Senaste inläggen

Av Anders - 2 februari 2009 22:28

Jag kom hem från jobbet.

Möttes av dånande dödsmetall bakom stängd pojkrumsdörr.

(Idag började han på dagis.)

Av Anders - 1 februari 2009 23:21

Som vanligt ställer jag mobilväckarklockan,

men stannar plötsligt upp och inser skillnaden.

Imorgon ska den väcka MIG.

Av Anders - 1 februari 2009 22:13

Sigtuna.


Jaha, och hur var det där då? Det var mysigt. Det var litet. Det var genomförda gammeldagsvibbar. Det var också en tripp nerför Memory Lane. Jag konfirmerades nämligen i Sigtuna och har knappt varit där sen dess. (Vi snackar förra årtusendet här. Vi snackar vit sladderkostym med midjekort kavaj och upprullade ärmar.) Givetvis var jag tvungen att titta in i kyrkan, och strax innanför dörren stod tamefan just det kors jag i egenskap av lång, stilig och lättövertalad ålades att bära längst fram i ledet. Lite kul, lite skumt.


Att vi tittade in i kyrkan var väl rätt symptomatiskt. Hela stan vibrerar nämligen av medelidskristendom. Det går inte att kasta en äppelskrott utan att träffa en kyrkoruin från Sankt Olofs dagar.

(Exempelbild.Titta noga så ser ni Loppans äppelskrott en bit upp på väggen)


Det är fint överallt i stan, på ett pittoreskt vis. Låga trähus, en vacker sjö (när vi var där komplett med skridskoåkande barn och isracing längre ut på fjärden). Puttigt skulle jag vilja påstå. Inte så punk, nej. Och här nånstans börjar det kännas som en stad att besöka, men kanske inte bo i. I alla fall inte just nu. Det är för musealt. Affärsgatan är helt inriktad på hyfsat välbärgad turism - hantverk, medeltid, konst. Jag kan bara föreställa mig hur dom lokala trettonåringarna känner inför att stans klädbutiker kör hårt på tunikor i Arn-stil för tolvhundra spänn, medan närmaste H&M  ligger i Uppsala. (Samtidigt kan jag tänka mig att det är en stad som sjuder av liv och partaj på sommaren).


Summa summarum: Sigtuna känns som en stad för övre medelklass med barn som flyttat hemifrån. Inte för oss. Sen har vi verkligen inte råd heller. Men det låtsas vi att det är en helt annan sak.



Av Anders - 1 februari 2009 22:00

Det är ingen hemlighet att Loppan och jag är inne på att inom en inte alltför avlägsen framtid lämna den här stan. Till vår egen förvåning känner vi att småstadsblodet drar. Det handlar dock inte om drömmen om en röd stuga på landet. Snarare om att ha råd att bo bra och stort, mitt i smeten (en mindre smet, det medges), men ändå ha ett elljusspår och en svampskog på rimligt avstånd.


Samtidigt jobbar jag (och Loppan, fast inte just nu) med nåt så Ståkkålms-centrerat som teater. Och nog vore det skönt om det inte blev ett flerdagarsprojekt att ta ett möte med en regissör till exempel. Eller för den delen att se en föreställning, en utställning eller en förment smaaaaal film. Vi jobbar alltså utifrån den hejdlöst unika skissen Nånstans i Mälardalen.


Parallellt har vi bestämt oss för att ta oss i kragen kring våra helger. Taskig framförhållning och planering har alltför ofta lett till planlöst hemmepäs och promenader i grannskapet. Och inget ont i det, men lördagsslappande är inte riktigt vad det har varit med ett Troll som klättrar på väggarna. Vi tänker oss alltså Flera Utflykter.


Ni ser vartåt det barkar. Emellanåt på helgerna ska vi åka och titta på lite olika städer i Mälarområdet, för att det är mysigt, men också för att få lite feeling för dom. Och då kan ju inte jag, Kapten Anal, låta bli att se en möjlighet att liksom recensera dom här på bloggen. Hur rimliga är dom att tänka sig som framtida boplatser för Klanen Kniv?  Tjoho! Buskul för hela familjen! Första Mälarpärlan härovan!



Av Anders - 1 februari 2009 14:04

"Hur fan kommer man på att ett Troll behöver en bultbräda?" undrade Brallan stillsamt i samband med den allra första blaikun. Och det enklaste svaret på det är: "För att han älskar den han redan har". Eh, va, utbrister den ekologiske läsaren, Vad är det här för tom jävla skitkonsumism? Är det inte du som alltid håller på och gapar om att-


Såhär är det. Trollet fick en billig bultbräda i ettårspresent i höstas. Den var IKEA och kom från hans morfars kusin med fru i Trosa (som inte är riktigt så obskyra som dom framstår här). Ingen märkvärdig present, men Trollet har älskat den högt sedan dag ett. Just den billiga bultbrädan från IKEA har dock vissa egenheter. Vissa är att betrakta som positiva, andra som negativa. Såhär:


Positivt är att plastblupparna som ska bankas ner är olika färger. Trollet har lärt sig rött, blått, gult och grönt med hjälp av den här bultbrädan. Inga dåliga grejer.


Negativt är att sagda plastbluppar sitter så inihelvete hårt att det krävs en vuxen person som tar i för att kunna banka ner dom.

Negativt är att bultbrädans klubba är helt i trä, vilket i kombination med hårt fastkilade bluppar gör att det för ett jävla liv när man bankar.


Och eftersom Trollets kärlek till bultbrädan är stor, så har det ofta varit vad han har sprungit och hämtat som första leksak på morgonen - vid sisådär halv åtta. Och eftersom det är stört omöjligt för honom att rubba plastblupparna en millimeter, så har han (efter att ha insett att han inte förvandlats till Hulken över natt idag heller) kommit luggande på brädan och velat att mamma eller pappa ska banka. Hans självpåtagna roll blir då att peka på den blupp som ska slås ner och säga dess färg med myndig stämma. Att leka med bultbrädan har blivit att leka arbetsledare.


Dessutom: oavsett om Trollet eller nån av oss bankar, så låter det alltså som om vi utför omfattande snickeriarbete i lägenheten. Ofta vid åttasnåret på helgmorgnar. Känns inte helt bra, särskilt inte med tanke på att det under oss bor en liten nyfödd knatte med säkerligen trött-trötta föräldrar. Och jag är tillräckligt empatisk för att inte vilja att nån ska stirra upp mot taket och tänka Men hur många jävla bokhyllor till ska ni bygga däruppe???


Efter att ha jagat flera helger i rad har vi nu hittat vad vi letat efter. Vi snackar märkesbultbräda här, den vi alla minns från dom lyckligaste delarna av våra barndomar. Rätt mycket dyrare, fett mycket bättre. Gummiklubban möter blupparna med ett stillsamt pock pock som ett ljuvt vårregn mot plåttak. Och Trollet kan själv utan problem driva ner dom ända i bott. Vilket han gör. Igen och igen och igen. Ingen annan leksak (utom bilderböcker) har hållit honom sysselsatt halvtimmesvis. Och Loppan och jag slipper bli kommenderade av en liten enveten byggplats-Mussolini, medan vi tappert försöker hitta det ljudlösaste sättet att banka på. Tvåhundra buck well spent.





Av Anders - 1 februari 2009 00:07

Programmet på ZTV heter Förfest:

En gammal Kiss-video höjer stämningen innan utgång.

Småbarnsföräldrarna slumrar redan i soffan.



Av Anders - 31 januari 2009 17:33

"Och i svenskundervisningen fokuserar vi inom Nackademin särskilt på att lära eleverna väldigt många ljusrelaterade förstärkningsord."


Skylten kan tyckas övertydlig, men är i själva verket gravt missvisande. Det finns ingen telefonautomat i hytten.


"Jag tror jag ska ta och unna mig en runsten" sa Anund. "Det tycker jag att jag är värd, faktiskt."


För kännedom, typ?

Av Anders - 31 januari 2009 01:20

Sonen förevisade rum, bokstäver, ordförråd.

Fadern frågade initierat, antecknade noggrannt. Lätt tillkämpade.

Som om vi mörkade nånting.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6
7
8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards