Tittar på dom senaste inläggen och inser att jag framstår som en manodepressiv jojo på en stygg cocktail av tvättmedelsstruket uppåt- och nedåttjack. Och som en bräcklig, lipig sopa när det gäller allt tekniskt.

Grejen är att jag tror inte jag är sämre än dom flesta på tekniska prylar. Verkligen inte bättre, och givetvis fett mycket sämre med en kniv än alla mina ingenjörskompisar. Men inte totalt handfallen ändå. Vad jag däremot är sämre än dom flesta på är att hantera när teknik inte omedelbart funkar som det är tänkt. Min irritation, ilska och förtvivlan är helt oproportionerlig.

Jag menar, kolla Ventilen 14 härnedan och jämför med Ventilen 11. Det är i stort sett samma inlägg. Nåt på datorn skiter sig, jag försöker desperat styra upp det genom att göra som man ska enligt instruktionerna (exakt samma sak åtta gånger i rad), misslyckas skändligen och vill sen döda hela världen. Framstår väldigt friskt och sunt.

Jag tror det finns två förklaringar. För det första har jag svårt att i min vardag tillåta mig att bli arg. Som jag skriver i ett av mina första inlägg så är det ju hela skälet till att kategorien Ventilen finns. I verkligheten har, tror jag, dumma dumma jävla tekniska prylar blivit en av ganska få tillåtna kanaler för att få väsa otidligheter och planera massmord.

För det andra är jag bortskämd med att ha lätt för saker. Jag tenderar att fatta snabbt och ligga i lite framkant. Men när det gäller datorer saknar jag hela grunden (10 print "Kuk" 20 goto 10 räknas inte), samtidigt som jag håller på med renoveringsarbeten på åttonde våning. Som upplagt för Mömömö jag fattar iiiiingenting juuuu helvete helvete helvete fosterställning.

Min vana trogen är jag dock bra på att identifiera problem och tro att det är en lösning i sig. Det är det inte. Det här är nåt man behöver Jobba På. Kanske blir det (och här kommer TUNGA artilleriet) nyårslöftet för 2009?

Fortsatt Gott Slut!

(Och för dom av er som av nån anledning inte är experter på engelsk väveri-industriell historia och undrar vafan en luddit är, finns förklaringen till exempel här)

 

Julia

31 december 2008 11:51

Jag känner igen mig i allt (förutom att jag med definitionsparamentern BRUD RedoFromStart är mer legitimerad i min eventuella tillfälliga frustration), fnissar, och visste faktiskt vad en luddit var.

Gott nytt på dig och Loppan och Trollet!

http://juliaskott.wordpress.com

 

Anders

2 januari 2009 12:14

Jag som "Hålögd kulturnisse" har väl också en slags legitimitet, fast under protest.

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...