Bloggblad

28 april 2009 17:24

Undrar om det där är ett pappafenomen... Mina barn utnyttjade sin far till max om han vabbade (fast så hette det inte då), medan jag låste dörren till barnrummet, la mig med en bok på golvet, läste tills jag somnade medan de små lekte för sig själva. Alla i samma rum förstås...

Anders

28 april 2009 22:19

Bloggblad - Fast det där låter mera som om jag skulle överkompensera med skojighet för att jag varit frånvarande. Och så är det ju bevars inte. Men det är lite märkligt att nåt som var min vardag så nyss känns så ovant.

Tant Grön

29 april 2009 08:59

Fan va ambitiös du ä! Jag håller med Bloggblad. Nu är det ju förstås helt okej med mig om du vill leka och till 100% underhålla din unge hela långa dagen vid vab och annat, men enligt mig så är en förälders uppgift inte att vara någon jävla lektant/farbror. Gör ett syskon fortare än kvick! He, he. Hårda ord och inga visor :-) Nu kom jag helt plötsligt på något med ensambarn och uppmärksamhet och allt det där. Det är nog helt enkelt inte alls bra att ge sitt barn så mycket uppmärksamhet genom att försöka vara pedagogisk och lekför hela dagarna. Jag tror att de behöver klura ut en hel del på egen hand, det föder fantasin, lär dem att göra saker för egen maskin, men givetvis ska man alltid vara närvarande. Som Waldorfs förskola, där Gulliganerna börjar i aug. där är det en pedagog på 11 barn och de är tillsammans på en ganska liten avdelning, lite avstängt så där, där de sitter tillsammans och exempelvis pysslar. Alltså pedagogen är inte med i leken, barnen gör själv men pedagogen finns där. Och en fördel med att det bara är en pedagog per barngrupp är att de alltid finns närvande för barnen, de blir inte distaherade genom samtal med andra pedagoger.

Tant Grön

29 april 2009 11:43

Okej, om nån nu skulle tolka mitt föregående inlägg som att syskon enligt mig är det enda rätta, givetvis inte, helt upp till var och en och förmågan att överhuvudtaget kunna producera fler avkommor :-) (kan va ett känsligt ämne) Min teori är att om amn nu väljer att endast skaffa ett barn eller om man inte kan få fler, att inte överösa barnet med uppmärksamhet, att ständigt underhålla det, för JAG tror inte att det är så himla bra. Alla barn oavsett om de har syskon eller inte behöver ju reda sig själva, det anser jag är vårt jobb som förälder att se till att de små liven klarar av. Men det kommer liksom av sig självt när man skaffar fler barn,för då har man helt plötsligt inte möjlighet att hela tiden vara där och hjälpa till eller "underhålla".

Var jag tydlig nog nu, tror du? Ha, ha.

Tant Grön

29 april 2009 11:46

Man får ju passa sig nu när du uppmärksammas i media med tjusiga intervjuer, nu kommer det garanterat att rassla till i besöksstatistiken, he, he.

Anders

29 april 2009 12:35

Tant Grön - Och bara så JAG är tydlig: nä, jag tror absolut inte att det är en förälders uppgift att konstant sysselsätta sitt barn. På dagis är Trollet mycket själv hela dagarna och trivs alldeles utmärkt med det. Många som träffar honom hemma för första gången är också impade över hans förmåga att sysselsätta sig själv fast han är så liten. Däremot får du mig aldrig att gå med på att det inte - också - är min uppgift att umgås och ha roligt tillsammans med mitt barn. Jag har inte det minsta lust att gå runt och vara avvisande bara för att han ska lära sig nåt nyttigt för livet. Man måste väl i jösse namn få lov att göra både och eller?