April är inte bara varannandagsväder, det är varannandgsbloggning också. Max. Jag ber dom värda och tålamodsprövade läsarna om tillgift för dessa ytterligare tre dagar av bloggskugga. Men det har varit en rätt intensiv helg. Jaså, hurdå? Jo förståru, jag och Loppan har (tadaaaa) köpt vår första bil.

Svärföräldrarna brakade in på fredagskvällen med uppkavlade ärmar och en packe Blocket-annonser under armen.  Svärfar Stenis är yrkeschaufför och hade således tilldelats rollen som Han Som Har Koll. Svärmor Eva skulle till sin förtjusning agera Troll-vakt under dom timmar då vi andra skulle snurra runt i olika industriområden. För naturligtvis är det hopplöst att köpa bil om man inte har bil. Bilhandlare ligger inte i ärheten av några jädrans tunnelbanestationer inte, det ska man fan inte inbilla sig. Hade vi försökt göra motsvarande svep som det vi avverkade nu i lördags med kommunala färdmedel så hade vi haft att göra i tre eller fyra helger (och då hade såklart det som visade sig vara intressant hunnit bli sålt sen förrförra helgen, och så hade vi fått börja om).

Ta det lugnt, jag ska verkligen inte trötta er med en massa detaljer kring familjens festliga odyssé i bilbranschen. Jag nöjer mig med att konstatera att det finns en del helt sjuka jävla byggen till bilcentra runtom Stockholm, där en helt alternativ, knullputsad verklighet råder (min favorit är nissen på BMW, dit vi tittade in i den futila förhoppningen att kanske hitta nåt som kommit in som inbyte. När vi, efter att ha defilerat förbi en rad med lättbegagnade sport-BMW:ar för uppemot 700 000, frågade om det var allt som fanns inne, powerburpade han och sa Ja ni vet, det är bilbrist i Sverige idag.). Det finns också en del riktigt ruttna biltorg som känns som nåt ur en dålig gangsterrulle, med mekaniker i hårnät och endast två övervärderade begagnade bilar inklämda mellan krockvraken.

Jag kan meddela att ryktet om att det är köparens marknad som råder för närvarande tycks vara betydligt överdrivet. Flera försäljare var inte beredda att backa en ångström, fast det innebar att dom blev utan försäljning. Vi är inga prutfantomer nån av oss (även om jag, när det väl drog ihop sig till affär på söndagen, åtminstone hade tillräckligt med bekymmersrynkor i pannan för att få loss sex däck), men inte alldeles stjärnögda heller. När vi väl blev lite varma i kläderna kunde även Loppan och jag kasta ur oss snabba frågor om kamremsbyten och helgalvning och tjåsta tungt över stenskotten på huven.

Jag kan också meddela att begagnade bilhandlare är intill förvillelese lika vilka innesäljare som helst. Tjugotvåringar med tuppfrisyr och firmaslips. Inga knallgula kavajer och stetsonhattar här inte. Samt att deras små glasburar till fönsterlösa kontor i bilhallarna är bland dom sorgligaste arbetsplatser jag någonsin har sett.

På söndagen stod det i stort sett mellan två bilar. Vi åkte lite pingis emellan två handlare på samma industriraka och försökte söndra och härska, men det gick som sagt trögt. Till slut var det prosaiskt nog priset som avgjorde.

Vi är således sen igår rätt vimmlekantiga ägare till en djupröd Peugeot 307 kombi, en 04. På torsdag hämtar jag den. På fredag går premiärturen till faster Kickans 70-årsmingel i Uppsala och sen därifrån till Öregrund. Det känns konstigt och lite overkligt att vara bilägare. Och bra. Hej storhandling. Hej helgutflykter. Hej långfärder västerut. Inte hej pendling och vardagsslapphet och miljömonster. Inte inte inte!

Just nu sitter vi mest och funderar på vad hon ska heta. Så töntiga är vi.

 

Ola

28 april 2009 07:14

Kul att höra, I like peugeot :)

För övrigt föraktar jag folk som döper sina bilar. Men eftersom jag inte tror att jag kommer kunna hindra er kastar jag mig istället huvudlöst in i vansinnet och röstar för att den ska heta "Personliga Peugeoten".

 

Ulf

28 april 2009 08:43

Åh... för ett ögonblick vågade jag hoppas på att ni blivit med Citroen. MEn men, man kan inte ha tur jämt. grattis i alla fall.

Sen undade jag bara: Sex däck? Är det verkligen så praktiskt?

 

Lastbilstanten

28 april 2009 10:33

Vi hade en "pegutt" som extrabil för några år sedan som vi kallade Överrocken... Namnet kom från det faktum att bilen var jätteliten, och min sambo avsevärt större. Att kliva in i bilen och åka iväg var jämförbart med att just ta på sig en överrock, tyckte vi.

http://www.lastbilstanten.bloggagratis.se

 

Huskorset

28 april 2009 13:41

Vad snackar du om? Töntiga? Klart kärran ska ha ett namn. Lägg upp era favoritnamn till en blogg-poll!

http://huskorsetshemligaliv.blogspot.com

 

Lotta

28 april 2009 20:39

Jag har bara döpt en bil i mitt liv och det var den televerksorangea opeln Karlsson. Men min renault scènic (den gamla modellen) är en solklar kvinna, rund om rumpan. Och vår gamla volvo 745 en riktig karl.

 

Ditte

28 april 2009 22:11

Den är jättebra! Superbra och praktisk modell. Min mamma har exakt en sån och jag är jätteavundsjuk. GRATTIS BRA JoBBAT!

http://eskilnytt.blogspot.com

 

Anders

28 april 2009 22:26

Ola - hahaha! Det är lite töntigt och animistiskt att döpa bilen, jag håller med. "Den är nästan som en familjemedlem, faktiskt!" Men jag tror ändå inte vi kan hålla oss.

Ulf - Jag hade på känn att jag inte skulle komma undan med det där. Fyra av däcken är vinterdäck. Sen fick vi gå med på att behålla två rätt okej däck därbak, men får flång nya fram. Summa sex.

Lastbilstanten - Jag är ingen liten person och hade bra med plats här. Så nån Överrocken är det inte!

Huskorset - Jag tror inte vi pallar vänta så länge. Faktum är att jag tror att den redan har sitt namn.

Lotta - Opeln Karlsson! Bedårande! Och televerksorange är en färg jag inte visste att jag saknade. Men det gör jag.

Ditte - Du vet hur en nybliven bilägare ska tas! Slängkyss!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Bror

29 april 2009 17:24

Grattis! Jag har bara två saker att tillägga. "Powerburpa" är ett mycket bra uttryck. Och metoden att namnge bilar är förstås att lista ut vad de tre bokstäverna i registeringsnumret är initialer för.

 

Anders

29 april 2009 23:26

Bropp - Den metoden är både gammal och känd, med Snarans merca Beatrize som närliggande exempel (BTZ). Men vad gör man med UPN? Uppnäsan? Urpandan? Upanishaderna?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Bropp

30 april 2009 14:04

Tja, urpandan är ju rätt så bra. Men jag menar att varje bokstav ska stå för ett ord. Ungefär som farsans gamla audi var the Big Womp Cruiser (BWC). Jag tänker något i stil med Pater Noster, kör fast på U:et.

 

ullrika

1 maj 2009 14:23

jag kan inte låta bli att fråga: hur var tandstatus på bilsnubbarna? för några snubbor såg ni väl inte till/höll er ifrån?

hursomhaver grattis till wheelsen! vad trors om UpPeN? eller UpPaN om det känns bättre :)

http://ullrika.se

 

Håkan (hakke)

1 maj 2009 23:06

Vår första bil (må han vila i frid) såg ut som en ryskättad terrier och hade registreringsbokstäverna OEG. Alltså fick han heta Boris.
Den nuvarande vita faran är en knapp tvärhand större och lite rundare i formen, och heter sålunda Doris. Så där har ni två namn som går fetbort!

http://hakkesnack.blogsome.com

 

Anders

3 maj 2009 23:32

Bropp och Hakke - Hon heter Sonja. Dels för att hon är röd, dels för att hon är stadig och påklädd (det blir alltså ett sånt där "vi döper den tjocka killen till Stickan"-namn). Vet ni inte vem Röda Sonja är så har ni läst för lite serier.

Ullrika - Den trevligaste personen vi pratade med var receptionisten på Skoda, men hon var tyvärr inte försäljare. Det skulle, i anknytning till ditt inlägg, ALDRIG NÅGONSIN FALLA MIG IN att välja bort en försäljare på grund av kön (fast jag tror att du har rätt i att många nötter gör det). Försäljarna vi träffade var trevliga, men lite lite läskiga trots allt. Dessutom jädrans omedgörliga :-)

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

ullrika

4 maj 2009 00:07

det hör liksom till. i bilbranchen. vi som säljer TV:sar är lättare att ha att göra med! förutom när det gäller prut då... :)

ps. jag vet. det var ingen anklagelse utan ett försök till lustighet och referens... äh. gick sådär va?

http://ullrika.se

 

Anders

4 maj 2009 23:09

Ullrika - Jag tycker det gick helt okej, jag. Ville bara vara tydlig för dom av mina läsare som eventuellt (brottsligt nog) inte läser din blogg.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...