Placera mig på rygg och jag är fullständigt hjälplös. Jag slocknar på två bokstavliga röda. Aldrig varit med om något liknande. Här läses inga tunga volymer i januari kan jag meddela. Risk för brott på (det redan tämligen digra) näsbenet när jag kravallsomnar och tappar boken handlöst.

Adjö: Idag satte Trollet och jag världens bästa farbror/bror/gudfar på tåget till Göteborg. Under den här senaste veckan har Trollet, bland uppsjön av släktingar med framskjutna platser i hans stora hjärta, fått sitt livs första stora idol. Varenda morgon har han stått och kvittrat ba-ba (på ytterligare ett nytt sätt, med en mycket kort andra stavelse) och krafsat på dörren till sitt rum, där hjälten sovit. Och, när Broppan sömngrusigt öppnat, resolut greppat närmaste bilderbok och krupit upp till honom i sängen. Bropp har visat ett fantastiskt lugn och tålamod och ömhet i massor. Trollet har å sin sida stått med gränslös beundran. Ingen, säger ingen kan vara lika skojig som Farbror Göran med en mjukisboll, den saken är klar. Imorgon bitti kommer Trollet att leta efter honom, det är jag övertygad om.

Goddag: Vännen Tango-Johan sprang idag ett kortare socialt gatlopp i Ståkkålm och Broppan, Trollet och jag hann hugga honom i flykten en timme. Han återfinns annars i Seattle till vardags. Raringen hade för övrigt när han läste om min sorg och saknad efter sista Buffy-avsnittet på bloggen resolut gått och huggit första Omnibusen av Buffy som tecknad serie, stoppat i ett kuvert och postat. Den kom fram idag. Det portot hade han således kunnat spara på. Hemskt snällt var det i alla fall!

Adjö: Alla små korvsnuttar och skinkskalkar. Inte ens som smörgåsmat. Nu är det fan bra, tack. (Fårfiolen får stanna sålänge. Bara för att den är så jämrans stor.)

Goddag: Första löprundan efter jul. Minus fem grader och således russinlunga, men annars överraskande mycket spänst. Eller nåja, men ni fattar.

Adjö: Dom kom och hämtade soporna idag. Och tog grissäcken. Sophämtare är fina människor som borde få en staty nånstans.

Goddag, adjö, goddag, adjö och goddag: För oss barnvagnsrullare i söderort är T-centralen åt Centralen till en legendarisk flaskhals. Här finns nämligen ingen nedåtgående rulltrappa till vår perrong. Vi är helt utlämnade åt hissen. Såhär års dessutom i svår konkurrens med allehanda luggare av väldans stora rullväskor. Långa köer blir det, och idag var inget undantag.

Således ingen jättebra dag för ett jättegammalt jätteäldre par som inte lyckades öppna hissdörren när dom kom upp. Man riktigt såg hur deras vita testar darrade av förvirring när dom försökte trycka på alla möjliga knappar - innan hissen försvann neråt igen. Någon minut senare kom den tillbaka upp. Skuggan av ett nervöst ursäktande leende från lilla tanten genom rutan, fippel med nån dörröppnarknapp får man förmoda, bump bump av desperata knuffar på dörren men för sent. För nu var hissen redan på väg ner igen! Några i kön började muttrande avlägsna sig med sina enorma rullväskor. Ytterligare nån minut senare kom hissen ännu en gång, och nu lyckades dom ta sig ut! Lilla tanten hockeytacklade dörren med nåt vilt i blicken. Dom tittade inte på någon i kön när dom stapplade därifrån. Man riktigt såg hur det här var det mesta dom legat nån till last någonsin.

Goddag: Min fina lilla familj. Gott att få se er i ögonen ordentligt och i lugn och ro efter en stökig, kaosig och rolig vecka.

Loppan, Broppan, Trollet och jag gjorde ett tappert försök på mellandagsrean igår, men fick ge upp. Vi hade helt enkelt ingen tydlig plan, ingen rutt, ingen prioriteringsordning. Och då går det naturligtvis inte. Det är som att bestämma sig på morgonen att Det här vore väl en fin dag att bestiga Everest, vore det inte? Var köper man syrgas? Måste man ha syrgas? Hur mycket mat ska vi ha med? Tar vi med vatten eller smälter vi snö? Är det nån som har numret till dom där...vad heter dom, sherpas?

Det som verkligen behövde göras var att skaffa varmare vantar till Trollet (alltså han har jättevarma vantar. Vad han behöver är varma vantar som också är möjliga att faktiskt sätta på honom), samt byta en julklappströja i fel storlek. Vi lyckades med vantarna. Polarn och Pyret var uppenbarligen ingen het adress för mellandagsgamar. Tröjan däremot skulle bytas på MQ, och det fanns inte en snöbolls chans i helvete att jag skulle ge mig in där igår. Det var som Gallerians epicentrum. Måste ha förekommit dödsoffer. Utöver det slirade vi runt i ett vimligt City, vände i dörröppningar, gjorde halvhjärtade genombrottsförsök, svor, muttrade och vinglade planlöst. tills vi slutligen gav upp, av ren och skär bibliofili köpte fullprisböcker på Science Fiction-bokhandeln och sen åkte hem.

Men idag! Vi tog den timslånga promenaden till Skärholmen, anlände rosiga och friska och bestämde oss kollektivt för att nu tar vi det lilla lugna här. Djupan andetag. Ljudet av en hand som applåderar. En gräshoppas meditation över universum i en daggdroppe.

Det ska sägas att Skärholmen var typ en tredjedel så råddigt som City - och jag vill härmed ta tillbaks allt medelklasigt upprört jag kan ha sagt om gallerifieringen av centrum där (jag kan till och med i helig enfald ha skrivit på en protestlista). Men utöver det så var vi dessutom öar av stadighet och lugn. Zen. Zen med en stor jävla kniv. Byta tröjan, check. Till och med hitta några reafynd till på MQ, check. Köpa ny klocka, check. Loppan hittar tröja, check. Äta på foodcourten, check. Trollet vimlar omkring till fots och gör upprepade ambitiösa rymningsförsök, check. Broppan köper T-shirt för att alla han tagit med är i tvätten, check. Köa i en kvart för en iPod och få höra att dom tagit slut, check. Och sen ta bussen hem med ett leende på läpparna. 

Vi borde fan få undervisa i Kung Fu.

Antal närvarande personer: Sju vuxna, ett Troll. Ocknefôlk i form av Ola och och Mia drall in på juldagskvällen.

Granen, facit: Rakbladsvass och tät som en nymoderat (bild 1). Emellertid också ett barrande helvete från minuten den kom på plats.

Överdisponering av julbordet: Massiv (men aningen bättre än förra året, när vi hade en ogriljerad tvåkilos jävla skinka kvar efter hela alltihopa). Om nån vill ha två och ett halvt kilo fårfiol eller en Läckökorv får ni höra av er.

Årets tabberas: Potatisgratängen och den rökta Vänersiken gick som två jehu, helt borta redan på juldagslunch. Eder husfar införde i ett slags desperation Tio spänn till den som äter slut på nåt vadsom helst (tjugo för fårfiolen) på annandagen. Då tog köttbullarna, pappas sill, brysselkålen, prinskorven, äggen, OP:n och sillsallaten slut.

Ingen jävel rörde: Nötterna. Fikonen. Precis som vanligt.

Årets köttöverdosrelaterade matsmältningskaos: Mitt. Samt Broppans. Traditionsenligt. Katarr och förstoppning, falalalaaaa falalala.

"Vi tar det lugnt med julklappar i år", facit: Inte sådär väldans, nej. Våldsamma drivor till släktens enda barnbarn framför allt (bild 3).

Besökare på min blogg på självaste julafton: 40. Jag är mållös.

Antal tomtar: Två! Broppan i full mundering, på väg att runda huset för att kunna komma svängande med liten lykta genom dungen på gården, mötte en kollega i samma ärende (fast i motsatt varv) på gästparkeringen. Såg lätt surrealistiskt ut på håll.

Tomteskräck: Cirka femton sekunder från Trollets sida. Och troligen mera relaterad till att alla vuxna hysteriskt tjöt NUUUUU kommer TOMTEN! när det knackade på dörren än nånting annat.

Självspäkning: Tomten gav den där farbror Göran en skrapa för att han inte ens hade vett att hålla sig hemma på julafton (bild 2) .

Rimfascism, facit: Jag skrev i år tjugosju rim, det sista klockan tre på morgonen natten till julafton. Årets längsta rim bestod av sexton strofer och kom föga överraskande från min far.

Solstråle: Trollet som tamefan skuttat runt som ett litet lyckopiller från person till person hela julen (bild 4), med en enstaka dipp på juldagskvällen när allt var bara bara skit i nån halvtimme.

Ögonblick av frid: Fläckvis. Ögonblicken av stökig trivsel dock betydligt fler.

Jävligt tveksamt: Taxichaffisen som körde morsan in till stan på juldagskvällen och började kvittra att hon såg ut som arton. Jag började raskt prata barnbarn sms:ade hon framkommen till Åsögatan.

Till nästa år: Skippa framdukat julbord på juldagskvällen. Köp ett halvt kilo mindre skinka och jävligt mycket mindre korv. Dock lite mera potatis, must och gurka. Skapa ett system för pappersåtervinningen redan från början.

Årets mysterium: Ankorna i dammen är puts väck. Influensa, brödöverdos eller bara ännu mera drygbeteende?

Tidsfördriv: Funny Farm. Broppan och jag gör enorma framsteg på kvällarna.

Avbräck: Klungan slutsålt. Fan ock.

And all I want for Christmas: Är att nån av er bloggrävar talar om för mig hur fan man gör för att lägga in bildtexter.

Sju rim kvar. Kvalitén är på väg ner, big time. Lägstanivån kastar sig upp mot min frifallande knittelknöl. Blandade metaforer på ett sätt som får mig att rodna om örsnibbarna i den sista versen, men metern fortsatt tajt. Paus för blåbärssoppa här vid Västerbrofästet, flåsandning och kontemplation. Stå pall och köra årets rim-mara (i dubbel bemärkelse) till slut i ett massivt svep? Eller säga nog för ikväll och riskera en sen nattmangling imorgon? Hmm.

Har ambitioner att publicera bildbeviset att vår gran är en perfekt kon innan dagen D, men här kläs inga tamträd förrän sent imorgon kväll. Ity sådant är vårt sätt. Det finns alltså en liten risk att det här är sista inlägget på den här sidan julafton. Vill för säkerhets skull önska alla er som ofta, sällan eller bara precis just den här enda gången förirrar sig in på Med en kniv! en riktigt riktigt lycklig, vacker och skön jul. En sån där som blir så jämrans bra att den inte går att blogga om, för vem vill läsa sånt? Och tack snälla för två väldigt roliga månader!

...måste bli nödrimmet "It [snöovädret, min anm.] doesn't show signs of stopping, but I've got some corns for popping" i äppelkäcka Let it snow. Alltså här har man en låt om hur jävla mysigt man kan ha när man kurar ihop sig framför brasan med den man älskar medan snöovädret viner utanför. Och så kommer idioten stickande med lite popcorn!? Åh darling vi har det bra här på björnfällen och hu vad det snöar och förresten har jag nog lite popcorn liggande i skafferiet, vad säger du?

Det är inte underligt att låten slutar med att puckot får knalla hem genom snökaoset. Själv.

Bästa julpyntet: Vår finfina Helene Billgren-tomte, skapad av en sån där krajig plastinidian till häst.

Bästa julmaten: Pappas heminlagda sill. Älgköttbullar. Västervikssenap.

Bästa juldrycken: Must förstås. Samt pappas julsnaps och OP Andersson (säger du jävla Hallands fläder slår jag dig på käften)

Bästa julklappen: Kanske akvariet när jag var elva. Böcker får mig generellt att drägla.

Bästa julsången: Fairytale of New York med the Pogues, Det är inte snön som faller med Anders F Rönnblom eller Jul, jul strålande jul - beroende på humöret.

Bästa dagen runt julledigheten: Annandagen. Allt stoj är över, julbordet är fortfarande gott, man är mitt i nån spännande julbok och tar troligen en lång skön promenad.

Bästa egenuppfunna jultraditionen: Läsandet av Falstaf Fakirs Falstaff, Fakirs Julen:dess orsaker och verkningar sent på kvällen dan före dan. Glädjen i en rolig text man kan utantill. Tångfnösksärk, hahaha.

Bäst i julgranen: Djupt röda kulor.

Bästa julstämning i stan: Slussen när det är mörkt och den där gatumusikant-trion står och spelar vid nedgången till Konsum. Very Karl-Bertil Jonsson.

Största avbräcket: Att för minst fjärde året i rad missa Olas julfest och uppblåsandet av julbananen.

Bästa julhälsningen: GOTT SLUT!

Här pysslas ännu på söndagskvällen. Här preppas klappar och rimmas rim och bockas listor. Samt bloggas ytterligare något litet, som synes. Fast inte blir det så mycket mer idag inte. Måste försöka få till nåt som ser ut som ett e-julkort innan jag kryper till kojs - och vårt klichédrypande försök att fota Trollet i göölig tomteluva slog inte så superväl ut. Under dom där fattiga sekunderna när digitalkameran desperat jagar fokus hann luvan åka all världens väg varenda gång. Som det är nu är den juligaste bilden vi har en där han biter i en trätomte och ser ut lite som killen i This is England. Samt den där han ögonblicket efter bestämt sig för att ge fan i trätomten och slängt den på golvet (som illustrerar inlägget Och sen sätter vi på bindeln förstår du strax härunder). Ska bli skönt när han blir gammal nog att sitta still och le ett tillgjort leende som en riktig mänska.