tiden. Vi kom att prata om vilka första upplevelser av ett annat kök som vi faktiskt kommer ihåg - och det visade sig vara överraskande många.

Som småstadsparvel är det kanske inte så konstigt att flera av mina kulinariska första gången nånsin inträffade just i Stockholm, men att åtminstone två av dessa faktiskt passerades under gårdagens promenad; det är fan en händelse som liknar en blogginlägg.

Min första indiska måltid var en hämtlunch i metallåda från restaurang Indira på Bondegatan. Jag praoade på Galago i nian, och tillsammans med APSG:aren Jomi hade jag i uppgift att hämta lunch åt Rolf Claesson, Lena Ackebo och nån till. Jomi köpte tandoori-kycklingklubba till sig (det är så sjukt jävla gott) och jag ville inte vara sämre. Naturligtvis sa jag inget om att jag aldrig ätit indiskt förut. Jag tyckte det var helt fantastiskt, och var enormt inne på indisk mat i många år. (Kuriosa från Galago-praon: jag var nog bland dom första som läste Familjen Bra av Joakim Pirinen, medan jag kopierade originalmanuskriptet i fem ex. Martin Kellerman var en enormt finng yngling som också hade Anpassad Studiegång på redaktionen, skum och dryg.)

Min första kinamat åts på det där stället med röda skylten långt ner på Åsögatan (Bamboo Garden, typ. Ett av dom där haken som man inte för sitt liv begriper hur fan dom fortfarande kan hålla sig flytande). Morfar hade tagit med mig, mamma och bror. Jag var kanske tio och åt Tre Små Rätter. Biff med bambuskott var bäst. Friterat var inte min bag. Det fanns nån stark röd röra på bordet och morfar skojade skämmigt med personalen om att det är dåligt med smak på eran ketchup hahaha. Pling-plong-musik och ett vattenfall inomhus. Andaktsfullt.

Min första franchisade hamburgare åt jag på Clock vid Hötorget som typ tioåring. Numera är det ett Donkan där sen hur många år som helst. Morfar igen som tog med mig, mamma och bror på kulinariska äventyr. Senare skulle han återkomma efter att ha konfererat med min morbror Ingemar (tydligen sedd som nån slags auktoritet på området under det mittersta åttiotalet av oklar anledning) och halvt be om ursäkt för att vi inte gått till McDonald's istället, som tydligen ska vara mycket bättre. Jag åt i alla fall en Big Clock och var ytterligt måttligt imponerad.

Min första pizza skedde i hemmiljö. En frys-Marinara från Felix vill jag minnas. Jag tyckte det var fantastiskt, och kände mig vansinningt vuxen. Jag var kanske sju eller åtta.

Min första kebab minns jag inte. Men jag minns Broppans. Under en shoppingtripp i Karlstad bestämde han sig plötsligt för att han inte ville ha pizza, utan istället kebab med pommes. Det möttes av viss skepsis från föräldrarna. Kebab var visst getkött, av rätt tveksam kvalitet. Jag, en prepubertal elvaåring, tyckte att bror var dum som missade en pizza, men var också lite avundsjuk på hans vilda utflykt i det exotiska.

Min första sushi åt jag som lunch på ett litet hål i väggen i anslutning till ett 7-11 i Göteborg. Det var nåt helt nytt, och jag tyckte det var lika coolt som gott. Ähmen jag är en sån där som äter rå fisk tll lunch, liksom. Jag var tjugo år och svårt upptagen av att vara alternativ. Det blev mycket sushi under dom närmaste åren. Men misosoppan, den bemästrade jag inte förrän jag fick klart för mig att den var helt vegetabilisk och inte, som jag befarade, ett avkok på gris.

Och idag sitter alltså min son och käkar nan-bröd utan att se det som nåt extra. Såväl cous-cous som risnudlar ingår i hans aktiva ordförråd. Kokosmjölk är inte ett skit konstigare än matlagningsgrädde. Jag har redan nu en föraning om hur det kommer att kännas när Trollet tittar på mig som om jag vore en mammut och säger vadå, åt du kokt potatis till nästan alla mål?

 

Översättarhelena

20 april 2009 09:29

Jag kom på mig själv en gång med att förklara för barnen att pepparrot, det är något som smakar lite som wasabi. Inte tvärtom. Det är väl rätt signifikant.

http://oversattarbloggen.blogspot.com

 

Huskorset

20 april 2009 12:03

För honom kommer det också att vara självklart med en svart amerikansk president.
Mina barns äldsta kusin är tretton. Hans livs haksläpp var när han fick höra att internet knappt fanns för femton år sedan.

ÖH: :D Se där ja!

http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com

 

Mia

20 april 2009 14:02

Vi tog vår indisk-mat-oskuld på samma ställe! Även jag inmundigade min första på Bondegatan minsann. Det blev en "Palak Ponir" - en återkommande favorit sedan dess. Indiskt var en storfavorit i flera år. Man blir ju så jägarns mätt! Men nu känns det lite "trött" och uttjatat. Märkligt nog åt jag också på en Indisk restaurang på Söder nu i helgen. Nära Medis..

http://www.menmia.se

 

Ulf

20 april 2009 15:02

Misosoppa är jag fortfarande skeptisk mot. Jag har regelmässigt låtit bli den ända till någon (minns inte vem) sa att den är allt vegetabilisk den. För några månader sedan, när jag beställde vegetarisk Sushi i Huddinge, frågade servitrisen om jag verkligen ville ha soppa, eftersom den är gjord på fisk. Så nu låter jag bli den igen. Och det får nog förbli så.

 

Anders

20 april 2009 21:30

Ö-helena - Hade jag haft ett sånt slående exempel att komma med så hade det blivit ett bra mycket kortare inlägg, kan jag säga.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Anders

20 april 2009 21:47

Mia - Men shit vad skumt! Palak Ponir är för övrigt Loppans indiska livrätt också. Vi var emellertid inte på samma restaurang i lördags. Jag misstänker att ni var på Indian Star. Eller?

Ulf - Jag är inte vegetarian, så det vegetabiliska är ingen principfråga här. Det är mest att känslan av en salt, beigegrumlig soppa blir helt annorlunda om den är baserad på grönsaker än om den är baserad på djuravkok...

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Lotta

21 april 2009 19:29

Vilket minne!
Jag är uppvuxen i en liten semesterby där det inte ens fanns grillad kyckling förrän en bra bit in på åttiotalet, så det fick jag hos min pappa i Malmö. Tillsammans med Pommes Pinnes.

 

Anders

21 april 2009 23:13

Lotta - Åh gud, POMMES PINNES! Det tidiga åttiotalets nachos! Förresten, som uppvuxen i en semesterby borde du väl ha LEVT på grillad kyckling (och Denniskorvar)?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Lotta

22 april 2009 20:25

Ja, man kan tycka det. Men det var ingen sådan semsterby -mer gin&tonic och snittar-typen. Fast jag är väl i ärlighetens namn mest uppfödd på mormors mat. Och kakor, inte minst.

 

Anders

22 april 2009 21:53

Kakor är en konstant genom alla tider. Kakor will never fade.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Håkan (hakke)

24 april 2009 00:10

Det ska fan försöka läsa ikapp på denna kvalitetsblogg. När man inte varit inne på en vecka finns här mer godis än på ICA Maxi i Solna.
Översättarhelenas kommentar var underbar! Glad att du inte hade den, för jag ville inte ha inlägget ett enda ord kortare.

Jag kommer inte ihåg lika många som du, men jag måste ändå få inflika att jag skrev ett ståuppmanus om precis detta för bara några veckor sedan (nä, jag brukar inte skiva sådana) och där fanns också med en passus från ett tidigare inlägg i din blogg. Det var första gången jag råkade ut för just detta exotiska sammanträffande.

http://hakkesnack.blogsome.com

 

Anders

24 april 2009 08:55

Hakke - Åh, tack snälla! Ska vi nu frottera egon så är ju herrns förnämliga blogg en av anledningarna till att jag började över huvud taget. Vad är det för ståuppmanus? när ska det framföras? Är herr Karlsson ståuppare i smyg?

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...