Jag var ju som sagt på BVC med Trollet i torsdags. Och med mig hade jag alltså (förutom lilla gula lappen och ett jädrans gott humör) en viss oro för Trollets längd och vikt. Samt, vilket Loppan och jag gemensamt hade kommit fram till under ett sent samtal, ambitionen att ventilera lite om hans krånglande med (lagad) mat det sista. Inget nytt under föräldrasolen, menar jag. Klart det på BVC måste finnas en sjuhimlans beredskap för att inkännande lyssna på den evigt eviga hitten han äter INGENTING just nu?

Så efter att det konstaterats att han inte stannat i växten (vilken ingen annan än min worst-case-autopilot-jävel hade trott heller) samt att han faktiskt tappat lite lite i vikt sen för två månader sen (motsvarande en bajsblöja, ska väl tilläggas), så började jag lite försynt:

-Vi tycker han äter dåligt nu.

-Matvägrar han? säger hon. Bekymrat.

-Ja, eller nej. Inte vägrar direkt, men...mycket av det som han brukade gilla-

-Äter han nånting alls? frågar hon. Bekymrat.

-Ja jo, han äter frukt och mos och gröt, men det är mest det här med lagad mat, sånt som han förut brukade gilla-

-Har ni prövat med yoghurt? Det är viktigt att han får i sig lite fett. Säger människan. Bekymrat. Och fortsätter med att tipsa om macka med leverpastej eller philadelphia-ost som han kan slicka av såhär. För han måste få i sig fett, vet du.

No shit. Och därmed är ju positionerna tillbakaflyttade så inihelvete långt in på komplett handfallen-territorium att om detta vore nyheter för mig så skulle Trollet ha dött svältdöden för ett halvår sen. Och då kickar brasomFAN-reflexen in hos mig. Nu handlar det absolut inte om att ventilera oro, tvärtom. Nu handlar det jävlarimig om att bevisa att jag är en bra förälder.

Det skulle ha blivit ett öppet samtal om hur vi får vårt kinkande barn intresserat av att pröva nya saker i matväg igen. Om hur jag bär mig åt för att återskapa en bra stämning vid middagsbordet när den blivit laddad med en massa frustration redan från start. Om det är värt något med principer i det här läget eller om vi bara ska kapitulera och ge honom vad han faktiskt kan tänka sig att äta.

Men på grund av BVC-mänskans sätt att bemöta så hör jag mig istället mig själv käckt vråla om hur helvetes bra allting i själva verket funkar: Nämen han äter oftast jättebra verkligen, mackor går åt i ett nafs och yoghurt får han varenda morgon och han dricker fullkornsvälling...va? Nej, inte när han hade diarré såklart, såpass koll har vi hörru, och jaa, för det mesta gillar han ju ris och korv och hemtrillade köttbullar...För hon är inte mitt stöd nu. Hon är nån som jag måste bevisa nåt för.

Hon kunde ju ha lyssnat istället för att haspla ur sig tips för idioter. Philadelfia-ost att slicka av. Ta dig i röven.

Samma kväll stekte jag pannkakor och vi satte oss till bords med inställningen att han äter väl vad han äter, och skiter det sig får det väl bli macka till middag då. Snafs sa det. Och nu har han ätit strålande i fyra dagars tid.

 

Sofia

12 januari 2009 00:36

HAHAHAHA, att döma av bilden ser han inte ut som en kis med dålig aptit :)

http://sofiasko.bloggagratis.se

 

Catten

12 januari 2009 00:43

Som väl är så är det inte många barn i Sverige som svälter ihjäl....;-)Minns min bvctant för 18 år sedan när min äldste kinkade med maten sa att "skit samma om han lever på skumtomtar ett tag, han dör inte för det. Det är så ungar funkar bitvis och det ändrar sig": Hon hade helt rätt - han är numera en ståtlig gosse på 20 år, 190 cm och 70 kilo muskler och verkr inte ha tagit nån skada av sin tillfälliga diet...*L*

 

Anders

12 januari 2009 00:49

Catten - jamen det är ju precis sånt man vill höra när man är en orolig förstagångsförälder! Inte "har du hört talas om leverpastej"!

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Anders

12 januari 2009 00:50

Sofia - Nä. Det här var väl vändpunkten kan man säga. För den här gången.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

ullrika

12 januari 2009 01:39

jag blir galen när allt jag vill höra är "ingen fara" men möts av ett bekymrat "ojdå". snacka om antiklimax. oro som egentligen inte finns. blää. dumma bvc-tant.

http://akirllu.blogg.se

 

Johan

12 januari 2009 05:37

Tja det är ju som Catten säger...I vår familj går historien om hur min bror matvägrade allt annat än jordgubbskräm i två veckor...mamma var störtorolig men mormor ingrep och intygade att det dör man inte av, låt honom äta...Och se...efter sagda period ver det slut med krämätandet och som du vet är inte min bror en spinking liten krabat längre...

 

Anders

12 januari 2009 13:07

Ullrika - Exactly! Som tur är så var det inte vår vanliga. Hon är bra.

Johan - Nä, Magnus syns ju i motljus om man säger. Som sagt, det var ju inte svältdöden jag fruktade. Snarare ville jag få diskutera om hur man gör för att bryta dåliga spiraler. Och då var det inte superkonstruktivt att börja yla om att "du vet väl att han måste få i sig lite fett"...

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

fetkatt

12 januari 2009 19:59

Hur gammal är er BVC-tanta? Jag har nämligen en teori om att ju yngre barnmorska, desto mer bekymrad... För att de lär sig och vill lära UT, en massa strunt nu för tiden. Men jag kan ha helt åt helvete fel.

Min kusin levde på messmör (stavas det så?), i flera ÅR. Messmöret breddes på Skogaholms-limpa, inget annat, och intogs OVANIFRÅN. Han åt INGET annat. Idag är han fullt fungerande, lagom lång, samt intelligent med välbetalt jobb.

Min lillebror käkade leverpastej på samma sätt som kusinen, om än ej lika länge. HAN däremot har hängt framför datorn sen han kunde gå och han är förvisso rätt smart, men varken lång eller välbyggd...
Så; messmör - helt ok, dator - nej, nej, nej!

Alltså: Ge ungen ett par kottar att leka med och släng ut han i snön med en burk leverpastej i ryggan, så blir han finemang ska´ru se!

 

Anders

12 januari 2009 22:42

Fetkatt - Vår BVC:a är ganska ung. Den här var en gammel skata.

Vi har alltså leverpastej, messmör, jordgubbskräm samt skumtomtar som förslag på diet till Trollet. Samt kottar. Flera bud?

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

brallan

13 januari 2009 19:55

SHIT, va ni hos vår BVC-tant??

http://brallan.bloggagratis.se

 

Anders

14 januari 2009 00:12

Brallan - hon stafettar säkert, kärringen!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen.   Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade.   Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...