Senaste inläggen

Av Anders - 8 maj 2009 23:05

Det är fredag, klockan är 23:05, och jag ska precis sätta mig och jobba några timmar till.


Det här livspusslet ni vet? Det går inte att lägga. Det är en jävla bluff. Det finns inte timmar tillräckligt, det finns inte kraft tillräckligt, det finns inte simultanförmåga tillräckligt. Ställtid finns ingen alls över huvud jävla taget. Det går inte ihop. Dom blåser oss. Vill du vara en bra förälder? Spännande val! Tyvärr innebär det (särskilt om du bor i en trea där det inte finns en dörr att stänga om en dataplats) att du får jobba lite kvällar och nätter och helger och sådär. Glöm tid för din fru/man/sambo. Fetglöm tid för dig själv. Herregud, du fick ju åka tåg igår, vad begär du?


Det är nånting som inte stämmer här. Det måste väl vara en mänsklig rättighet att få känna att man räcker till nån enda gång, eller?

Av Anders - 6 maj 2009 23:53

Jag ska åka tåg imorgon. Ganska mycket tåg. Tre timmar till Motala, och tre timmar hem. Däremellan ska jag föreläsa för en flock lärare.


Jag gillar verkligen att åka tåg. Det är bekvämt, det går lagom fort (Man märker att man reser, suckade han mysigt och arresterades prompt av klichépolisen) och bäst av allt, det är tid som man bara kan använda på sig själv. Man sitter där man sitter och telefontäckningen är kass. Det gör att man Får Saker Gjort på tåg. Jobbpapper som ska läsas, pjäser som ska kommenteras, idéer som ska spånas fram och formuleras. Tågresor är som gjorda för sånt.


Tågresor är också den längsta sammanhängande lästid som en vuxen människa kan räkna med annat än på sin semester. Tre timmars obruten nöjesläsning, det är fan sällsyntare än Kooh-I- Noor. Med en kniv.


Jag brukade omsorgsfullt stå och välja reselektyr halva kvällen innan jag skulle åka tåg. Boken jag höll på med vid tillfället, boken jag skulle läsa sen, och oftast en bok till som back-up (man KAN ju bli stående i flera dygn på grund av nedfallna träd eller nåt. Vem vet?). Loppans och mina tågresor till Göteborg bestod i att vi begrov näsan i varsin bok när tåget rullade ut från Stockholms Central, och sen tittade upp igen när vi passerade Olkroken fem timmar senare.


Numera har vi förstås ett aktivt och rastlöst litet Troll att ta hänsyn till. Dom gemensamma tågresorna har bivit nånting som gärna får gå så snabbt som möjligt. Och på X2000, som går fortast, blir Loppan åksjuk om hon utför mera avancerade manövrer än att sitta blickstill och titta ut genom fönstet. Vilket innebär att det förstås inte blir något läst för pappa monstervakt heller (om man nu inte räknar eposen om Max, förstås).


Men nu ska jag alltså ut själv imorgon. Det var ett tag sen! Jag ska alldeles strax packa min ryggsäck. Jag kommer att fylla den med jobb-bestyr. Jag kommer att fylla den med skönlitteratur. Jag kommer att ladda min iPod. Jag kommer att vara rustad för att sysselsätta mig under en hel jävla tågluff snarare än bara en liten tur till Östergötland över dan. Åh, vad mysigt det ska bli! Åh, vad mycket jag ska få gjort! Vad ska jag ta med för reservbok nu då? Kanske två för säkerhets skull?


Den beska sanningen, att jag yr av sömnbrist kommer att slockna som ett ljus före Flemingsberg och sen vakna med nackspärr när det är dags att kliva av, det låtsas jag inte om sålänge.

Av Anders - 5 maj 2009 23:54

(Och det gör väl, strängt taget, ingen annan heller. )



Bilden hämtad från http://www.dynamiteentertainment.com
















Av Anders - 5 maj 2009 23:16

Loppan, iförd annorak med huva, var just nere för att bängla loss barnstolen ur bilen. Till helgen köper vi en egen, men den här är alltså en hyresmodell och ska tillbaks till butiken imorgon.


Det är lite bök med att få loss en sån där stol. Mindre än för att få dit den, men lite bök trots allt. Och det var kallt i majkvällen, så medan Loppan hängde över baksätet hade hon luvan uppfälld. Ryck och pill och stök. På den mörka parkeringsplatsen.


Så hör hon nån som med en harkling närmar sig bakifrån. Det är grannen under. Han har ett basebollträ i näven. Hans lättnad när han ser att skummisen bara var en liten Loppa överträffas endast av Loppans lycka över att slippa få ett basebollträ i skallbasen.


Men ändå. That's what you get when you mess with Fredrika Bremers Gata. Vi är badass.

Av Anders - 5 maj 2009 22:56

Så okej, jag har gjort min första kvällsmangling på ganska länge. Var nödvändigt att få iväg en del hej hej hur fan går det?-mail till dom som ansvarar för researchen för det här pjäsprojektet jag (sen igår) gett mig in på. Dom ligger efter nämligen, surprise. Research ligger nämligen alltid efter. Och innan jag får nåt slags hum om vad dom fått ihop är det svårt för mig att börja (med tanke på att det här då ska bli en pjäs som bygger på dokumentärt material och inte mina fria fantasier, ja ni fattar). Således en del hej trummelitrum. Och stress. Dag två. För ramarna är tajta, och tiden är knapp och sista augusti ska allt vara klart och då är det ändå två översättningsprocesser som ska pressas in där också.


Men nu var det ju inte gnöl jag skulle ägna mig åt, utan en lätt flippad bloggidé. Se alltså ovanstående som enbart en lipig ingress.


Såhär: jag har fått nåt slags underligt infall om att skapa kategorien Mina bästa kroppsdelar. Mest för att det är ett skojigt namn på en kategori tror jag. Fråga mig inte varför det blev just kroppsdelar, det bara blev det, okej? Tanken är i alla fall att jag skulle skriva ett antal inlägg baserade på det första som poppar upp i skallen när jag tänker på lite olika kroppsdelar. Kan vara en konkret minne, kan vara en bild, kan vara en vibb på kroppsdelen i fråga i allmänhet.


Men för att det ska bli lite roligare och svårare så kom jag på att det ju vore roligt att låta er, mina k. läsare, bestämma vilka kroppsdelar det ska röra sig om. Blogga lite på begäran, liksom! Så om ni i kommentarerna till det här inlägget skriver vilka kroppsdelar ni vill ha blogginlägg om (ni får bara önska en var!), så hugger jag dom första tio föreslagna kroppsdelarna och bloggar om dom i den ordningen. Och blir det skitkul med en kniv så gör vi om det med nån annan rubrik senare. Skrattfest för hela familjen. Det största som hänt bloggosfären sen blaikun, lätt.


Okej, är ni beredda? Då kan man börja önska....NU!

Av Anders - 4 maj 2009 23:10

Jaha jävlar. Det var såhär det var att jobba hemma. Lockande bokhyllor, kaffehurror och dataspel. En tjock tidning att läsa. Minuter som går fan så mycket snabbare än på kontoret och inte en arbetskamrat så långt ögat når. Luncher som vill bli mer än en timme. Dessutom hela jädrans bloggosfären, som jag faktiskt inte ens hade sniffat på sist jag lekte hemmakontor. Och ett Troll att hämta på dagis klockan tre.


Det var fan länge sen jag var hemma och skrev. En dag i veckan, som jag körde från oktober 07 till och med april 08 när pappaledigheten tog vid, räknas inte riktigt. För pjäsen jag jobbade på då var det ingen som satt och väntade på med fingraran irriterat trummande (och så ligger den mycket riktigt fortfarande ofärdig och skramlar i Nya pjäser-mappen också. Ska dock få komma ut och lufta sig SNART. Men mer om det en annan dag!). Således är det alltså över ett och ett halvt år sen jag verkligen levde det yrkesliv jag kastar mig ut i nu i några månader.


Det luktar lite frihet. Det luktar också lite skräck och lite stress. Och en stygg röst i örat viskar Du höll på i fyra-fem år med att bygga upp den självdisciplin som behövs för att vara dramatiker. Hur fan ska du hitta tillbaka till den på några futtiga månader?


Och deadline har redan krupit en dag närmare.

Av Anders - 4 maj 2009 01:01

Byter min första trasiga baklykta.

Oljig smuts på poethänderna. Jag hindrar impulsen

att torka dom på designerjeansen.

Av Anders - 4 maj 2009 00:10

Vi hade sedan länge bestämt att vi skulle åka på utflykt i helgen. Min faster Kickan fyller sjuttio och ställde till med kalas på första maj (nä, det står inte socialister som spön i backen i släkten precis, det är riktigt uppfattat), och vi hade, när vi ändå skulle till Uppsala, siktat in oss på att kolla in det där Roslagen som gamle Evert alltid hojtar om. Att bilen hämtades ut på torsdagen och att hyrbilen således kunde avbokas var ju mer än ett litet plus i kanten.


Trollet var på tämligen vidrigt humör sista biten innan vi kom fram till kalaset, och Eder Kniven hann precis börja noja orättvist och bakvänt enligt linjerna Jahamen det var väl jävla typiskt att han ska vara på skithumör just idag när en massa folk ska träffa honom för första gången och nu kommer alla att tro att han alltid är sån och det var väl själva FAAAN då - som om det vore ett och ett halvt år gamla Trollets ansvar att vara salongsfähig för att bli omtyckt. Men tamefan minuten innan vi var framme sprack killen upp, och sen var det idel solsken och kavat som fan och ack och oj och han är ju heeeelt otrolig i timmarna fyra. Så fick Loppan och jag vara malliga igen då...Egentligen vore det förmodligen nyttigt för oss om ungen var på katastrofhumör lite oftare.


Faster Kickan är för övrigt stencool. Det har hon alltid varit.


Sen åkte vi norrut (eller nä, det gjorde vi inte, för först hamnade vi på E4:an söderut och kunde inte vända på två mil och sen hade Loppan glömt sin handväska) genom Knutby-land till finfina Öregrund.



Där hade säsongen nätt och jämt börjat. Var vi tre ekipage på panget så var det inte fler. Och att det var första helgen som krogarna hade öppet framgick med all önskvärd tydlighet när vår servitör (cirka 17 år) började med att meddela Jag ska kanske säga på en gång att det kan ta en stund med maten. Kanske en halvtimme, men alltså, jag kan inte lova nåt. Ta för er av salladsbuffén sålänge. Den bestod av ett tråg med isbergssallad samt formfranska i påse. På en sketstor TV visades Det bästa lilla horhuset i Texas utan ljud. Killens ängslan när han frågade om det smakade bra, och hans lättnad när vi (inte helt sant) sa att det gjorde det var rent rörande. Till midsommar är han troligen redan fullblodscyniker.



Öregrund var för övrigt mysigt, men inte nån kandidat i tävlingen Vart ska familjen Kniven flytta? Därtill alltför långt från allt annat och alltför litet i egen rätt. Norrtälje, där vi lunchade och strosade på vägen hem på lördagen, gillade vi. Synd att det ligger på fel sida om Ståkkålm. En timme till på redan dryga resetider till föräldrar och vänner i Västsverige känns inte helt aktuellt. Tyvärr.


Hade vi varit inne på ett riktigt skitlitet ställe, geography is no issue, hade Harg legat bra till. Så JÄVLA vackert gammalt brukslandskap. Och stillheten vid Markims kyrka, där man kände sig som nån braschig jävla storstadslirare bara genom att man hade solglasögon på framför runstenarna och den totala tystnaden, blir närmast otrolig när det slår en att man är mindre än fyrtio minuters bilresa från en miljonstad.


Sånt är svårt att uppleva utan bil, trots allt. Det är sånt hon ska vara till, vår Sonja!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6
7
8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards