Vi städade ut vinterns os idag. Eller nä, det gjorde vi väl kanske inte, men jag tycker så mycket om det uttrycket. Vad vi gjorde, under Loppans det är så jävla SKITIGT-stridsrop (föranledd framför allt av dom sanddyner som forslas in i huset i Trollets turnups, fickor och andra klädveck) var en upphottad variant av den vanliga helgstädningen. Dammsugning, dammtorkning, badrum, toa check. Men dessutom fönsterputs, balkongstädning, höghöjdstorkning av lampskärmar och ovanpå bokhyllor samt grundlig genomgång, sortering och urtorkning av badrumssköpet.

Det värsta med att städa mer än det man gör en vanlig helg är att man får syn på ytterligare en miljard grejer som skulle behöva göras. Fan, dom där pappershögarna borde ju verkligen gås igenom, det är säkert nittio procent som ska slängas där, och så är det ju dom förbannade klippböckerna, och spisknapparna skulle verkligen behövas skuras ordentligt, ja ugnen med förresten, och köksfläkten...

Och som Loppan klokt påpekade är det jävligt lätt att man börjar i helt fel ände och sen sitter hela dagen och fumlar tröstlöst med (exempelvis) det senaste årets samlade skörd av papper som kommit i kuvert med fönster för att avgöra vad som ska sparas för att stämmas av mot deklarationen, vad som är viktigt på andra sätt och vad som omedelbart ska gå i pappersinsamlingen. Och tycker gränslöst synd om sig själv när man sen står klockan halv ett på natten och försöker få gjort allt det som faktiskt skulle göras men som inte hunnits med bland alla självpåtagna sidoprojekt.

Alltså har jag inte rört dom jävla pappersbuntarna i kökshyllan idag heller, fast impulsen (i ordets absolut dystraste bemärkelse) fanns där. Hur länge dröjer det innan vanligt kopiatorpapper multnar och blir jord? På ett ungefär?

Skit också. Jag följde en svart liten pudel och sen började det lukta svavel och sen sa det poff och där stod valberedningen och skrattade demoniskt. Jag har just tackat ja till att gå med i bostadsrättsföreningens styrelse.

Bristen på lust att slå frivolter häruti mitt bröst är frapperande.

Påskdagen. Vi sitter hemma hos farmor och målar ägg. Snart vidtar den stora äggknackningen (då jag kommer att vinna förstatjing på att välja sovmorgon två helger i rad, men förlora sista ordet när det gäller färgen på vår påtänkta bil), men innan dess måste förstås vapnen dekoreras. Vi tar detta på avsevärt mindre allvar än julklappsrimmen, men mönster, ansikten, prickar, bilar, zeppelinare, jordglober och EAN-koder kan lätt passera revy när klanen Kniv målar ägg.

Trollet, nogsamt intorducerad till konceptet måla ägg krafsar koncentrarat med färgpennorna. Det är inte alldeles enkelt att göra nåt avtryck - ett välvt skal är inte ett ritpapper. Men stråk av lila och några gröna streck kan man se.

-Vad målar duför nånting, Trollet? frågar farmor pedagogiskt.

Och han tittar upp med en min av vafan nu då? och svarar:

-Ägg!

Ärligt talat, så mallig har jag nog aldrig blivit för nån award tidigare som för den här, förärad mig av Tant Grön. Och det är ju på sitt sätt lite patetiskt. Inte utmärkelsen, för den är skitfin! Jag är verkligen mallig över att många gillar den här bloggen just som föräldrablogg, för det var nog aldrig meningen från början att den skulle bli en sån. Nä, det patetiska är att jag innerst inne känner mig lite lite frän för att jag är heeeelt okej med att kallas mammablogg. Hur jävla light-queer får man bli?

Hursomhelst vill jag absolut skicka den här vidare till några välförtjänta:

Brallan - Alltid överraskande, alltid asrolig.

Tripletmama - Särskilt för sina många roliga och fina bilder. Men jag hoppas eM kollar in här, för jag kan inte lämna kommentarer på hennes blogg längre (jag orkar inte skaffa ett google-konto också!)

Ullrika - Som är en (nästan) ren mammablogg, och som lyckas hitta finfina glädjeämnen i vardagen utan att banga för att loda djupen, stå för en åsikt eller tycka föräldraskapet är asjobbigt nån gång emellanåt.

Och farsan Grynnan - Måhända blir du lika töntkvasisubversivt stolt som lilla jag?

Hej hej allihop.

Hoppas ni haft en fin påsk. Vår blev god. Och jag tänker mig att endera dagen försöka mig på nåt slags mindre svep över runtflaxande, familjemys, tillvänjningsterapi och stasade Trollbus. Tills vidare nöjer jag mig med att konstatera att det där med att försöka ha ambitionen blogga från avlägset belägna föräldraboningar, det är fan tveksamt. Jag vet inte hur ni har det, men på min kant blir det rätt umgängesintensivt. Vi ses inte så ofta nämligen, och att då säga åkej, jag sätter mig och bloggar nån timme, det känns inte helt givet. Och när man väl drar sig tillbaka till gästrummet framåt småtimmarna, då är i alla fall jag så slagen av mat, sprit, godis och allmän pappatröttma att jag inte ens orkar tänka på att börja leta uttag till laptopen.

Jajaja, fräser läsaren (som i min fantasi har loggat in fem gånger om dagen och nästan börjat tappa hoppet och, ja faktiskt, hela livsgnistan), men påsken tog fan slut i MÅNDAGS! Sen då!?

Jag vet. Felåt. Och det är lite typiskt mig faktiskt. För vad det handlar om är inte slöhet, utan bruten kontinuitet (Ja, det här är ännu ett inlägg där jag förklarar hur anal och jobbig jag är. Här finns tidigare variationer på temat).

Jag har lätt att gå upp i nya saker och blir lätt förförd. Sen Trollet kom har det visserligen blivit aningen svårare att totaluppslukas rent tids- och energimässigt, men impulsen finns där. Jag skrev 38 blogginlägg under min första vecka. Jag tänker på små jävla plastgubbar dagligen. När jag höll på med Oblivion på XBoxen kunde jag lätt lägga åtta timmar om dagen om jag hade möjlighet. Und so weiter.

Men när mitt mönster bryts en längre period, så har jag i gengäld en armhålehög tröskel för att hitta tillbaks. Och jag är rätt övertygad om att det har att göra med att jag har ett larvigt behov av att känna att jag har koll på läget. Känner jag att jag inte har den överblick jag behöver för att få ut det mesta av mitt uppslukande intresse, då går jag istället på håll och blänger och tvekar och tycker det känns jävligt motigt. Inte alla mina questar längst fram i pannloben och minns inte riktigt styrsystemet? Jag gör en ny gubbe och börjar om Oblivion från början trots att jag lagt över hundra speltimmar (jo, helt sant). Stöter på en uppenbarligen återkommande romanfigur i fjärde boken av en serie som jag inte riktigt kommer ihåg vem hon är? Jag skumbläddrar åtminstone igenom samtliga tidigare delar tills jag hittar henne och vem hon är innan jag läser en jävla rad till.

Och här har vi då en blogg där jag lämnat en intensiv debatt om fildelning hängande mitt i, där det sista inlägget är ett lömigt knäckebrödsinlägg utan rubrik med en massa uppfuckade tecken, där jag har tjugo favoritbloggar att försöka läsa ikapp (nej, jag hoppar inte över inlägg, i analogi med tidigare resonemang), där det är alldeles för många gråskuggade (=inläggslösa) aprildagar i bloggkalendern för att det kännas kul, där besöksstatistiken för närvarande föga överraskande är på ett all time low och där tre personer i enkäten kallar det jag gör för Ett patetiskt försök till humorblogg (Note to self: lägg inte in alternativ i omröstningarna som gör dig sårad. Det är väl jävla dumt?).

Behöver jag säga att jag så sent som igår var väldigt nära att lägga ner hela projektet? Ikväll har jag å andra sidan preseterat ett av mina patenterade lite för långt för vad det har att säga-inlägg och allt känns fint igen.

It's good to be back (skojade han patetiskt).

Lite knäckebröd på långfredagen: på väg till macken för att hämta en hyrbil. Det bär västerut i påsk. Får se om det bloggas, annars önskar jag er alla en gyllengul helg. Ryktet om jesu död lär för övrigt vara betydligt överdrivet, enligt källor på insidan. Och årets första fluga slog sig precis ner på mitt knä!

Utan bara nåt som jag inte kan skaka av mig. Visst låter Rick Falkvinge som en seriefigur ur Agent X9? En sån där i svartvitt med rumphaka, bena, fyrkantig käklinje och knivskarpa polisonger?

Jag har ingen aning om hur karln ser ut i verkligheten. Jag misstänker att han har en munkjacka i fleece. Men tills motsatsen bevisats tänker jag föreställa mig honom i skrynklig trenchcoat och slips som fladdrar över axeln när han fajtas i hamnområden med utrop som Eländiga skurk! Jag gav dig chansen att komma med godvilligt! Sen går han hem och torrentar lite Coldplay.

Fler och fler hittar uppenbarligen hit dels genom länkar från andra bloggar, dels genom att googla på ett sätt som gör det uppenbart att det är just Med en kniv! dom söker. Men längst ner i listan över referenser till min blogg fortsätter det att vara skönt obskyrt. Det gör mig både glad och förvirrad att se vad för underligheter folk googlar - och hamnar hos mig! Under perioden 2-8:e april finner vi exempelvis:

En tumregel (Vad är det man hoppas på att hitta? Svaret på Allt?)

Kattspråk (Ja, då är ju kattfobikerns blogg helt rätt ställe)

Skojiga och kul rim (Jag vågar inte ens tänka på vad nån som googlar skojiga och kul rim ska ha dom till)

Svullet gomsegel (Länken pekar mot ett inlägg där jag gnölar om att tre av fem tår saknar namn. Hoppas innerligt inte det var någon vars strupe höll på att korka igen som panikgooglade...)

There's something wrong with the system (Här är jag träff nummer fyra av drygt 39 000 000. There's uppenbarligen something wrong with the system där också)

Pyttesmå troll ifrån alla hål (Här är jag träff nummer ett på google. Jamen ni fattar ju själva hur jävla stolt man blir när man dunkar in pole position på en sån kvalitetssökning!)