Direktlänk till inlägg 26 februari 2009

Man ska inte måla fan på väggen. Men det börjar bli läge att köpa penslar åtminstone.

Av Anders - 26 februari 2009 21:39

(Närå, det är ingen som hotar med stryk. Trollet gör bara sin patenterade specialmin...)

Vårt förra BVC-besök för en månad sen lämnade en lite besk eftersmak. Idag var det dags igen. En dryg månad har gått, och det var inbokat ett kontrollbesök för att kolla så att Trollet börjat klättra på längd- och viktkurvorna som han ska igen.

Det har han inte.

Ungen har inte ökat i vikt på fyra månader nu, till och med gått ner lite lite för varje kontroll. Och den sista dryga månaden har han inte växt på nån ledd alls - inte vikten, inte längden, inte huvudomfånget. Hans kurva har förbytts i ett rakt horisontellt streck som ser lite läskigt ut. Han har att ta av, och det är verkligen ingen katastrof i sig, än så länge är han bara strax under normalkurvan. Men det är förstås inte riktigt bra det här.

Den här gången var det vår BVC-syrra, inte lo and behold, it's called leverpastej-tanten från senast. Och det var skönt med nån som faktiskt ville lyssna på vad jag hade att säga (Så gott det nu gick att lyssna eller säga, med ett Troll i show-mode som högljutt gafflade ut alla bokstäver han såg i rummet. Hon trodde mig för övrigt inte när jag berättade om bokstävlarna, det syntes i ögonen. Sen blev hon övertygad. Dagens slabang var Trollets högljutt utropade N, som följdes av att han la huvudet på sned och lika högljutt tjöt Z...). Att det känns som att han aldrig äter så mycket som vi tror att han nog borde. Att det inte finns några mönster - det som funkar en dag är blä nästa, inga säkra kort är säkra. Att det känns lite obehagligt att i och med dagis ha tappat kollen på två mål om dagen precis nu när han krånglat med maten så länge. Att vi har hittat en harmonisk måltidssituation, men att den bygger på att vi till största delen matar honom igen. Att få lov att vara orolig och bekymrad och erkänna att vi faktiskt har ett problem här som vi, fast vi hela tiden försöker, har svårt att få nån riktig ordning på. För visst har han varit sjuk i omgångar. Ont i halsen, blåsor i munnen, ont i magen, diarré, tandsprickning, you name it. Men grundproblemen kvarstår.

Han är helt enkelt inte särskilt intresserad av mat. Vad vi klassat som att han ätit ganska hyfsat är uppenbarligen inte tillräckligt. Och vi har absolut tenderat att övervärdera dom mål då han faktiskt ätit bra på riktigt. Ett stort mål var tredje-fjärde dag räcker givetvis inte om han petar i maten övrig tid.

Så det är inget att be för. Vi måste få i honom mer mat, punkt och slut. Vill säga mer än vad han själv spontant vill ha. Vill säga trugande och tjatande och (absolut inte) mortelstöt i halsen. Och därmed befinner vi oss på den för småbarnsföräldern så välbekanta rakbladseggen där man ska försöka flytta fram positionerna utan att rasera det man har byggt upp. Det är svårt. Och att råka ladda måltidssituationen negativt i nuläget vore en katastrof.

Har han inte börjat öka i vikt på artonmånaderskontrollen om drygt två veckor så blir vi skickade till en läkare. För det kan ju också vara något medicinskt, förstås. Glutenallergi ligger i så fall närmast till hands.

Jag är lite rädd. Inte jätterädd, men lite. Ni kan väl hålla en tumme för oss?

Allmänt

Dela

Linus

26 februari 2009 22:55

Jag håller två. Testa med halv special, det måste ju alla tycka om! Vadå inte barnmat? Struntprat!!!

Catten

27 februari 2009 07:01

Jag ser problemet - det mesta av maten hamnar på utsidan! *L* Nä, skämt å sido, jag förstår oron och hoppas på att allt ordnar sig.

Mia

27 februari 2009 07:07

Jag kommenterar inte det här inlägget nu, för det hinner jag inte läsa just nu (men senare). Men jag blev bara så fantastiskt glad och väl till mods av bilden. Den gjorde nog min dag kan man säga. Hoppas det håller i sig.

Go Trollet! Go!

http://www.menmia.se

Översättarhelena

27 februari 2009 08:01

Jag håller förstås också tummarna. Sen måste jag få passa på och vidarebefordra ett fråga som en bekant i samma situation fick av en fritänkande barnläkare: Får han lite onyttigheter ibland? Lite jordgubbssylt? Lite sockerkaka? Det kan vara just vad en sådan liten herre behöver.

http://oversattarbloggen.blogspot.com

Anders

27 februari 2009 08:19

Linus och Översättarhelena - Vi försöker med allt, som sagt, och driver verkligen inget nyttighetsregemente. Bland det viktigaste nu är ju att han får i sig fett, och vi blir glada för allt han äter. Men inte heller korv eller pizza eller pommes frites eller kakor eller glass eller pannkakor med sylt är nån given succé här. Ibland går det, ibland går det verkligen inte alls. Hade sockerkaka varit en säker hit så hade han fått det tre gånger om dagen just nu, tro mig.

Ska tilläggas att han igår kväll åt riktigt bra. Vi lär honom inte lägga av när han ville lägga av, utan trugade och trugade och lekte och trugade. Det gick.

Mia - Glad att bilden gör dig glad. För själva inlägget är lite deppigt är jag rädd.

Catten - Tack tack. Det gör vi med.

http://medenkniv.bloggagratis.se

fetkatt

27 februari 2009 09:15

Ajdå...
Säger aldrig barnmorskorna nåt om vad han absolut MÅSTE få i sig, så man kan koncentrera sig på att åtminstone få i honom det nödvändiga och inte ha ångest hela tiden? Har de aldrig några tips och tricks?

Vår HUND är lite anorektisk (greyhounds är tydligen det) och ju mer man trugar, desto mindre äter han... Det tycks gälla att liksom LURA honom ibland, så att hans uppmärksamhet är på något annat än maten. Eller att helt nonchalant låtsas som ingenting efter "varsågod".

Men vad fasen vet jag?
Håller tummarna!

Mia

27 februari 2009 09:41

1. Håller tummarna för er och fina Trollet!

2. Jag känner igen det här beteendet från en annan familj som jag håller varmt om hjärtat. Det löste sig genom att lillen fick äta precis vad han ville (risgrynsgröt med MYCKET sylt, eller kanske sylt med risgrynsgröt). Fast är det allergi så är det ju en annan femma. Barn är ju fantastiska på det sättet att de har alla naturliga kroppssignaler kvar. Äter man inte så äter man inte. Punkt. Det förstår jag att man som förälder vill bevara. Ja, jag hade visst inga bra råd. Men jag håller tummarna som sagt.

3. Trots att bilden sattes i ett ledsnare sammanhang...så fortsätter jag att gilla den. Den patenterade specialminen går inte av för hackor.

/Mia

http://www.menmia.se

Miss Gillette

27 februari 2009 12:02

Vi har kommit på att man med fördel kan mata barn medan de tittar på teve. Tryck in nåt fascinerande i dvd-spelaren, så tänker killen inte på vad han får i sig. Då är det bara att mata på.

Man ska nog inte göra det där till nån vana, men det är ett knep att ta till när man känner sig lite halvdesperat. Lycka till, det är hemskt när barna inte äter, det vet väl jag (även om mina tycks kunna växa på vatten, luft och gammelt bôs).

http://missgillette.blogspot.com

Brallan

27 februari 2009 20:43

Som om ni inte fått nog med tips å goda råd måste jag slå ett slag för den nu berömda "Smörklubban"!
Du tar smörklubban, drar ett par grova drag i Bregottpaketet och sedan trycker till den så att smörklumpen blir rund.
Sen är det bara att servera!
Det tipset fick vi av vår i övrigt inkompetenta BVC-tant.

http://brallan.bloggagratis.se

ullrika

28 februari 2009 00:08

men åååh. jag håller alla familjens tummar för er. kanske är det så "enkelt" att det är allergi. eller så han helt enkelt inte sugen på mat bara. som den hemma hos oss. fast det har ju inte pågått några fyra månader här inte... mjau. stackars (nu tar jag tillbaka det där jag skrev om att jag inte tycker synd, det gällde bara mobilen. obs!). mjau igen.

antar ni är trötta på tips så det står er genom öronen men vi fick tipset grädde? vispad alltså. låter la inte klokt. och glass. men problemet kvarstår ju om han inte är intresserad av NÅT (vilket jag alltför väl känner igen).

massa massa krams till er hela trollfamiljen!

http://akirllu.blogg.se

Anders

28 februari 2009 00:50

Fetkatt - Fast här var det faktiskt skönt att träffa morskan. Hon var lagom bekymrad och medkännande men inte hysterisk, konstruktiv men inte idiotförklarande.

Mia - Specialminen ÄR rätt grym. Vad gäller favoritmaten kvarstår problemet att ungen inte har nåt som är säkra kort. Typ 75% är det bästa utfallet på nånting. Och då inkluderar jag sånt som glass, märk väl. Han är konstig med maten helt enkelt.

Miss Gilette - TV dinner har vi inte testat, men det låter ju helt logiskt. Vi stoppar det bak nödfallsörat.

Brallan - låter sjukt äckligt. Men jo, vi kommer att testa det.

Ullrika - Det är tre månader faktiskt, när jag räknar efter. Glass funkade kalas idag som ordentlig efterrätt. Vi får se imorgon. Känns som om vi faktiskt haft ett par bra dagar nu dock. Hoppas det håller i sig.

http://medenkniv.bloggagratis.se

ullrika

28 februari 2009 11:00

jaa! vad glad jag blir!
håller jag också!

Anders

28 februari 2009 21:41

Ullrika - Tack! Bloggvänner är fina grejer!

http://medenkniv.bloggagratis.se

Lotta

1 mars 2009 20:34

Tror på tv-tricket. Eller bok-tricket, om man vill vara mer intellektuell. Samma som med hunden - fokus på något annat och så petar man i det man kan under tiden...
Håller tummar. Eller, höger tumme. Det är det mest effektiva, bestämde vi på mellanstadiet...

Anders

1 mars 2009 23:42

Lotta - Just ja! Man ska bara hålla en tumme! Det kanske är det som varit problemet, att vi kontraproduktivt gått runt och fulhållit på båda?

http://medenkniv.bloggagratis.se

Tack och hej

Kommentarer (83)

Av Anders - 26 maj 2009 22:25

På sista tiden har flera av mina inlägg lett till att folk jag bryr mig om har missförstått och tagit illa upp. Vilket känns fruktansvärt jobbigt. Jag är inte Alex Schulman och den här bloggen har verkligen aldrig avsett att provocera eller göra folk...

Stilla my ass

Kommentarer (1)

Av Anders - 24 maj 2009 23:59

Och jag kröp till kojs vid midnatt, redig som få, Bäst att vara utvilad inför att jag ska köra så långt imorgon, och jojomen, somnade nästan med boken på näsan, men hann släcka och ta av mig glasögonen. Vid tio i ett vaknade Trollet, snorig, hostig...

Stilla

Kommentarer (3)

Av Anders - 23 maj 2009 22:52

Sitter på övervåningen till ett litet hus på Koön-sidan av Marstrand. Loppan, svärmor och svärfar är på bröllop i Göteborg, en barndomskompis till Loppan som gifter sig idag. (Jodå, jag var också bjuden. Men OSA:t var för länge sen, innan Trollet ens...

Vardagspremiärer 22:e maj 09

Kommentarer (2)

Av Anders - 23 maj 2009 22:40

Jag har för första gången kört finfina Röda Sonja från kust till kust. Som ett spjut gick hon! Ändå tog det sju timmar från södraste Ståkkålm till Marstrand där svärföräldrarna bor. Kön mellan Kungens Kurva och Södertälje är ju som alla vet i stort s...

Öhm, Amos? Du har ett par döda grävlingar i ansikt...

Kommentarer (17)

Av Anders - 20 maj 2009 00:39

För att ängsligt manifestera att Nä, idé med Mina bästa kroppsdelar är inte att skriva dom längsta inläggen i mannaminne kommer del tre omedelbart: Polisonger. Översättarhelena önskade. Här är han. Amos i Hem till gården. Förutom bilden på en slåt...

Visa fler inlägg