Sofia

9 maj 2009 12:50

Jag är helt inne på ditt spår! Konst är i dagens sverige något 'farligt'. Lustigt.

Anders

9 maj 2009 14:59

Intressant, från nån som pluggar journalistik! Är dom etiska frågorna kring vad man får och inte får göra för att komma åt nåt som skulle vara svårt att nå på annat sätt nåt ni pysslar mycket med på utbildningen?

Kent

9 maj 2009 23:07

Anna Odells advokat, fd JämO, Claes Borgström, har nu berättat i en intervju om det eventuella kommande åtalet mot henne.

http://www.svenskbladet.se/halsa/index.php?alias=svenskbladet_moter_claes_borgstrom.html

Anders

10 maj 2009 10:26

Kent - Halvkul. Framför allt evighetslångt för vad det har att säga (sa han, vildsint kastande stenar i glashus...).

Linus

14 maj 2009 02:41

Förklaringen av vad hon menar är alltså att hon själv har varit intagen? Jag förstår fortfarande inte ett dugg av vad hon försöker säga? Att hon gjort andra människor illa är dock ställt bortom allt rimligt tvivel. Att bälta andra människor och tvångsinjicera dom är ingen cakewalk...

Anders

15 maj 2009 10:57

Linus - Som jag fattar det (utan att ha sett det faktiska verket) vill hon diskutera det faktum att psykvården är den mest maktfullkomliga samhällsinstans vi har. Hon har bland annat pratat om deras unika rätt att tvångsmedicinera med mediciner som har mycket svåra och kroniska biverkningar. Hon har i intervjuer sagt att hon inte alls är säker på att det är fel att det är på det viset, men att hon tycker att vården också måste kunna diskuteras och ifrågasättas. Hon menar sig vid ett tillfälle i det förflutna ha blivit bältad i onödan, på just S:t Göran. Poängen med iscensättningen på bron, vad jag förstår, var att återskapa samma situation för att se om den skulle leda till samma behandling - bältning och tvånginjicering. Vilket den gjorde. Vad hon således vill ha sagt, antar jag, är att man kan läggas i bälte utan att det är nödvändigt och utan att någon tar en på allvar som patient när man ifrågasätter det.

Såsmåningom, tror jag, så kommer den här diskussionen att börja handla om psykvården och förhållandena för både patienter och vårdare. Och då tror jag att dom skattekronor det här har kostat kommer att ha varit rätt välinvesterade. Oavsett om Anna Odell döms eller går fri.

Jag är, som jag sagt i kommentar förra inlägget som diskuterade det här, helt övertygad om att det är jävligt otrevligt att bälta och söva någon (även om jag är rätt säker på att det är värre att faktiskt läggas i bälte). Men jag ställer mig frågande till om det att ha fått bälta någon i onödan är att ha tillfogats ett lidande som är brottsligt. Trots allt måste det ju ingå i ens normala arbetsuppgifter att vara beredd att bälta patienter. Lite som om du arresterar någon som senare visar sig vara oskyldig. (om man bara jämför "mottagarledet" så att säga.) Klart det inte känns roligt för dig. Men den dåliga magkänslan ingår i dina arbetsuppgifter. Precis som det ingår i mina att krossa folks förhoppningsfulla konstnärliga drömmar.

Och jag är fortfarande övertygad om att om hon varit journalist så hade debatten handlat om nånting helt annat.