Trollet rusar som vanligt fram genom livets stora och små milstolpar som en glad ångvält. Dom sista dagarna har macka, katt och hemma tillkommit i det egna ordförrådet, utan att vi egentligen lärt honom. Nu är vi strax hemma, säger jag på vägen hem från affären. Hm-ma! säger han plötsligt. Ord och begrepp han förstår (men uttalar ba-BA!) ökar så fort att det knappt går att hänga med.

Igår fick han för första gången syn på månen, som han tidigare bara sett i sina bilderböcker. Den tittade fram mellan regnmolnen på svarthimlen ibland medan vi åt middag. Han var superfascinerad, det märktes att han visste vad han såg, och så fort den försvann bland molnen igen tittade han irriterat på mig, pekade och kommenderade BAH! Och jag försökte förklara att det liksom inte är pappa som bestämmer när det gäller just det där, men det var han skeptisk till.

Idag på babysimmet välte han i vattnet från en flytande madrass. Jag var där och tog emot honom, men hann inte få riktigt grepp innan han fick huvudet under vattnet. Kom upp, spottade och fnös, HELT oberörd, som om det vore ett organiserat Å nu dyyyker vi!-dyk. Noll kallsup. Så jävla cool knatte man har.

Men störst är ändå att han idag börjat säga sitt eget namn. Helt plötsligt, som så ofta, precis efter att Loppan kommit hem och vi låg på sängen alla tre och pratade om dagen. Hans namn kom såklart upp ett antal gånger, och plötsligt säger ungen Ee-jis (Vilket alltså är en bra approximation av Elis, för er som inte vet hans civila namn, inte en ultraknackig approximation av Trollet) och pekar på sig själv med två pekfingrar och ett brett leende. Stort!

Jag ligger som vanligt lite efter, men kan skryta med att jag idag orkat hänga kvar i telefonkön till SJ:s kundtjänst (sitter det en enda människa där? Är det nån som vet?) hela vägen fram TVÅ gånger, under en sammanlagd tid av 46 minuter. Fick nämligen föga oväntat plötsligt upptaget-ton i örat när jag hade "Plats nummer ett. I kön" första gången. OCH lyckades ändå förklara mitt ärende lugnt och sansat när jag kom fram. Zen, fanimig!

Trollet gjorde ett närmast poetiskt genombrott igår. Delvis på grund av en ihärdig vägran att sova förmiddag (vilket givetvis senare resulterade i att han somnade två minuter in i sin lunch, medan hans prövade pappa försökte sig på att vuxenresonera med allvarliga jamen där ser du hur det går) befann han sig i vilt och fritt tillstånd i sovrummet när förmiddagssolen föll in. Och fick syn på sin skugga mot ett lakan som hängde på tork. Häftigt att se nån upptäcka men shit det där är ju jag fast i svart för allra första gången. Mycket men om jag gör såhär då?

Själv gjorde jag upptäckten att jag kan göra ett grymmers helikopterljud om jag lutar huvudet åt sidan. Då får jag hjälp av både tänder och gravitation och det smattrar Apocalypse now-mäktigt. Aningen mera prosaiskt kanske än att inse att man kan synas även som en frånvaro - men Trollet tycker smattret är fränt. Och då är det väl så mycket värt.

Trollet sov i natt för första gången hela natten i eget rum! Nu är således operation "Bara Loppan och jag och en hel natts sömn" inledd på allvar. Nästa steg blir att inte vakna och sätta sig kapprak för att babylarmet känpper igång varenda gång en bil passerar utanför i mer än trettio kilometer i itimmen. Dit har vi en bit. Han har dessutom idag lärt sig känna igen raket, komplett med snyggt woooosh-ljud.

Avdelningen mera...tveksamma framsteg får idag bestå av att Trollet också för första gången på riktigt har krit-målat på nånting som inte är papper. När hans kissnödige fader avvek en minut passade Påsen med Odygd på att snyggt bemåla en kudde med orange, grönt och brunt (den där lilla blå, Loppan. No biggie!). Halvsnygg blev den.

Jag vaknade idag upp till en värld där världens mäktigaste politiker för första gången inte är vit, och det känns ju rätt mäktigt rent strukturellt om inte annat. Jag infogade dessutom igår mitt livs första hyperlänkar, men jag erkänner generöst att det är ett mindre steg rent globalt sett.

Trollet är fortfarande hostig och skraltig och gör betydligt färre knop än vanligt. Babysim var inte att tänka på idag. Inte för att jag tror att han smittar längre, men han låter som om han hade hessiska pesten -med en kniv. Sånt där är vi småbarnsföräldrar känsliga för (Men varför snyter hon inte ungen? Nu har han geggat ner varenda leksak och Trollet som PRECIS blivit frisk!)

Det stoppar honom dock inte från framsteg. Dom sista dagarna har han associerat en islagen spik med hammare (ett av dom där orden han faktiskt uttalar), härmat en ko, en hund och en krokodil (som låter ksch-ksch-ksch ifall nån undrar. JAJA, jag blev tvungen att improvisera lite, okej?), lärt sig vad garderob betyder och börjat fasa ut krypandet på allvar till förmån för en snyggt knäande gång.

Idag, trött och klamrig, såg han sitt livs första film, mästerverket Teletubbies 10 year anniversary not for sale promotion only som vi fick när han föddes. Det var en rafflande historia (Dipsys hatt var försvunnen, brödrosten gick bärsärk, nån trampade i en vattenpöl...) som höll oss båda på helspänn i en timme. Helt ärligt tyckte han det var grymt att det äntligen hände nåt som intresserade honom i den där burken.

För egen del gjorde jag igår bokslut för mitt tolfte år som skrivare av noggrann läsedagbok. Tredje november var dagen då jag började, på den tid då dinosaurierna vandrade jorden. Och eftersom jag var sjätte år gör en slags statistisk översikt (varför vart sjätte? För att det var så länge min första läsedagbok räckte innan den var full) så kan den ivrige läsaren vänta sig det nördigaste blogg-inlägget någonsin inom en mycket snar framtid. Tag Warning!

Har varit glest i ett par dagar. Inte för Trollets del, han har hållit sig minst sagt sysselsatt: lärt sig säga jacka, gunga och tack tack, härmat en dirigent på TV:n, dykt för första gången (utan kallsup och utan rädsla - babysim funkar fantamej!), börjat studsa och kasta bollar, lekt prata i telefon och nu ikväll - som den teknikskadade unge han då tydligen redan är - försökt byta motiv på lägenhetens alla tavlor med fjärrkontrollen.

Det är med andra ord jag som är bromsklossen här. Och även om jag inte är fullständigt säker på om jag har ätit en doughnut med jordgubbsströssel på förut, så kan jag ju för fan inte komma stickande med bakverk varenda gång. Tog alltså resolut tag i frågan under kvällens dusch och stoppade hela duschmunstycket i munnen. Det gick, men blev lätt paniskt ganska fort - en mun är inte så stor. Det blev lite av nässköljning bakifrån. Slutsatsen blir att det var fint att ha fått vara med om, men kanske inget jag kommer att ägna mig åt varje dag. Big surprise.

Trollet intresserade sig för första gången för naglar. Först mina tånaglar, sen alla sina egna. Dessutom staplade han för första gången fyra klossar på höjden (och tittade på mig som vad var det med det då?). Och drog slutligen för första gången ner en blomkruka. Jord i hela sovrummet, och jisses vad skamsen han såg ut när pappan stormade in efter att ha hört dunsen... Inte för att det betyder att det är sista gången, märk väl. Trollet har på nåt underligt vis större räckvidd än vilken vuxen som helst.

Jag åt under gårdagens fika mitt livs första DEVILCAKE, vilket inte var riktigt den wild and crazy ride man kunde ha hoppats på, utan en rätt torr historia med lite mousse i mitten. Jag känner mig dock ändå som en lite lite större och visare människa idag.

För en gångs skull kom vi iväg till Öppna förskolan i tillräckligt god tid för att vara med på sångstunden - ni vet den där brummande cirkeln av föräldrar som desperat försöker verka bekväma med att sjunga sånt som "skrutte-lutte-li". Trollet tyckte det var kul, men ledsnade på pappas knä rätt fort, och kröp istället bort till fröken Magdalena och satt hos henne. Första gången hon får vara med i hemmalaget så tydligt!

Dessutom höll han för första gången emot när nån försökte ta en leksak han höll på med. Du gör så fan. Det är min hammare. OCH började få lite kläm på hur ett pussel fungerar. Petade till och med ett djungeldjur eller två på plats av bara farten.

Jag startade en blogg dårå.