Jag går faktiskt ut ur 2008 med årets nyårslöfte obrutet. Och det är dessutom ett av dom klassiska överbord redan klockan fyra på nyårsnatten-löftena. I slutet på april slutade jag snusa. Gjorde det på allvar den här gången, med en lång avgiftning med hjälp av plåster i fallande styrka och hård dosering av placebo-snus. Har inte rört tobak av något som helst slag sen dess - inte ett enda återfall! Jag är faktiskt nästan larvigt stolt.

Det enda andra (men även det rätt så tunga) exemplet på ett hållet löfte är det som jag implicit avgav när jag friade till Loppan strax nedanför Karlsbron vid Donaus strand i Prag nyårsnatten 2005. Och ja, jag vet att det teoretiskt hade varit ännu mera romantiskt att göra det på bron. Men om ni varit i Prag på nyår så vet ni att det är en oas för fulla italienska sjuttonåringar som skriker i falsett, och att alla dom ska upp på bron vid tolv. Tro mig, det var mysigare på strandpromenaden.

Och ja, när ringarna väl var köpta så var vi såklart tvungna att ta oss till själva platsen igen och föreviga. Det är när den här bilden tas ungefär två timmar tills planet går. Vi har ganska bråttom...

Utöver dessa två tunga undantag har jag inte mycket att skryta med på hålla nyårslöftes-fronten, nej. Sluta med tobak blev väl typ sjunde gången gillt. Börja träna igen gjorde jag till slut helt frikopplat från champagne-relaterad dödsångest. 2004:s fiffiga Skriva mera brev resulterade i ett (1) brev till Retro-Karin såvitt jag minns. 2006:s likaledes originella Se mera bildkonst blev ett pliktigt besök på Moderna när året var nästan slut. I år kör jag på ett tämligen ogenomtänkt Ha mera tålamod med tekniska prylar som jag nog knappt tror på själv...

Min favorit bland förflugna nyårslöften stod dock vännen Ola för för en massa år sen. Vi stod som traditionen då bjöd längst uppe på Johanneberget i Göteborg, hemmaraketerna ven patetiskt men livsfarligt runt våra huvuden. Och Ola höjde en knuten näve i triumf och skrek:

Ola: Och jag ska skaffa en tatuering!

Hans dåvarande flickvän E (i förfäran): Nej!

Ola: PÅ HALSEN!

Olas hals lyser fortfarande orört snövit, det behöver väl knappt nämnas?

GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!

Tittar på dom senaste inläggen och inser att jag framstår som en manodepressiv jojo på en stygg cocktail av tvättmedelsstruket uppåt- och nedåttjack. Och som en bräcklig, lipig sopa när det gäller allt tekniskt.

Grejen är att jag tror inte jag är sämre än dom flesta på tekniska prylar. Verkligen inte bättre, och givetvis fett mycket sämre med en kniv än alla mina ingenjörskompisar. Men inte totalt handfallen ändå. Vad jag däremot är sämre än dom flesta på är att hantera när teknik inte omedelbart funkar som det är tänkt. Min irritation, ilska och förtvivlan är helt oproportionerlig.

Jag menar, kolla Ventilen 14 härnedan och jämför med Ventilen 11. Det är i stort sett samma inlägg. Nåt på datorn skiter sig, jag försöker desperat styra upp det genom att göra som man ska enligt instruktionerna (exakt samma sak åtta gånger i rad), misslyckas skändligen och vill sen döda hela världen. Framstår väldigt friskt och sunt.

Jag tror det finns två förklaringar. För det första har jag svårt att i min vardag tillåta mig att bli arg. Som jag skriver i ett av mina första inlägg så är det ju hela skälet till att kategorien Ventilen finns. I verkligheten har, tror jag, dumma dumma jävla tekniska prylar blivit en av ganska få tillåtna kanaler för att få väsa otidligheter och planera massmord.

För det andra är jag bortskämd med att ha lätt för saker. Jag tenderar att fatta snabbt och ligga i lite framkant. Men när det gäller datorer saknar jag hela grunden (10 print "Kuk" 20 goto 10 räknas inte), samtidigt som jag håller på med renoveringsarbeten på åttonde våning. Som upplagt för Mömömö jag fattar iiiiingenting juuuu helvete helvete helvete fosterställning.

Min vana trogen är jag dock bra på att identifiera problem och tro att det är en lösning i sig. Det är det inte. Det här är nåt man behöver Jobba På. Kanske blir det (och här kommer TUNGA artilleriet) nyårslöftet för 2009?

Fortsatt Gott Slut!

(Och för dom av er som av nån anledning inte är experter på engelsk väveri-industriell historia och undrar vafan en luddit är, finns förklaringen till exempel här)

Kim, på Apples datasupport! Kim, min klippa, mitt ankare, mitt hjärtas trösterika suck i världen! Att klockan åtta en nyårsaftonsmorgon (när jag i ärlighetens namn faktiskt mest räknade med att få reda på öppettiderna av en telefonsvarare) efter bara några ynka pip i luren få hamna hos dig! Att med båda mina snövita poet-tassar skälvande få greppa din ludna cybernäve! Att utan omsvep få erkänna att jag är helt jävla värdo på sånt här och sedan bara låta mig ledas genom dunkla landskap vid din sida! Utan rädsla, utan ångest, utan vrede och (nästan) utan skam. Att få vara ett tillitsfullt och snorigt barn vid din sida, Kim! Att få höra din lugna näsvisslande andhämtning i luren tysta minuter i sträck medan installationsprogrammet lååångsamt tickar på som det ska. Att när alltihop faktiskt fan verkar gå vägen (när man uppdaterar via den sen tidigare installerade versionen och inte via hemsidan) ändå få höra att jag hänger kvar tills den är insynkad och klar.

Kim på Apples datasupport, min gårdagskväll blev så jävla sugig. Nu är jag så frejdig och glad och trygg igen. Hör mitt pärlande, livsbejakande ungsven-skratt AHAHAHAHA! Kim, jag är så lättad! Jag vill krypa upp i din famn i en långärmad och långbent pyjamas och alltid alltid höra din knappt ur målbrottet-stämma brumma att det kan bli sådär ibland med vissa säkerhetsprogram, tanka hem uppdateringar via programmet även i fortsättningen. Kim på Apples datasupport, jag vill inte skrämma dig på nåt sätt, men om du skulle vilja adoptera mig så är det helt okej med mig.

Jag hade stora planer för kvällens bloggning. Jag skulle skriva en jätterolig grej på nyårslöften, presentera en fin utmärkelse som jag minsann gick och fick redan före jul och dessutom såklart kommentera era som vanligt roliga och smarta kommentarer. Så blev det alltså inte, dårå.

Och visst, jag skulle kunna sätta mig och skriva gladheter nu klockan kvart i två på natten, men det vore synd att påstå att jag känner nån sån där brinnande iver. Och även om jag ju är ett proffs och således skulle kunna fejka en fryntlig frejdighet, fast jag skrev den med aldrig så krampaktigt sammanbitna käkar, så skulle ett par glada skojsigheter direkt ovanpå förra inlägget nog trots allt få mig att framstå som mer än lovligt bipolär.

Går alltså och drar nåt gammalt över mig och hoppas återkomma innan nollåtta blir nollnio. Gott slut.

Har just ägnat hela fucking jävla kvällen åt att försöka tanka hem senaste versionen av iTunes för att mitt tjusigt nyinköpta 8 gigabyte-helvete till Nano ska kunna utföra nånting mera avancerat än att visa en bild på ett par pilar som skojsigt snurrar runtruntrunt. Lögn i helvete, kan jag meddela. Varje tjugominuters nedladdningsförsök slutade på samma sätt: "Stopping services, verify that you are atuthorised to make changes on this computer" Jag är fan admin! När det gäller den här datorn är jag Ludvig den jävla fjortonde, okej? Monterar tillfälligt ner brandväggar, kollar att det är jag som är inloggad som användare, dubbelkollar alla inställningar, försöker tappert navigera på Apples ack så pedagogiska hjälpsida, som pöser av egenkär förträfflighet men kapitalt misslyckas med att adressera just mitt problem. Fortsatt lögn i helvete. Har begått dödssynden att rycka ut stackars lilla Nano ur USB-porten oberedd och olovandes två gånger. Annars hade dom små pilarna snurrat ännu.

VARFÖR KAN INGET NÅNSIN FUNKA SOM DET ÄR TÄNKT NÅN ENDA JÄVLA GÅNG FÖR?

Jag hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar tekniska prylar som inte funkar som dom ska. Särskilt på datorn. Hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar att känna mig värdelös och dum. Hatar hatar hatar hatar att sån här skit får förstöra vad som hade kunnat bli en bra kväll ändå, om jag bara hade haft nån slags förmåga att skaka av mig saker och ting. Jag hatar alltså mig själv också litegrann. Eller ganska mycket just ikväll.

(Vill helst inte ha några försök till datasupport bland kommentarerna. Jag kommer inte att kunna hantera dom på det trevliga och konstruktiva sätt dom förtjänar. Tack på förhand.)