Senaste inläggen

Av Anders - 23 april 2009 23:42

Än skrivs det pjäser där den enda kvinnliga rollen är en lätt mystisk och skitsnygg prostituerad (som klär av sig naken tre gånger under pjäsens gång) som blir besatt av kärlek till en torsk för att han får henne att komma tre gånger under deras enda korta möte.


Ifall det nu var nån som inte trodde det.

Av Anders - 22 april 2009 21:56

Bostadsrättsföreningens styrelse, med armarna i

kors, hummar. Vi har "konstituerande möte". Utanför

har hela gårdsbelysningen just slocknat.

Av Anders - 21 april 2009 22:40

Årets semester börjar ta sin definitiva form. Fem sköna juliveckor kommer det att bli - för i den här familjen kör vi på gammeldags industrivariant, tacksåmycket. Nån jävla ordning får det vara!

Vi värmer upp med en knapp vecka på det här stället.




Sen hänger vi här i en vecka (Jag är ganska säker på att det är lite större i verkligheten).



Och sen blir det lite sånt här...


...några dagars häng här...


...och en nypa skärgård till (på andra sidan).


Just det här gröngräset hoppas vi drälla i nån dag eller två. (Med just den här Retro-Karin och just dom här Kalle-fötterna).


Liksom bada i just den här lilla sjön.


Och hänga på just den här klippan med -varför inte just Han Den Störige, Sarja och Ola? Mia kan väl också haka på, kanske? Och alla andra som vill?


67 dagar kvar. Jöstanes vad gott det ska bli!









Av Anders - 21 april 2009 21:26

Bra inlägg hos Grynnan idag om Konstfacks urfegning när det gäller dom av deras elever som hamnat i blåsväder. Enligt Kulturnyheterna igår har man kopplat in jurister för att kolla verken inför vårens slututställning, och ytterligare två verk riskerar att inte få visas. Ett på grund av brott mot upphovsrättslagen, ett på grund av att man skrivit på en svensk flagga (för det får bara kungen göra, tydligen).


Jag blir i och för sig ledsen på folk i allmänhet som börjar vråla i generella termer om vad som är och vad som inte är konst så fort ett enskilt verk tangerar gränsen för "god smak", "anständighet" eller kriminalitet. Jag blir sjukt ledsen på medias tendentiösa bevakning av allt som har med konst i blåsväder att göra, där man älskar att piska upp hatstämningar mot dom där som håller på och äcklar sig på sina svindyra utbildningar för VÅRA SKATTEPENGAR. Men allra ledsnast blir jag över en skola som, hukande under en helt grotesk häxjakt, inte vågar stå upp för sin egen fria roll och sitt eget fundament.


Gillar jag bombade tunnelbanevagnar? Det kan jag verkligen inte påstå. Tycker jag det är rätt att bluffa mig in på psyk? Det vet jag inte förrän jag sett det färdiga verket och fått nåt hum om vad det vill säga. Anna Odells största miss (so far) i min bok är att vägra uttala sig och därmed ge stäng skolan-mupparna vatten på sin kvarn.


Vad jag kan säga spontant är att vi i alla fall har fått ordentligt med samhällsdebatt för pengarna. Och kanske är det ett berättigande i sig?


Där journalistens roll i en samhällelig kontext är att sträva mot det objektiva, så är konstens roll att få folk att tänka, tycka , drömma , förfäras och upptäcka andra möjligheter genom den subjektiva sanningen. En konst som inte också vågar förhålla sig kritiskt och självständigt och därmed ta risker är inte värd namnet. Då ingår det i grundförutsättningarna att man riskerar att nånting trampar snett eller över ibland.


Givetvis är konsten ingen frizon för att bryta mot lagen. Men det måste i jösse namn vara en fråga för rättssystemet, inte för en strykrädd skola eller en taskigt informerad folkdomstol. Låt folk få ställa ut och sen själva ta konsekvenserna. Det är ju vuxna människor vi pratar om. (Och jo, det är klart att det finns gränser, när någon annan hängs ut eller skadas just för att verket visas till exempel).


Jag vill se konsthögskolor som i såna här fall säger Vi uppmuntrar våra elever att arbeta med samhällsfrågor. Vi har diskuterat dom eventuella komplikationer vi kan se med dom, men i slutändan är det deras val om dom vill presentera dom här verken. Vi ställer oss som skola bakom dom i det beslutet, eftersom det är den enda möjliga positionen att inta utan att fullständigt undergräva vårt eget berättigande. 


Och vet ni? Jag vill att dom ska säga det med SKITMYCKET av dina och mina skattepengar i ryggen.

Av Anders - 20 april 2009 22:04

Trollet ringde 112 imorse. Från en knapplåst mobiltelefon, men det bryr sig ju som bekant inte 112 om. Det var ganska scary att, medan man höll på att vakna, plötsligt höra en tunn röst som sa SOS Alarm. Hallå. Hallå? Loppan la på fort som ögat. Jag gick runt hela morgonen och halvt väntade mig att polisen skulle ringa på dörren och med barsk röst ryta Det var nån härifrån som blev avbruten när hon försökte ringa SOS Alarm. Öppna dörren FÖRHELVETE.


(Om det är slutlekt med mobiletelfonerna för Trollet?  Öh, ja.Med en kniv.)


Jag har via en irr-googling just bestämt mig för att odla champinjoner på balkongen i sommar. Skratta inte. Jag menar allvar. Fatta att bjussa på en hemodlad svampfräs till grillfesten. Hur jäla najs är inte det?

Av Anders - 20 april 2009 08:16

Idag har jag höga ambitioner. Jag har schemalagt egen tid mellan åtta och fjorton i Outlook-kalendern. Som Stora komma ikapp-dagen för säkerhets skull. Idag ska jag bara beta av smågrejer är det tänkt. Reff, städning i idébanken, ringa samtal, läsa pjäser, skriva ett par texter till förprojar. Sjutton grejer står på min lista. Vi får väl se hur många jag hinner.


Är i alla fall lite stolt över mig själv att jag säkrat upp utrymme för att åtminstone ha en sportslig chans.

Av Anders - 19 april 2009 22:45

Den här indiern vi hamnade på igår på Söder var verkligen inget extra. Men stabil, och (svensk-)indisk mat tenderar ju att se ut och smaka ungefär likadant oavsett vad man beställer (det ligger i en rödaktig, tomat- och yoghurtbaserad sås i en liten mässingspanna).


När Loppan och jag satt och såg Trollet skotta i sig nan-bröd för inte första gången i livet precis, slog det oss att det finns otroligt mycket i matväg den där knatten kommer att ta för fullständigt givet, som för oss som växte upp i kött-och-potatis-Sverige var väldigt exotiskt en gång i tiden. Vi kom att prata om vilka första upplevelser av ett annat kök som vi faktiskt kommer ihåg - och det visade sig vara överraskande många.


Som småstadsparvel är det kanske inte så konstigt att flera av mina kulinariska första gången nånsin inträffade just i Stockholm, men att åtminstone två av dessa faktiskt passerades under gårdagens promenad; det är fan en händelse som liknar en blogginlägg.


Min första indiska måltid var en hämtlunch i metallåda från restaurang Indira på Bondegatan. Jag praoade på Galago i nian, och tillsammans med APSG:aren Jomi hade jag i uppgift att hämta lunch åt Rolf Claesson, Lena Ackebo och nån till. Jomi köpte tandoori-kycklingklubba till sig (det är så sjukt jävla gott) och jag ville inte vara sämre. Naturligtvis sa jag inget om att jag aldrig ätit indiskt förut. Jag tyckte det var helt fantastiskt, och var enormt inne på indisk mat i många år. (Kuriosa från Galago-praon: jag var nog bland dom första som läste Familjen Bra av Joakim Pirinen, medan jag kopierade originalmanuskriptet i fem ex. Martin Kellerman var en enormt finng yngling som också hade Anpassad Studiegång på redaktionen, skum och dryg.)


Min första kinamat åts på det där stället med röda skylten långt ner på Åsögatan (Bamboo Garden, typ. Ett av dom där haken som man inte för sitt liv begriper hur fan dom fortfarande kan hålla sig flytande). Morfar hade tagit med mig, mamma och bror. Jag var kanske tio och åt Tre Små Rätter. Biff med bambuskott var bäst. Friterat var inte min bag. Det fanns nån stark röd röra på bordet och morfar skojade skämmigt med personalen om att det är dåligt med smak på eran ketchup hahaha. Pling-plong-musik och ett vattenfall inomhus. Andaktsfullt.


Min första franchisade hamburgare åt jag på Clock vid Hötorget som typ tioåring. Numera är det ett Donkan där sen hur många år som helst. Morfar igen som tog med mig, mamma och bror på kulinariska äventyr. Senare skulle han återkomma efter att ha konfererat med min morbror Ingemar (tydligen sedd som nån slags auktoritet på området under det mittersta åttiotalet av oklar anledning) och halvt be om ursäkt för att vi inte gått till McDonald's istället, som tydligen ska vara mycket bättre. Jag åt i alla fall en Big Clock och var ytterligt måttligt imponerad.


Min första pizza skedde i hemmiljö. En frys-Marinara från Felix vill jag minnas. Jag tyckte det var fantastiskt, och kände mig vansinningt vuxen. Jag var kanske sju eller åtta.


Min första kebab minns jag inte. Men jag minns Broppans. Under en shoppingtripp i Karlstad bestämde han sig plötsligt för att han inte ville ha pizza, utan istället kebab med pommes. Det möttes av viss skepsis från föräldrarna. Kebab var visst getkött, av rätt tveksam kvalitet. Jag, en prepubertal elvaåring, tyckte att bror var dum som missade en pizza, men var också lite avundsjuk på hans vilda utflykt i det exotiska.


Min första sushi åt jag som lunch på ett litet hål i väggen i anslutning till ett 7-11 i Göteborg. Det var nåt helt nytt, och jag tyckte det var lika coolt som gott. Ähmen jag är en sån där som äter rå fisk tll lunch, liksom. Jag var tjugo år och svårt upptagen av att vara alternativ. Det blev mycket sushi under dom närmaste åren. Men misosoppan, den bemästrade jag inte förrän jag fick klart för mig att den var helt vegetabilisk och inte, som jag befarade, ett avkok på gris.


Och idag sitter alltså min son och käkar nan-bröd utan att se det som nåt extra. Såväl cous-cous som risnudlar ingår i hans aktiva ordförråd. Kokosmjölk är inte ett skit konstigare än matlagningsgrädde. Jag har redan nu en föraning om hur det kommer att kännas när Trollet tittar på mig som om jag vore en mammut och säger vadå, åt du kokt potatis till nästan alla mål?

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6
7
8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2009
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards