Inlägg publicerade under kategorin Bruket

Av Anders - 6 februari 2009 23:41

Hej,


på lördag spelar vi i Teater Hermelinpenis vår sista föreställning av "Hedersvåld i Tomteskogen" på Kulturhuset Räklanda.


Det är en väldigt angelägen och aktuell pjäs för högstadiet, där vi pekar på sånt som är problem i samhället. Vi tycker att vi har fått väldigt bra respons från elever som har varit och sett föreställningen. En del grät. Bifogat är en jätte fin förhandsartikel från Räklandaposten.


Vi känner verkligen inte att vi har spelat färdigt. Därför vill vi åka på turné med er senare i vår. Vi vill dock bara turnera i Sörmland och Uppland. (Vi har tre egna tekniker också, förutom ensemblen på sex personer).


Vi har skrivit en gång förut till er för en vecka sedan, men fick då bara ett mail om att ni hade tagit emot vårt förslag. Sen har vi inte hört nåt mer! Nu på lördag klockan 18 spelar vi alltså sista föreställningen, och vi tycker faktiskt att ni har ett ansvar som institution att vara öppna och nyfikna. Räklanda ligger bara trekvart från Stockholm med pendeltåg. Vi kan lägga undan en fribiljett om ni vill.


Hör av er snarast!



Av Anders - 6 februari 2009 12:27

Fick precis ett telefonsamtal från Loppan. Personalen på dagis tyckte att hon skulle gå iväg innan vilan, så Trollet inte blev distraherad av vetskapen att mamma sitter i rummet intill. Och för att avskedet inte skulle ske precis innan vilan (Hejdå, nu går mamma helt plötsligt, men försök att slappna av och sov en stund vettja) så sa hon hejdå före lunch istället. Hon ska bara vara borta ett par timmar, hon är där igen när han vaknar (om han nu somnar). Men det vet ju inte han riktigt. Han blev ledsen såklart. Det sista Loppan såg genom fönstret var hans ihopskrynklade lilla ansikte när tårarna kom.


Och här sitter jag i en förort där tunnelbanan vänder, med mungiporna nere i knävecken och en sentimental gråt som lurar strax bakom ögonen. Just nu skiter jag högaktningsfullt i världens största teater, utveckling av konstnärliga kontaktytor mot arrangörerna, idébanksbehörighet, förprojekteringar och red flags. Min unge är ledsen.


(Jaja, han är troligen glad igen nu. Eller sover gott. Men i min skalle slutar han nog inte riktigt gråta förrän jag får krama honom. Ordentligt.)





Av Anders - 5 februari 2009 22:02

På mitt jobb har vi en hiss där Lena Ph (på småländska) berättar vilken våning man är på. OCH om man är på väg upp eller ner!


Toppa det ni. Töntar.

Av Anders - 2 februari 2009 22:30

Om jag verkligen ska rannsaka mig själv så hade jag nog lite räknat med att folk desperat skulle hänga vid mina rockärmar redan i entrén. Du är tillbaka, Herren ske lov och pris! Vi drunknar här! Kan inte du ta en titt på dom här sexton inkomna förslagen och presentera dom lite kort på uppdragsledarmötet imorgon? Kan vi ta ett lunchmöte idag, jag har tvåtusen grejer som-


Istället fick jag höra Men gud, är du tillbaka redan? Har tiden gått SÅ fort? ungefär femtio gånger. Bruket stod kvar, vi har en repertoar såväl i vår som i höst, ligger lite efter med reff och förprojekteringar men inte värre än vanligt i vår underbemannade vardag, dom uppe på plan sex byter kontor med varann igen i sin årligt återkommande Hela Havet Stormar-lek, och folk verkade genuint glada att se mig. Det var fint.


Vi har fått en ny chef, som kommer att vara lite lättare att få tag på. Känns bra. Dom har rensat brutalt i Brukets möteskultur. Känns fantastiskt. (tror utan överdrift att jag satt i elva jävla återkommande möten när det var som värst. Ungefär samma personer satt med i nästan allihop). En hel del människor har slutat. Betydligt färre har tillkommit. Mindre av dina och mina skattepengar i plånboken. Hårda nypor och mindre risktagande. Och dom där externa medlen som regeringen tyckte vi skulle snyta ur örat, dom har ju inte varit så lättframtrollade precis. (Borgarna raljerar ofta över vänsterns klamrande vid staten som lösningen på alla problem. Dom har å andra sidan sina entrepenörer. Skapa en öppning för nånting vafan som helst, då kommer entrepenörerna direkt vettu! "VA? Har det blivit skattefritt med flytande honung!? Nu jävlar nyanställer jag sexti pers!" ) Dom som jobbar med externfinansiering har det inte skitkul just nu: Sponsra en turné på bygdegårdar i Norrland? Ja nu varslade vi ju hundrafemti pers i november, så vad tror du själv?


Sen har jag mest lyssnat och försökt slå i mig enorma mängder information (jamen just det, det är så här det känns att ha tänkt sig trött vi halv fyra på eftermiddagen!) å ena sidan. Och meckat i ordning min skrivplats och re-aktiverat mail-konton och fixat jobbtelefon och nyckelkort och sånt därnt å andra sidan.


Det var inte helt utan tillfredsställelse, trots allt, som jag hängde upp mina dramaturg-blåbyxor och ställde mig att köa vid stämpelklockan vid fem. Jag gillar mitt jobb. Skönt att kunna säga det idag med.

Av Anders - 21 januari 2009 00:48

När man står och föreläser för femtio lärare och det inte riktigt stämmer, då är det inte roligt. Då är det inte roligt i två timmar, faktiskt. Ramlösan som man druckit i tystaderna där det brukar komma skratt är slut redan innan bensträckaren, man slår huvet i sitt eget upplägg, gör klumpiga övergångar, och bristen på snärt mellan mig på scenen och dom stumma i salongen växer hela tiden.


Att föreläsa är ganska mycket som att spela teater, och en sån här dag är en praktisk övning i klyschan att publiken är medskapande i föreställningen i ett samspel mellan scen och salong. När det är pingis mellan mig och dom, då blir jag roligare, smartare, mera välformulerad, mera (törs jag säga det?) inspirerande. Idag var det pingis med en klump deg. Och påverkan går åt båda hållen.

Av Anders - 17 december 2008 23:55

Tydligen är det så att en dryg månad innan ens föräldraledighet är slut, då är det plötsligt helt okej för jobbet att börja kontakta en (med en kniv!) i tid och jävla otid.


Det började redan för ett par veckor sen. Men igår och idag har det plötsligt ringt fyra-fem-sex gånger om dagen med förfrågningar, begäran om specifikationer, arrangörer som ringer för att diskutera upplägg och förmat och datumförslag som jag inte ens hunnit skriva upp innan det ringts igen, nu med ändrade datumförslag. Och jag som inte ens har en jävla kalender för 2009 ännu (fixas imorgon! Inte julklappstips!) blir så stressad att jag flämtandas genom öronen.


Jag föreläser nämligen som en del av mitt jobb. Handelresande i typ kloka saker om barnteater kan man väl säga. Och det blir en del flaxande och pusslande och resor och hotell inför dom där grejerna, särskilt när det är föreställningsanalyser jag ska hålla: Åkej men när kan jag se föreställningen jag ska hålla analyssamtal om då? Nä, det funkar inte så bra att se den efter analyssamtalet, nej. Två dagar innan? I Mjölby. Lovely. Så jag måste åka till Mjölby för att se föreställningen jag sen ska prata om i Göteborg? Antingen det eller EFTER själva analysen, som vi redan varit inne på. Jag... förstår.


Och saken är ju den att med ett Troll på dagis och en Loppan som måste jobba kväll ibland, så är den här ekvationen från och med i vår aningen mera komplicerad än förr. Det går liksom inte att ringa mig den 17:e december och börja härja om nåt datum i april och begära besked på stående fot.


Idag har jag inköpt vårt gemensamma livs första väggalmanacka. En snygg med gamla omslag på pulp-sci-fi-magasin. Där ska vi skriva upp allting. Där ska vi odla vår själsfrid och vårt oberoende. Om det icke står där skall det vara ogillt.


Den kommer att bli det första (efter Trollet) vi måste rädda om det börjar brinna.

Av Anders - 10 december 2008 22:39

Idag fick jag för första gången på rätt länge svara på småpratets motsvarighet till en IKEA-möbel: Och vad gör du annars då?


Och när jag då svarar att jag skriver teaterpjäser (för dramatiker är det aldrig nån som vet vad det är) så dyker alltid ungefär samma följdfrågor upp:


Har du fått något spelat? (Tycker jag är en lite konstig och vagt förolämpande fråga. Verkar jag som nån som vid 33 års ålder skulle ge nåt slags tralala-svar uppe i det blå?)

Vad skriver du för slags pjäser? (En väldigt förståelig, men ursinnigt svår fråga. Lycka till att hitta nån av oss vimsiga kulturnissar som svarar rakt på den: Pastoraler. Nästa fråga.)

Har du jobbat med nån kändis? (Ställs oftast av kids. Och handlar egentligen om ifall jag har jobbat med Persbrandt. Det har jag inte.)

Och så den konstigaste:

Har du skrivit nåt man känner till?


För alltså, om man bortser från oss insnöade lirare på insidan, finns det pjäser skrivna av nu levande dramatiker som folk i allmänhet känner till? Går folk i gemen faktiskt runt och har koll på K+M+R+L, Lilla livet, Bettysagorna, Jävla Otto och Jag växte upp inbäddad i spenavarm kattsand älskad bortom allt förnuft? För min erfarenhet är att den frågan bara leder till att jag känner mig gravt obskyr och perifer när jag kastar fram titlar, och att frågaren känner sig generad och obildad när hon inte känner igen dom. Egentligen vill jag svara Det tror jag inte, men då framstår jag som dryg och det vill jag absolut inte.


Så hur gör man?



Av Anders - 2 december 2008 23:26

Igår damp den ner i brevlådan, ung scen östs sprillans nyutgivna antologi med barn- och ungdomspjäser. Snygg är den också, mörkblå och stram med en skön Författares bokmaskin circa 1974-feeling i formen. Och där, på sidan 87 börjar Måndag är fiskbulledag. Av lilla jag.


Det har blivit ett gäng pjäser och uppsättningar vid det här laget. Jag har spelats på rätt många "fina" scener, både i Sverige och utomlands. Men det är nåt med att se sin pjäs i tryck som är nåt extra ändå. Det har hänt bara ett par gånger förut, och det liksom tar mig. Kanske är det att jag kan känna lukten av trycksvärtan - min pjäs trycksvärta. Eller så är det för att det äntligen finns nåt att visa upp efter att sista föreställningen är spelad - nåt snyggare än en utklippt recension eller ett hemmaprintat A4-ex. Nåt man kan ge bort och säga det här är vad jag håller på med. Eller så är det bara bibliofilens pösiga lycka över att få trycka dit sin egen bok i hyllan. Hursomhelst lääääär jag ju beställa ett gäng och skeppa iväg till släkt och vänner i jul. Större människa är jag ickot.


Ovanpå det fick jag av en glad och stolt Loppan på lunchrast veta att vårt förslag till Skuggutredningen varit ett av en handfull som livligt diskuterades under kulturdebatten i anslutning till maratonläsningen av inkomna förslag härom veckan. Och att flera tunga både kulturutövare och politiker var fett entusiastiska. Roligt! Och här har man gått och oroat sig för att det nog var ett lite ovisionärt och smånärigt förslag, på gränsen till futtigt faktiskt och troligen inte alls vad barrikaderna behöver.


Och som basker på tanten har Med en kniv! idag för första gången haft mer än hundra besökare på en dag. Slabang bah! Det gör mig faktiskt nästan larvigt glad och stolt. Tack snälla ni som är inne. Det betyder massor. Jag har sagt det förr: jag tror den här bloggen har räddat min själsfrid i höst. Och att folk läser och bryr sig och kommenterar...det är stort!


Ich bin zwölf Meter gross, und alles ist unvorstellbar...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6
7
8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards